Skönt med ledig helg!

Allhelgonahelgen närmar sig med stormsteg. Och i södra Sverige med snöstorm. Tur att vi slipper det (ännu...)

Vi är två båda lediga i helgen, den första på länge som det sker. Det känns bra och jag ser fram emot en härlig helg:

Fredag ska jag tända ljus på kyrkogården för de kära som inte längre är kvar här. På kvällen är vi bjudna på ost och vin hos Laila och Jimmy.

Lördag planerar vi en tripp till Boden för att hälsa på vännen Pelle. Om han inte redan hunnit se den nya Bond-filmen "Quantum of Solace" gissar jag att det blir ett biobesök på kvällen. James Bond gör sig bäst på storduk.

Eventuellt övernattar vi till på söndag och passar även på att plocka några cachar i Boden-Luleåområdet. Där finns många gömmor som verkar kunna ge spännande upplevelser.

I övrigt tänker jag även träna hund under helgen. Kaiser är inte än klar med sina grundfärdigheter för Caniskursen som snart avslutas. Vi ska även lägga kommando på tre grundfärdigheter förutom sitt och ligg. "Hit" och "hopp" har jag klara, men behöver ett till. Funderar på att lära honom "skall" på kommando. Det för att även kunna lära in "tyst". Det kan nämligen behövas...

Ha en trevlig helg!

Skogsmulle åker till stan

Ligger i soffan och jobbar. Fakturering. Sämre arbetsställning kan man ju ha! Förutom arbetet vid datorn är jag ledig denna dag, som har varit riktigt behaglig.

Hade en trevlig lunch på stan med vännen och tidigare kollegan Laila. Kul att komma ut och se lite folk på dagtid och höra om livet på PT.

Men ett intressant problem infann sig när jag skulle klä mig inför stadsresan. Jag har ju knappt några "vanliga" kläder numera annat än gamla trasor!

Min arbetsklädsel har från tiden på tidningen till i dag ändrats från kavaj till fleecejacka. Även om fritidskläder kan vara riktigt snygga kanske man inte vill lufsa runt som en skogsmulle på stan.

Det är väldigt lätt att bli bortskämd av bekväma kläder i praktiska material. Att trippa fram i högklackat känns inte ett dugg lockande när man kan gå i sköna gympadojjor (som dessutom är vattentäta).

slaödldkrKKLä
Oj! Nu fick jag en ivrig dvärgpinscher mitt i tangentbordet. Lite svårt att fortsätta vid datorn. Tror att han tycker det är dags för en promenad. Dags att dra på sig fleecejackan. Tjing.

Någonting har hänt ...

Någonting har hänt med mig.

All research kring bilar har totalt oväntat väckt ett intresse hos mig för just bilar! Jag, som tidigare knappt kunnat skilja en Volvo från en Saab, kan numera peka ut ett flertal bilmärken, deras kännetecken och olika modeller. Har också lärt mig vad förkortningar som Hk, ABS, ESP, ASR, NCAP, FAP står för. Även bokstavskombinationen SEK tillsammans med olika bilar har jag fått bra kläm på.

I kväll kastade jag mig över Aftonbladets bilbilaga som Måns köpt hem. Läste den med stort intresse, inte minst testet som korade Peugeot 308 SW till vinnare. Har även kommit på mig själv med att stå på ICA bläddra i en biltidning istället för i ett glassigt modemagasin. Vad blir nästa steg? Gå en meckarkurs och börja skruva i motorer? Nej, så allvarligt ska det väl inte bli! Men jag kan faktiskt själv byta ett punkterat däck. Eller nåja. Ska inte överdriva. Jag har i allafall lyckats göra det. En gång.

Det blev en hungrig kines

Jag säger som Gert Fylking: Äntligen!
Bilproblemet är löst. Snart.

Efter att ha ägnat åtskilliga timmar åt letande har vi till sist hittat en bil som passar oss. Hittade faktiskt ett alternativ som båda är nöjda med, en slags kombination mellan vanlig kombi och flexibil (familjebuss). Det vill säga en väldigt flexibel kombi med rejält lastutrymme.

I dag blev det affär. Bilen, en Peugeuot 308 SW, är beställd och kommer hem till oss om 19 dagar!

Till en början tänkte vi oss inte alls köpa en ny bil. Vi har varit helt inställda på att köpa begagnat. Men efter mycket jämförande, räknande och research har vi kommit fram till att vi faktiskt får mycket för pengarna med denna bil.

Skillnaden mellan de begagnade bilar som passar våra behov och denna blev inte så stor kostnadsmässigt. I vart fall inte om man tar med i beräkningen att denna bil är otroligt bränslesnål och inte kommer kosta ett öre i reparationer, service eller besiktningar de närmsta åren. Skatt och försäkringar är inte heller jämförelsevis så dyra.

Förutom att den i billig i drift, får vi en praktisk, säker och snygg bil. I varje fall om du frågar mig. Någon bilreporter skrev att utseendet på fronten liknar en hungrig kines med mustasch... hahaha! Smaken är som baken.

Så nu nu väntar vi med spänning på den nye fransmannen (eller kinesen). Det blir en tid som förmodligen kommer att kännas lång. Väldigt lååång...

Vintertid är ju helt galet!

Här har helgen bara bestått av jobb.

Jag höll en agilitykurs i går och har i dag gett en konsultation.
Måns har jobbat från fredag kväll till och med i kväll. Inte så mycket tid tillsammans med andra ord. Nästa helg har vi däremot planer på att hitta på något. Det är enda helgen under en lång tid vi båda är lediga och har chansen att göra något tillsammans. Det känns bra.

Känner mig trött i dag. Dessutom kom mörkret fortare i kväll eftersom det numera är vintertid. Känns faktiskt ganska tungt. Dessutom är det irriterande att behöva ställa om en massa klockor.

Jag tycker hela grejen med vintertid är galen! Orsaken sägs vara att vi ska kunna utnyttja dagsljuset bättre under sommaren. Men vaddå?! Under sommaren är det ju ändå ljust en stor del av dygnet. Det är väl på vintern om någon gång man behöver längre dag och mera ljus? Nej jag tycker att vi ska införa sommartid på vintern istället. Det vore väl något?

Svenska äpplen och en fransk bil

De svenska äpplena är just nu nyskördade och goda. I ugnen står två äppelkakor och gräddas, gjorda på Aromaäpplen från vackra Österlen.

Kakorna ska fikas imorgon när Hundhusets styrelse kommer till mig för en introduktionskurs i agility. Det blir roligt!

Jag bakar inte så ofta men har ett par "paradnummer". Denna äppelkaka är ett. Receptet kommer från Djurönäsets kursgård där jag gått ett antal fackliga kurser genom Journalistförbundet. Kurserna har varit jättebra, kursgårdens läge toppen, men maten är absolut bäst. På denna kurs tror jag att alla gick upp ett par kilo i vikt just för denna äppelkakas skull! Här är receptet:

Amerikansk äppelkaka

2½ dl vetemjöl
2½ dl socker
1½ tsk salt (kan uteslutas)
1 tsk bakpulver
1 ägg
100 g smör
6 äpplen

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 180 grader. Smörj en eldfast form.
2. Smält smöret, låt det svalna.
3. Blanda under tiden mjöl, socker, ev salt och bakpulver. Blanda i det uppvispade ägget, samt det smälta smöret.
4. Skala, kärna ur äpplena och skär dem i klyftor. Täck botten av formen med äppelklyftorna och bred över smeten.
5. Grädda i 40-45 minuter.
God både kall och ljummen. Servera gärna med grädde, glass eller vaniljsås.

Slutligen. I dag har vi varit och provkört ytterligare en bil, en Peugeut 308 SW. Fantastiskt fin och fiffig fransk bil! Nu fick vi en hel del att fundera över i helgen...

Sorg

Det är en vacker höstdag i dag.

Jag är ledsen över att en vän, och vår omtyckta klubbordförande inte får uppleva denna dag. Cancern tog hans liv. Han saknas oss redan.

Jag känner mig också ledsen för min kära vän, hans hustru, som nu blivit ensam. Hoppas att jag kan göra något för att hjälpa i sorgen som blir när en älskad försvinner. Sorg är en inte bara en känsla utan lika mycket en fysisk smärta. Det gör ont - men måste så få göra.

Känner också med Carolins anhöriga. I dag har de fått var på frågan "vad". Kanske kommer de också att få veta "varför". Familjen har fått visshet, men har en lång tid av sorg framför sig.

Så viktigt att det är att ta vara på livet. Att njuta av allt det vackra och goda som finns. Ägna sig åt det och dem som betyder mycket. Resten kan få vara.

Ska det vara så himla svårt?

Jag har varit hos brukshundklubben i Arvidsjaur under helgen och hållit agilitykurs. En mycket trevlig upplevelse!

Det var glada deltagare med duktiga hundar, bra väder, toppengod mat och fint boende. Enda nackdelen är att det inte blir så mycket tid över för de egna hundarna. Men lite fick de göra i alla fall. Jag missade tyvärr Måns personalfest som hölls i Lycksele och där även respektive var inbjudna. Det var synd, men jag hade redan blivit bokad på kursen den helgen.

Hela gårdagen ägnade vi åt att dammsuga bilmarknaden i Luleå. Tyvärr utan någon större lycka. Ska det verkligen vara så himla svårt att hitta en bil?

Utbudet av bilar är enormt, men de flesta bilar blir för små. Behoven har ju vuxit med åren. Förutom att hundburen ska rymmas transporterar jag en hel del utrustning till och från kurserna. Som ikväll blir bilen vi lånat av svärföräldrarna proppfull med agilityhinder, pärmar och papper. Utöver det ska hundarna och två passagerare få plats.

Det är svårt att få en vanlig kombi att räcka till numera. Dessutom ska bilen vara stark nog att dra husvagn, trafiksäker och bekväm att köra långt, men inte ohyggligt dyr i drift. Eftersom jag/vi kör ganska många mil per år verkar en dieselbil vara ett lönsamt och mer miljövänligt alternativ. Men att hitta en bilmodell som båda gillar verkar vara stört omöjligt. Jag kan tänka mig de flesta varianter, från kombi till skåpbil. Måns vill inte ha annat än kombi eller möjligen SUV.

Så lämna gärna tips! Tack så mycket för de kommentarer jag fått hittills.

Slutligen: Funderar på om en Honda CR-V diesel kan vara något? Finns en -06:a i Luleå för en ganska rimlig peng. Det finns ingen bild på just den bilen, men detta är samma färg och årsmodell:

Köpa bil - inget större nöje

Att vara i bilköpartagen är faktiskt inget större nöje. Utbudet är stort, men vad ska man välja? Eftersom blir påtvingade ett bilköp har vi inte hunnit fundera så mycket på vad vi vill ha. Har inte heller hunnit läsa på om olika märken och modeller. Dessutom behöver vi en bil inom kort.

I dag har vi varit runt Piteås samtliga bilhandlare i jakten på det optimala fordonet. Våra krav är: Stort utrymme för hundbur och annan utrustning, pigg och stark nog att dra husvagn, bekväm i långkörning och hög trafiksäkerhet. Det begränsar urvalet något men det finns fortfarande mycket att välja på.

Någon ny bil blir det inte. Det handlar om för mycket pengar som genast tappar i värde. Samtidigt vill vi inte ha en gammal bil som är billig, men istället kostar i reparation.

Vi har provkört tre bilar i dag: stora kombimodeller av Passat och Opel, samt Peugeot familjebussmodell. Har dessutom tittat på ytterligare ett stort antal bilar. I nuläget gillar Måns Opeln som var rymlig och pigg att köra, medan jag håller på den ännu rymligare Peugeoten som kändes trygg och bekväm.

Fler förslag, någon?

Peugeout 807 - säker, bra sikt, rymmer det mesta. Min favorit hittills.

Den här gillar Måns: Opel Vectra - pigg och kraftfull. Bra lastutrymme.

Skroten nästa

Idag har vi varit och tömt bilen på de saker vi inte fick med oss igår kväll, däribland den fina MIM-hundburen som jag vann tidigare. Lite skrämmande att se den skadade bilen i dagsljus. Enligt verkstaden är det ingen idé att laga bilen utan den går till skrotning istället. Så farväl René! Imorgon ska vi börja leta en ny trotjänare.

Plötsligt stod älgen mitt på vägen ...

Jag råkade ut för en olycka i går kväll. På väg hem från jobbet i Luleå krockade jag med en älg som var på fel sida om viltstängslet på E4:an.

Det var mörkt och regnigt och jag körde därför inte tillåtna 110 kilometer, vilket ju var bra. Det var ganska mycket mötande trafik så jag kunde inte ha helljuset på. Ungefär mitt mellan Antnäs och Ersnäs stod plötsligt en älg mitt på vägbanan ungefär 15 meter framför mig. Jag bromsade och insåg att jag inte skulle hinna stanna så jag tänkte att jag skulle styra på älgens rumpa om den skulle springa vidare. Hann också tänka att det var dumt att älgen faktiskt inte sprang utan bara stod där.

Jag hörde mig själv skrika till och sedan en rejäl duns på bilen när den träffade älgen. Framrutan sprittrades och jag såg inget. Tänkte att jag måste försöka hålla bilen kvar på vägen och inte köra ner i diket. Jag fick stopp på bilen kort senare.

Första känslan var lättnad. Jag levde och var oskadd. Satt inte fast någonstans. Hundarna verkade lugna och förhoppningsvis oskadda de också.

Sedan blev jag otroligt nog väldigt rationell. Slog på varningsblinkers och tog fram mobilen för att ringa polisen. Plockade samtidigt ur en remsa ur hanskfacket för att markera olycksplatsen om älgen sprungit iväg och måste spåras. Sedan öppnade jag bilen och klev ur för att plocka fram varningstriangeln som jag hade i baksätet.

Den påkörda älgen låg kvar på vägbanan ett trettiotal meter bakom mig. En personbil som kom efter missade tack och lov älgen. Den lastbil som kom därefter körde på huvudet och avslutade effektivt djurets lidande.

Ytterligare en lastbil stannade och chauffören hjälpte mig ställa varningstriangeln på plats för att varna andra trafikanter. Jag ringde 112 och blev kopplad till polisen som tog alla uppgifter och skulle kontakta någon som kunde ta hand om älgen. Sedan ringde jag hem till Måns och berättade vad som hänt.

En man boende i Antnäs dök snart upp med traktor och skopade upp den stackars älgen, en fyrataggare till tjur. Därefter blev det ganska lång väntan på bärgningsbilen innan jag kunde åka hem med Måns och svärfadern.

I dag mår jag och hundarna bra. Det var såklart en otäck händelse och jag var rejält darrbent när jag klev ur bilen. Vår bil blev förövrigt så skadad att den måste skrotas. Det känns lite trist, men materiella ting går ju att ersätta. Jag är samtidigt glad över att allt gick så ofattbart bra.

Därför försöker jag tänka på det istället för vilka hemska saker som kunde hänt. Dessutom fungerar ju min fina solgula dator igen då sladden kom med posten igår!

Nu gäller det bara att hitta en ersättare för vår franske vän René, som Renaulten fick heta. Får se vad det blir.

I väntans tider ...

Sladden till min fina solgula dator har gått sönder! Det är orsaken till att jag varit borta från bloggen i några dagar.

I onsdags gick in på en datorbutik i stan för att - som jag trodde, enkelt och snabbt - laga sladden. I min okunskap trodde jag att man kunde knipsa av en sladd, ta bort den skadade delen och sedan montera den fräscha sladden till kontakten igen. Men neeej, det går inte! Man måste köpa ett helt nytt sladd- och batteriladdarkit a´495 kronor.

Behövde även toner till skrivaren så en kort stund senare kunde lämna butiken en dryg tusenlapp fattigare. Suck! Eftersom min fina solgula är av märket Dell finns inte reservdelar överallt, men sladdkitet var av universalmodell som ska passa alla datorkontakter. Inte min dock ...

Har nu istället beställt ett nytt kit från Dell och hoppas de håller sitt löfte om snabb leverans. Annars blir det tungt. Lånar Måns dator i kväll för att stilla den värsta datorabstinensen. Snacka om att vara beroende!

Så nu går jag i väntans tider. Håll tummarna hårt för att mitt paket dimper ner i lådan i morgon. Vi hörs! Hoppas jag ...

Regn och rusk ute - höstmys inne

Regnet smattrar på rutan och mörkret där ute är kompakt. Inne sitter jag och myser med hundarna; Kaiser som ligger i soffan med tassarna i vädret, Xhazi som kurat ihop sig i en fåtölj och Käck som dunsat ner på golvet.

En värmade brasa i köksnoran, några levande ljus och lite rökelsedoft - höstmyset är komplett! En sådan här dag kan man verkligen unna sig att mysa inomhus.

Visst måste hundarna ut på promenad även när det regnar, men det finns ju regnställ. Istället för utomhusträning har hundarna fått inomhusaktivering med några av Nina Ottossons suveräna aktiveringsleksaker. Gjorde även några enkla uppletandeövningar under promenaden så jag känner mig som en ganska god hundägare med rätt att mysa!

Jag har också fortsatt med filmtittandet, som ju inte bara är förströelse utan utbildning. Mellan varven blir det också jobb vid datorn. Jag har gjort klart nya kursplanen för grundkurserna och skriver även om kompendierna till dessa. Det har varit en riktigt bra helg med andra ord.

Men nu blir det mera mys! Har förberett en liten överraskning för Måns som är på väg hem från jobbet. Den galningen fick för sig att springa till jobbet idag! Skulle tro att han behöver tinas upp efter en två mil lång löptur i regnet...

I helgen blir det frosseri!

Fick en oväntat ledig helg då en konferens jag skulle varit på inte blev av. Kärleken tillbringar hela helgen på jobbet så jag har all tid för mig själv. Plötsligt blir jag rådvill... Vad gör man en ledig helg? Det eländiga vädret lockar ju inte till uteaktiviteter.

Visst, jag har massor projekt att ta itu med här hemma. Men det är saker jag lika gärna kan göra en vanlig vardag. Lediga helger känns alldeles för lyxiga och sällsynta för att ägna åt tråkiga vardagssysslor.

Istället har jag planerat att ta en filmhelg. Har köpt flera intressanta filmer om hundträning som jag inte ännu hunnit se (Måns har föga intresse av att se dem tillsammans med mig). Därför tänkte jag nu frossa i filmtittning!

Har en hel del att se fram emot: Sex timmar (!) med Kathy Sdao om hur hon tränar hundar som visar koppelaggression. Vidare har jag inte sett klart Susan Garretts "Success With One Jump" och två filmer om "In Focus Program" som verkar vara en väldigt intressant metod för att öka hundens fokus i träningen. Dessutom har jag filmat 60 minuter från agility-VM.

Jo, jag erkänner. Man måste vara en riktig nörd för att uppskatta en frosserihelg med bara hundfilmer. Fast vem vet, det kanske slinker in någon vanlig film i DVD-spelaren också.

Nej, nu har jag inte tid att hänga här längre! Ska jag gå och fixa lite käk. Det blir en hamburgare framför tvn ...

JAA!!! VM-brons till Sverige!

Åsa Söderman med Erik springer segervarv med svenska supportrar.

När sista hunden i smallklassen, ledaren från föregående dag, rusar in i mål visar det sig att den inte petar ner Åsa Söderman och hennes sheltie Erik från tredjeplatsen. Jublet bland de svenska fansen på läktaren i Helsingfors ishall är öronbedövande. VM-BRONS!!!

Snabbt flyttar de effektiva finska funktionärerna undan agilityhindren för att ge plats åt jublande supportrar och lyckliga tävlande som stormar planen. Flaggor viftar frenetiskt och glada människor springer runt, klappar i händer och dansar till musiken.

Anna Käll tar emot gratulationer efter fjärdeplatsen.

Ett par timmar tidigare fick svenskarna jubla och dansa åt en mycket hedrande fjärdeplats i mediumklassen som Anna Käll och parson russeln Tilda lyckades knipa. Även om ekipaget missade bronset med bara fyra hundradelar kändes bedriften stor.

Inför VM-tävlingens absolut sista klass, large individuellt, fanns det ganska stora chanser till ytterligare medalj. Jenny Damm och border collien Elvis låg på tionde plats med ett felfritt och snabbt lopp.

Men konkurrensen var grym. De fyrtio första placerade hundarna hade gjort felfria lopp! De tio främst placerade låg mycket nära varandra tidsmässigt med undantag för ledaren, finnen Jaakko Suoknuuti med border collien Zen, som hade gjort ett otroligt lopp på en totalt oslagbar tid - nästan en hel sekund före de övriga!

Eftersom det är omvänd startordning som gäller skulle det dröja innan vi skulle få se Zen. När Jenny skulle starta fick hon massivt stöd av den svenska klacken. Jenny laddade Elvis till max i starten genom peppande ord och att försöka få honom att vilja rusa iväg. På svenskläktaren hördes "Hon är galen!!!". Men Elvis tjuvstartade inte utan väntade på inkallningssignalen.

Loppet såg länge bra ut, men mot slutet verkade det som att tiden inte skulle räcka till för medalj. Ekipaget låg efter tidsmässigt när Elvis tog balansbommen. Efter den skulle hunden in i en tunnel och sedan återstod bara två hopphinder till målet. Vid tunneln blev det en miss. Elvis sprang förbi tunnelöppningen och hann upp på bommen igen! NEJ! Diskning! Snopet, men så små är marginalerna mellan vinst och förlust i agility.

Jaakko Suoknuuti med border collien Zen satsade på guldet.

De små marginalerna drabbade även finska Jaakko. Favorittrycket var enormt och hela arenan kokade när ekipaget äntligen kom in på plan. Så fort de startat blev det knäpptyst som att alla höll andan. Jaakko och Zen gav järnet och körde inte på minsta säkerhet utan jagade guldet. Här var det vinna eller försvinna som gällde. Tyvärr hände det senare. En miss i kommunikationen gjorde att Zen sprang upp på A-hindret vid fel tillfälle och så var de borta. Det gjorde lite ont i hjärtat att se. Men en tröst för värdlandet var i allafall att finska Journi Orenius med Yoko fick brons i klassen.

Det blev ett mycket spännande VM, mycket tack vare de svenska framgångarna. Här är några fler höjdpunkter:

Ryska Svetlana Tumanova som tävlade framgångsrikt i alla storleksklasser och lagklass med tre olika hundar. I år blev det brons i medium indiviuellt och silver i small lag. Hon har dessutom flera tidigare VM-medaljer i bagaget.

Tyska "galningen" Silas Boogk som springer otroligt fort och gör hisnade blindbyten med sin border collie och en nedrakad (!) sheltie. Tyvärr blev det inga större framgångar i år för honom.

Brasilien bugar och tackar publiken för applåderna.

Brasiliens landslag som består av proffshandlers, alltså heltidsarbetande agilityförare! De är grymt duktiga. Guld i både small och large lagklass blev det.

Dvärgpinschern Daisy var svår att fånga på bild med skärpa.

Den blixtsnabba finska dvärgpinschern Daisy med förare Miia Anttila, som "bara" var föråkare men gjorde fina lopp.

Luca, berger des pyrénées från USA, som är både gullig och duktig och dessutom har käcka "cadenetter". Luca tävlas av Deacon Ashley.

Den tio år gamla finska tervuren Ava som med Mikko Aaltonen på söndagen gjorde sitt sista agilitytävlingslopp innan pensionering. Ett mycket bra lopp! Hade det inte blivit diskning dagen innan tror jag de hade tagit medalj. Ava och Mikko har tävlat på sex VM och 2003 vann ekipaget guld.

Så till bottennappen:
Om tävlingarna var bra, var kringarrangemangen inget att hurra för. Den inledande Galamiddagen (som jag inte var med på) var riktigt usel. Redan klockan halv tio blev middagsgästerna utkörda från lokalen efter att ha intagit maten stående. Med orden "You better leave", motades våra representanter från C-AS ut.

Den andra festen, Agility Fan Evening, som vi besökte var inte heller någon höjdare. Maten var "kycklinggryta" bestående pepprad potatisgratäng utan grädde med små kycklingbitar i. Dryck ingick inte trots priset på 15 euro. När "underhållningen" började gick vi hem. Underhållningen var en tävling där en person med förbundna ögon skulle följa en labyrint med en penna med hjälp av sin kompanjons instruktioner. Bara de som stod närmast såg vad som hände på golvet. Hmm. Oh, vilket party...

Finska pom-pomtjejer hjälper till med hyllningen av VM-medaljörerna.