Advent med ljus och glitter

Det är första advent i dag och jag har julpyntat.

Jag är en snål julpyntare men gillar stjärnor och ljusstakar som gör denna mörka månad lite ljusare. Några gamla fina porslinstomtar och ett par moderna trätomtar har också tagit plats i hemmet.

Till sist tog jag fram den lilla svarta glittrande. Det vill säga en meterhög svart plastgran som är späckad med blingbling. Riktigt snygg och inte alls traditionell.

Mer pynt än så lär det inte bli. Det ska ju snart bort igen.

Tiramisu i tidens tecken

Vi har smakat årets Blossaglögg i kväll och gjort tiramisu till morgondagens middagsbjudning för föräldrarna (där fick ni en liten tjuvkik på menyn). Tiramisu måste vara världens godaste efterrätt! Jo, glöggen var också bra.

Vi åt tiramisu för första gången på en italiensk restaurang i Grekland under en båtluff. Den var krämig, kafferik och sötgod med ett sting av alkohol. Hemma i Sverige igen skulle vi försöka göra tiramisu själva. Det var inte det lättaste. Inte för att receptet är så komplicerat, men på den tiden fanns inte savoyardikex att köpa i Piteå. Istället kom vi över ett paket under en semesterresa i södra Sverige som vi faktiskt lyckades få hem ganska hela. Mascarponeosten fanns till sist att hitta på en butik i stan.

Jag minns att vår tiramisu blev god, men vi har konstigt nog inte gjort om rätten sedan dess. Fram tills i kväll. Numera finns ingredienserna i nästan vilken sketen matbutik som helst. Se där, ett tidens tecken på att globaliseringen även nått Piteå =)

Inspirerade av tv-kocken Nigella har vi spetsat vår tiramisu med Baileys istället för masalavin. Prova gärna hennes recept. Tror det blir en riktig höjdare. Längtar redan ...

80 mil nöjeskörning

Peugueoten har verkligen fått göra rätt för sig den första veckan hos oss. Den har redan hunnit gå 80 mil! Med fyra jobbresor till Luleå och tre vändor till flygplatsen t o r drar det snabbt ihop mil.

Efter denna körsträcka, som varit ett rent nöje, var det ikväll dags att för första gången tanka. Det verkar som att Pegan dragit cirka 0,5 liter/milen trots ett par kallstarter och en del stadskörning. Inte så illa! Det känns bättre både för miljön och plånboken med en bränslesnål bil. Att ha dieselmotor med bra rening ger en också lite bättre miljösamvete.

Fredag i morgon känns bra. Det blir en ledig hemmahelg. Äntligen. Så skönt!

Vinter - på riktigt

Så har vintern kommit. Med besked.

Helgens snöoväder har ersatts av mindre oväder men fortsatt snöfall. Alla dessa mängder med snö tvingade mig till sist att idag vintra agilityhindren i ladan. Känns sorgligt. Hade hoppats kunna köra lite längre. Men om man skottar planen så kanske det går ...

Två som gillar snö är Käck och Xhazi. I går kväll rusade de runt som galningar så att snön yrde i stora moln. Att titta på dem är i alla fall en sak som är rolig med vintern. Kaiser tycker däremot att vintern gör sig bäst från ett soffperspektiv.

Jag hamnade i Kiruna!!!

Resan till de Nordiska Mästerskapen i agility i Hamar blev ett riktigt äventyr, eller rättare sagt resan från Hamar. Dessutom bärgade svenska landslaget hem en ansenlig medaljskörd; tre guld och ett brons. Men mer om det senare.

Jag åkte i väg lördag morgon, men var inte framme förrän vid middagstid på hotellet i Hamar. Fyra timmars väntan på flyget till Oslo på Arlanda och ett försenat tåg till Hamar gjorde resan jobbigt lång.

Men det var bara en piss i Missisippi jämfört med hur hemresan blev. Flyget Oslo-Stockholm kom in en halvtimme sent på grund av det dåliga väder som rådde. När vi skulle gå in för landning i Stockholm var det kö till landningsbanan och vi fick cirkla runt Arlanda i flera varv innan vi till sist kunde landa. Det var minst sagt en turbulent landning med luftgropar och vinglande plan.

När planet landat sprang jag som en galning till inrikeshallen. Via SMS hade jag fått veta att Luleåfligthen var försenad till kl. 22. På Arlanda rådde ett smärre kaos med förseningar och inställda avgångar. Inte bra...

Till sist kom mitt flyg upp i luften någon gång vid 23-tiden. Flyget skulle först gå till Luleå, sedan vidare till Kiruna.

Så efter cirka 50 minuter meddelade piloten att vi skulle påbörja landningen mot Luleå flygplats. Lätt illamående på grund av allt skumpande kändes det ändå skönt att snart få vara hemma. Trodde jag. Snart hördes piloten på nytt:

"Mina damer och herrar. Ibland blir det inte som man tänkt sig. På grund av de hårda vindarna kan vi inte landa i Luleå utan går direkt vidare till Kiruna istället. Ni som skulle klivit av i Luleå får besked vid ankomsten till Kiruna".

I Kiruna gick det att landa. Så vid 01.30-tiden klev jag av på en blåsig landingsbana. Hur kul är det på en skala? SAS besked blev sedan att vi fick antingen sitta kvar på flygplatsen och vänta till 06-flyget eller så åka buss till Luleå under samma tid. H-vete!

Jag valde bussen. Det kändes osäkert om 06-flyget skulle kunna landa i Luleå. Dessutom hade jag fått nog av att vänta på flygplatser. Som plåster på såren fick alla passagerarna en värdecheck på 100 kr att handla för i kafeterian.

Bussresan gick bra, men så mycket sömn blev det inte. Vid 06.30-tiden kom jag till Kallax och blev hämtad av en stackars Måns som kvällen innan fick varit på flygplatssen, men fick vända hem ensam.

När jag äntligen kom hem hade jag varit vaken i ett dygn i sträck med undantag för någon timmes sömn på bussen. Sömbristen gav i dag en gräslig migrän som ännu inte gett sig. Usch!

I detta elände kan jag ändå glädjas åt svenska agilitylandslagets framgångar. Det blev guld i lagklasserna för small och brons för mediumlaget. Dessutom guld individuellt i både small och medium. Verkligen inte illa! Mer om NM:et på brukshundklubbens hemsida.

Nu ska jag gå och lägga mig. Natti!

Jag har blivit frälst!!!

I dag har jag nöjesåkt med nya bilen. Fast det blev inte riktigt bara nöjen utan, även jag fick även lite nytta uträttat. Efter denna dag kan jag bara konstatera att jag är frälst - Peugeotfrälst!

"Pegan" ligger som ett strykjärn efter vägen och har ett antisladdsystem som känns väldigt tryggt. Det är i princip omöjligt att få sladd på bilen. Körkonforten är mycket bra och dieselmotorn tyst, men ändå pigg. Att den också är bränslesnål och ganska schysst mot miljön är klara fördelar. Den har också mängder av praktiska och smarta finesser. Jag gillar också glastaket som ger kupén en otrolig känsla av rymd.

Jag brukar inte bli imponerad av bilar utan ser dem som ett onödigt ont. Men när det gäller Pegan känner jag faktiskt att den kommer att öka vår livskvalitet och ge betydligt ökad körglädje.

Utseendet då? Ja, vi tycker den är riktigt snygg. Säkert finns det många som inte håller med oss. Eller som försäljare Peugoet-Janne säger:

- Om man berättar att man köpt en Opel säger de flesta bara: jaha. Om man säger att man köpt en Peugeout har de flesta åsikter av alla de slag.

Tyvärr får jag nu inte köra Pegan på ett par dar. I morgon bitti åker jag till Hamar för att vara med vid Nordiska mästerskapen i agility. Det blir säkert jättespännande. Men jag ska ärligt säga att jag är faktiskt lite less på att resa. Hade gärna varit hemma denna helg. Och kört bil!

Färgen kallas "Grå Shark" och är grafitgrå men varierar i olika ljus.

Den skönt rundade rumpan.

Bilen har kommit!

Nya bilen har kommit. Äntligen!

Om några timmar åker jag iväg till Luleå med den av svärföräldrarna lånade Volvon för sista gången. När jag kommer tillbaka igen står vår Peugeot och väntar på hemma gårdsplanen. Det ska bli väldigt spännande att få åka premiärturen. För en åktur blir det ikväll. Jag är alldeles för nyfiken och otålig för att vänta en sekund längre än nödvändigt.

Nedräkningen har börjat ...

Johan - min städhjälp för dagen

Var kommer alla dammråttor ifrån? De kryper fram ur vråer på bara några dagar även om man nyligen varit där med dammsugaren.

Nu är det hög tid att jaga dammråttorna på flykt igen. Det är inte bara hundarna som rusar fram och möter en i dörren när man kommer hem. Även tvätten har samlats på hög. Det är dags att ta i med hård(städ)handskarna!

Det är trevligt att ha det nystädat, men synd bara att det är så förbaskat tråkigt och tidskrävande att städa. Men med en spännande ljudbok i lurarna går jobbet betydligt lättare. Just nu lyssnar jag på Nattfåk, en kriminalroman av Johan Theorin, som utspelar sig på Öland. Hans första bok Skumtimmen var kusligt bra och jag gillar Theorins skildringar av ett höst- och vinterödsligt landskap.

Det här är föklaringen till boktiteln:
När den kraftfulla storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig hemma. Fåken som kommer med is, snö och dimma och som drar med sig allt i sin väg.
Låter spännande va? Det är det också!

Nej, på med lurarna. Nu ska Johan få hjälpa mig att blåsa rent här hemma.

Lång 2-do list efter helgen

Jag vill också träffa späckhuggare!

Vinterkallt ute, i köksnorahn sprakar en brasa som skapar skön värme. Kaiser snarkar under yllefilten och Käck kopplar av. Xhazi är lite uttråkad eftersom det varit en lugn dag.

Jag har varit ganska trött efter en intensiv helg på brukshundklubbens kursgård Kydingeholm. Det har varit ett intressant arbete att planera för framtiden, men också mycket nytt att tänka på. Jag är trött också eftersom jag vaknat flera gånger under natten.

Vaknade när Måns blev hämtad kvart i fem för avresa mot Riksgränsen och Narvik. Hundarna var naturligtvis tvugna att högljutt tala om att någon körde in på vår gård nästan mitt i natten. Rätt tänkt men...

Måns åker på en konfererensresa och späckhuggarsafari. Konferensen är jag inte alls avundsjuk på, men späckhuggare hade jag gärna tittat på! Hoppas att vädret blir bra.

Själv ska jag samla tankarna efter helgen och skissa på vårt framtida arbete. Har en hel del nu på min 2-do list.

Inledning med mingel och mat

SBKs arbetshelg för de nya utskotten har inletts med en mjukstart bestående av mingel och mat. Som vanligt här på Kydingeholm är maten mycket bra!

Ska bli intressant att se vad helgen ska leda till. Vi kommer ju här att rita upp riktlinjerna för hur brukshundklubben centralt ska fungera framöver. Även om Svenska Brukshundklubben är en gammal organisation (90 år) finns det mycket vilja till utveckling på många håll. Att få vara en del i detta förändringssarbete känns spännande!

Nu är det dags att sova för att orka med morgondagen. Natti!

Många resor på gång

Jag har knappt landat hemma så bär det av igen. Imorgon (fredag) åker jag till Stockholm igen. Denna gång för att delta i en arbetshelg på SBKs kursgård Kydingeholm.

Svenska Brukshundklubben ska omorganiseras och alla nuvarande sektorer försvinner. Istället ska organisationen bestå av olika utskott som ligger under förbundsstyrelsen. Utskotten kan ha flera arbetsgrupper under sig, ungefär som de nuvarande sektorerna.

Jag kommer att sitta i "utskottet för medlemsaktiviteter" som spänner över all tävlings- och utbildningsverksamhet inom SBK. Hur det utskottet (och de andra) ska jobba ska vi alltså komma fram till under denna helg. Det känns inte så lockande att åka iväg när jag nyss kommit hem. Men det är nödvändigt att vara med på denna helg, som jag trots allt hoppas blir givande.

Kommer hem igen på söndag kväll. På måndag åker Måns iväg till Narvik med jobbet - på späckhuggarsafari! Gissa om jag är grymt avis!

På onsdag kommer Måns hem och på lördag samma vecka åker jag iväg igen. Då går resan till Hamar och Nordiska mästerskapen i agility.

Det blir alltså mycket resande framöver. Vi lär ju inte nöta ut varandra med andra ord ...

Första snön har fallit

I går kväll föll årets första snö hos oss. Det tunna vita täcket ligger kvar i dag. Visst blir det lite ljusare i allt mörker, men jag tycker ändå det känns trist.

Vintern här uppe är alldeles, alldeles för lång. Om man inte gillar skoter- och skidåkning är snön mest bara i vägen. Den måste flyttas från gård, bilar och gator. Den täcker över min fina agilitybana och bäddar in skogen med alla fina promenadstigar och spårmarker.

Vintern har börjat. Suck.

Examen på klickertränarutbildningen!

Hemma igen från resan till Stockholm och Knivsta. Jag och Kaiser har varit på den sista träffen av Canis klickertränarutbildning. Började på utbildningen i mars och hade alltså avslutning i går.

Det har varit en gedigen och rolig utbildning. Även om jag jobbat ganska många år med klickerträning har jag lärt mig nya saker, fått en massa idéer och inspiration. Kaiser har faktiskt också lärt sig en hel del. När vi började på kursen hade han bara lite vardagslydnad och en del agilitykunskaper. Nu har han lärt sig en massa grundfärdigheter och flera beteendekedjor.

För att bli godkänd på utbildningen krävs 100 procents närvaro, minst 60 procent rätt på de teoretiska skrivningarna, uppvisande av tränarfärdigheter under kursträffarna och att hunden har fått "flytnivå" på minst 60 procent av grundfärdigheterna. Vi blev godkända i alla delar av utbildningen, det var ju kul! Så numera är jag diplomerad klickertränare.

Att utbildningen är slut känns skönt, men samtidigt också tråkigt. Det är ju alltid roligt att lära nya saker. Att ta sig an och (förhoppningsvis) klara utmaningar ger en riktig kick. Men utmaningar finns det gott om. Det ska säkert gå att hitta nya ...

Avslutning på kursen

Stockholm sett från Tantoberget. Jag och Kaiser är tillbaka för den sista träffen på Canisutbildningen. Ska bli kul att träffa alla på kursen igen. Ikväll har vi ätit indiskt take away till middag. Suveränt gott! Här på Södermalm finns det ett antal restauranger med mat från alla jordens hörn på gångavstånd. Inte riktigt som hemma direkt . . .

En vecka har passerat - igen

Helg igen. Tiden går fort. En vecka har passerat och jag har igen känslan av att inte hunnit med. Inte hunnit med allt jag velat ha gjort.

Några saker har jag i alla fall hunnit med: jobbat (sex kurser och två utredningar) tränat hund, städat huset, läst ut två pågåeende böcker, planerat vinterns nya kurser, svarat på mail och varit på en begravning. Det sistnämnda var en sorglig men ändå ljus tillställning i dag.

Resten av helgen och början på nästa vecka blir också intensiv. Söndag flyger och och Kaiser till Stockholm. Måndag och tisdag kör vi sista träffen med Canisutbildningen i Knivsta. Det blir kul att träffas igen men samtidigt tråkigt att utbildningen snart är slut. Det har varit en blandad men väldigt trevlig grupp.

Efter att ha kommit hem på tisdag kväll åker jag ner till Stockholm (Kydingeholm) igen på fredagkväll för en organisationskonferens med brukshundklubben. Hem på söndag för att tillbringa veckan hemma. Därefter blir det ny resa, till Norge (Hamar) och Nordiska mästerkapen i Agility. Iväg lördag och hem på söndag.

Puh. Det är rätt mycket nu.

Våga och vinn

I dag har jag äntligen blivit klar med inplaneringen av sex nya, fulltecknade kurser. Att få ihop alla datum och tider innebär en del funderande och pusslande. Jag kör två kurser per kväll i Luleå tre dagar i veckan fram till i februari, och planerar även för en kurs i Piteå under vintern.

Det är otroligt roligt att det är stor efterfrågan på kurserna. Känner mig oerhört priviligerad som får jobba med mitt stora intresse och stormtrivs verkligen. Men det finns förstås också nackdelar, som mycket kvälls- och helgarbete.

Under mitt förra jobb, på PT, var det en schemalagd skillnad mellan arbete och privatliv. I dag har jag inte en arbetstid som är begränsad till vissa tider, utan jag lever med jobbet hela dygnet. Ändå känner jag en större frihet nu. Jag äger min egen tid och ägnar den åt det jag tycker är viktigt.

Jag är glad att jag tog steget och vågade satsa på en dröm. Sedan får vi se hur långt den bär, men jag har i alla fall provat.

Att våga är att förlora fotfästet en stund. Men att våga är också att vinna. Tänk på det!

Viktigt i stort och smått.

Äventyr och utmaningar i Boden

Måns utforskar ett av Bodens fort.

Måndag igen. Det känns inte alls jobbigt. Helgen har varit riktigt bra.
Fredagskvällen hos Laila och Jimmy var mycket mysig med ost, vin och trevligt snack. Tackar!

Lördag och söndag blev äventyrliga dagar i Boden. Vi hälsade på Pelle, som tog oss med på geocaching i hans hemstad. Det gav oss många spännande upplevelser och kluriga utmaningar. Vi hamnade på en massa intressanta platser, däribland de fort som tillsammans bildar Bodens fästning.


Bodens fästning är en av Sveriges mest påkostade försvarshemligheter genom tiderna. Den topphemliga fästningen bygdes i början av 1900-talet och fungerade som ett "lås i Norr" under två världskrig och det kalla kriget. Forten finns insprängda i Bergen runt Boden och ett av forten, Rödbergsfortet är i dag öppet (sommartid) för allmänheten. Men även de andra går att besöka även om man får leta efter sätt att ta sig in ...

Här är några bilder:

Leråkersfortet, byggt som en sockerbit med en "vallgrav" runt om.

Här kan man gå in ett av rummen. Det finns mycket att undersöka för den som är nyfiken - eller den som letar en gömd plastlåda.

Så här kan undersidan av en bro se ut. Ett bra gömställe för en cache.

Vissa gömmor kräver lite mod för att nå. Måns är på väg mot sin 250:e funna cache.

På lördagkvällen fick James Bond stå för äventyren. Ny Bondfilmen är den hittills mest påkostade, men tyvärr var den ingen större filmupplevelse.

Jag gillade förra filmen, men denna kändes mest obegriplig och rörig. Det var mycket action, men snabba filmklipp och konstiga kameravinklar gjorde det svårt att följa med i handlingen. James Bond jagade skurkar (och blev jagad) i bil, på motorcykel, i båt och i flygplan runt om på jorden. Mycket skjutande och glaskross blev det...

Tack och lov var Daniel Craig även denna gång bra som Bond, vilket var hela behållningen med filmen. Men det räcker tyvärr inte.