Det har blivit lite glest i våra agilityträningsgrupper på söndagarna. Vet inte om folk tappat suget, slöat till eller glömt bort tiden. Vi som är där får i alla fall mycket träningstid för våra hundar.
I fortsättningsgruppen körde vi i kväll en av förra helgens agilityklass 1-banor. Vi hann även bygga om banan och köra den ytterligare några gånger vardera.
För tävlingsgruppen gjorde jag om banan igen. Lade bland annat en tunnel under balansbommens ena uppfart. Gruppens hundar hade inget större problem med att klara den fällan. Men en svårighet som visade sig: när ekipaget kom från andra hållet på bommen hoppade flera hundar av nedfarten innan kontaktfältet. Det när föraren blev tvungen att vika av och springa ut från bommen för att inte krocka med tunneln. När föraren svängde, gjorde hunden detsamma. Det visar vikten av att lära hunden god hinderteknik, dvs säkerhet att utföra hindret korrekt. Det oavsett var föraren befinner sig.
När man jobbar med hindertekniken bör man tänka på att ett hinder kan utföras på många sätt t.ex;
* Föraren till höger eller vänster
* Föraren på olika avstånd
* Föraren gör olika byten - framför/bakom/blindbyte/falskt
* Hunden kommer rakt på hinder och från olika vinklar
* Hunden skickas framför föraren eller kallas in
* Hunden svänger direkt efter hindret åt höger och vänster
* Hunden tar hindret i full fart respektive lite mer långsamt
* Hunden utför hindret i kombination med andra hinder
* Hunden utför hindret med olika typer av störningar
Kaiser har ganska god teknik på de flesta hinder vid det här laget. Det jag i stället har slitit mitt hår över är hans svårighet att koncentrera sig på agilityn när det är andra hundar (läs: tikar) vid banan. I kväll drog han (som flera gånger tidigare) iväg i starten. Han skulle bara flirta lite först... Tidigare har jag bett de andra köra iväg honon, och sedan försökt öka motivationen for agilityn ytterligare när han kommit tillbaka. Men ikväll beslutade jag mig för en ny strategi: negativ bestraffning.
Konkret: jag kopplade och band upp Kaiser. Han gick därmed miste om chansen att köra agility och bli belönad för det. Istället bytte jag direkt till Käck, som hoppade jämfota över att det blivit hans tur.
Strategin verkade fungera. Nästa gång Kaiser fick chansen verkade han betydligt mer mån att få jobba med mig. Mot slutet av träningspasset kunde han även springa en hinderkombination med andra hundar (tikar!) som samtidigt sprang på kombinationer intill. Han klarade även stå kvar i starten när hunden intill sprang iväg. Mycket bra! Det har han inte fixat tidigare.
Jag använder mig övervägande av positiv förstärkning vid inlärning. Men även negativ bestraffning är, rätt använt, ett mycket effektivt verktyg. Blir spännande att se om detta håller i sig till nästa träningstillfälle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar