Årets sista dag

Vi var på hemvändarkonsert med Euskefeurat i går. En riktig höjdare! Euskefeurat är ett musikaliskt gäng som blandar och ger allvar och humor i en massa sköna låtar.

Konserten var ungefär som 2008 varit för mig. Ett år som bjudit på både upp- och nerförsbackar, men på det hela taget mycket bra. I dag, på årets sista dag tänker jag tillbaka på 2008 med både glädje och viss melankoli. Men samtidigt ser jag framåt och fram emot nästa år. Tack familjen, alla underbara vänner och människor som gjort 2008 till ett fint år. Vi ses 2009!

Ha ett Gott Slut & Gott Nytt (hund)År!

Fantastiska hundar i människans tjänst

Tv-program som handlar om hund har hittat sin trogna publik. Hundintresserade slukar det mesta som visas i ämnet. Tyvär är många program inte bra. Kombinationen hund och underhållning blir sällan lyckad.

Men det finns ett program jag tycker är roligt att se; Dogs With Jobs av National Geographic Channel, eller Hundjobb på svenska. Lyckades i dag pricka in några reprisavsnitt som TV4 + hade den goda smaken att visa.

Här visas hundar som de utför en mängd olika uppgifter i människans tjänst. Det är hundar som vallar, vaktar, skyddar, tröstar, hjälper handikappade eller använder sin nos för att hitta minor, försvunna människor, narkotika eller något annat viktigt.

I ett av de program som visades i dag fick tittarna lära känna Mike, en hollandse herdershond som jobbar för FBI. Mike är tränad i att leta efter falska dollarsedlar. Han utför ivrigt sitt jobb för att belönas med en lekstund. I programmet visades hur Mike hittade väl undangömda sedlar på ett kontor samt på en person som befann sig i en park bland många andra. Imponerande.

Exakt hur han bär avslöjades inte. Hunden är ju faktiskt en hemlig agent!

Flinka fingrar på Bolaget och ett dopp i bokfloden

Mellandag inför nyår. Gå på Systembolaget i dag kändes i förväg inte som en smart idé. Men utan någon framförhållning alls i denna fråga fick vi bita i det sura äpplet för att inhandla festligt till nyårsaftonen.

På plats: butiken fullsmockad, hyllorna halvtomma, oändliga köer. Vi valde den kö som såg minst lång ut. Bara sex minuter senare packade vi inköpen i våra kassar. Otroligt. Det visade sig att personalen faktiskt har klockat kötiderna vid flera tillfällen. Trots att köerna räckt över hela lokalen har kötiden aldrig överskridit just sex minuter. Bra jobbat, bolaget!

Har hunnit (nästan) halvvägs genom bokfloden jag fick hem innan jul. Hittills: gillar verkligen nya upplagan av Eva Bodfäldts Kontaktkontraktet (inkl CD). Nya upplagan har fått flera nya kapitel och de gamla har skrivits om en del. Jag gillade verkligen förra upplagan, men denna är mycket bättre.

Har läst ut Klickerträning för nybörjare av min vän Natasja Atterbom. Gav kanske inte mig så mycket nytt, men jag tror den funkar rätt bra som den är tänkt - för nybörjare. Kul att ha läst den i alla fall.

Jag har hunnit läsa inledningen och bläddrat framåt i Cesar Millans Cesar och hans hundar. Tror inte att jag kommer gilla boken, men ska försöka ta mig igenom den så småningom. Millan förklarar att det han sysslar med inte är "träning" utan "psykologisk rehabilitering". Det är inte genom inlärning som hundens oönskade beteende ska förändras, utan genom att "komma i kontakt med hundens psyke och medfödda instinkter". Nåja. Ska ge boken en chans i alla fall.

Däremot gillar jag redan skarpt Control Unleashed av Leslie McDevitt. Har bara hunnit 30-talet sidor men kan konstatera att CU-programmet bygger på vetenskapligt belagda sätt att förändra en hunds beteende (vilket inte verkar vara fallet i Millan bok). Trots att boken är på engelska och innehåller en del termer är den inte svårläst. Tyvärr är layouten invändigt inte alls lika rolig som omslaget. Men utseendet är ju inte lika viktigt som innehållet. Ser fram emot resten.

Kvar att läsa är nya upplagan av Marie Hanssons Min bästa vän som ser ut att genomgått en rejäl ansiktslyftning. Har inte heller hunnit börja på Naturligt ledarskap med Mickie av Mickie Gustafsson, men av omslaget att döma är den intressant.

Köpte också Hundtränaren (årsbok 2009). Kan rekommenderas! Bra idé, fräsch layout och intressanta artiklar av duktiga hundtränare. Innehåller också kalenderblad med plats för egna anteckningar och träningsloggar. Bravo!

Om softa dagar och en bränd bock

Det har varit några riktigt softa dagar under julen. Vi har tittat på tv och film, läst, käkat julmat och promenerat med hundarna. Inte så mycket annat.

Jag har nästan inte suttit uppkopplad alls. Verkar inte heller ha missat något. Det har inte hänt så mycket av intresse i omvärlden. Noterar dock att Gävlebocken har brunnit i år igen. Bra, det hör till! Ganska faschinerande vilket stort intresse denna halmfigur orsakar varje år. Gävlebocken har en egen blogg (!) som kommenteras av läsare världen över. Man kan satsa pengar hos vadslagningsbolag om bocken ska överleva eller inte (inte nu längre förstås). Bocken har förstörts 22 gånger sedan den sattes upp för första gången 1966. Förbluffande fakta.

Nu har det blivit dags att åka och handla. I dag blir det inte julmat till middag.

Julen är här!

Vi har vakat in julaftonen och traditionsenligt avsmakat julskinkan. Den blev saftig och god, trots att jag och inte Måns stod för tillagningen. Laxen, sill, köttbullar och annan julmat är också ordnad. Nu väntar några dagar av julfrid. Härligt.

En riktigt God Jul tillönskas alla bloggläsare!

Ylar med vargar

Jag har träffat vargarna i Kolmården igen. Vi inledde vårt C-AS möte i Norrköping med ett besök i varghägnet, vilket var riktigt mysigt! Denna gång fick vi träffa en annan flock än den jag besökte i somras.

Denna flock hålls i safariparken och består av fyra hanar, alla födda 2003. Det märks att de här vargarna är äldre än gruppen i djurparken som består av sju ungdjur. De här vargarna var betydligt större men också lugnare mot oss besökare. De gillar att bli klappade och gav oss många blöta pussar.

Samtidigt var det i den här gruppen mer inbördes gruff med ljudliga morrningar, tandvisningar och brottningsmatcher. Men även om det låter en hel del och ser tufft ut händer det ytterst sällan att någon blir skadad. Vargarnas språk är mycket tydligt och lätt att avläsa.

Vi fick också höra vargarna yla. Vargskötaren Veronika satte sig ner bredvid ledarvargen Moody och började yla. Efter ett tag gav han också upp ylanden, sedan följde resten av flocken efter. Att yla tillsammans är ett sätt att samla flocken och känna gemenskap.

Här är fler bilder från träffen:

Alfahanen Moody markerar sin ställning.

Visst är det vackra djur?


Grabbsnack i varghägnet.

Flörtig kille?

Vargskötaren ylar med flocken. De var lite svårflörtade, men kom igång efter en stund. Att yla är ett sätt att samla flocken.

Småfralla på besök

Vi har haft fint besök i kväll. Pelle och Atlas tittade in.

Herregud vilken kavat liten sötsak det var! Jag tror faktiskt att Kaiser också var så där liten en gång i tiden, även om man hunnit glömma det. Jag tycker fortfarande att Kaiser är liten, men bredvid småfranskan Atlas var han gigantisk!

Här kommer några bilder från kvällen. Måste härmed varna känsliga läsare: nedanstående bilder kan leda till valpsjuka!




Atlas fick smaka lite böcklingpastej, mums!



En småfralla möter en minipinne.



Atlas högg in på det största tuggbenet han hittade.



Han provade också några leksaker.

En korsning mellan minigris och marsvin tror jag Pelle sa att det var... Ja, vad ska man tro?



Stor och liten... eller liten och ännu mindre?

De vassa valpgaddarna satt inte bara i tuggbenet... ajajaj!

Bara blanka blad

Det var snorhalt utanför Hundhuset ikväll, men jag lyckades glida in utan benbrott för att hålla de två sista lektionerna för året. De båda grupperna vardagslydnad fick jobba med fokus och följsamhet i koppel, samt inlärning av handtarget.

Nu väntar en härlig ledighet tills efter trettonhelgen. Förutom resan till Norrköping i helgen har jag inget planerat. Filfaxens blad är blanka. Det känns skönt att få varva ner. Jag kommer dock inte att ha några problem att fylla dagarna.

Tänker ägna mig åt familj, vänner, hundmys och hundträning, bokläsning, filmtittning, glöggdrickning, julmatsätning, datoriserande, promenerande, soffliggning, bilkörning, shopping (av något slag) och en hel del annat viktigt, nödvändigt och förmodligen även helt sånt som är helt onödigt. Puh! Det där kan vara den längsta mening jag skrivit...

I dag har jag tillverkat årets julkort. Som vanligt fick hundarna utgöra motivet. Käck och Xhazi fick vara glittergossar medan Kaiser utsåg sig själv till Årets Julklapp. Resultatet finns snart att beskåda i en e-postbox eller blogg nära dig ...

Vargmöte och C-AS-möte i helgen

Jag ska få träffa vargarna på Kolmården igen!

I helgen ska vi ha det sista absolut mötet med Svenska Brukshundklubbens centrala agilitysektor (C-AS). Efter nyår omorganiseras SBK och alla sektorer och kommittér försvinner. De ersätts istället av fyra utskott och ett antal arbetsgrupper. C-AS, där jag sitter som ordförande, blir istället agilitygruppen som återfinns under Utskottet för medlemsaktiviteter.

Jag ville göra C-AS sista möte till något speciellt. Det för att avtacka de som avgår och ge oss som blir kvar en avspark in i den nya organisationen. Dessutom har vi varit ganska sparsam med årets budget och har pengar kvar. Därför har jag bokat en guidad visning hos vargarna som start för möteshelgen i Norrköping. Det tror jag kan bli en riktigt bra inledning!

Denna gång är ju gruppen bara hälften så stor som när jag träffade vargarna i somras. Hoppas därför på ännu mera närkontakt än sist. Kameran följer förstås med även denna gång. Här är en bild från förra mötet:

Härlig bokfrossa väntar i jul

Har ju avbokat Tomtens besök i år, men istället kom brevbäraren i dag med mina julklappar.

I postlådan låg senaste numret av amerikanska agilitymagasinet Clean Run. Jag hann inte öppna tidningen men ser fram emot en intressant lässtund. Fick också en avi om att de hundböcker jag beställt kan hämtas imorgon.

Har beställt Eva Bodfälts nya upplaga av Kontaktkontraktet med DVD, "Naturligt ledarskap" av Mickie Gustafsson, som jag har ett par bra böcker av. Hon brukar också ha intressanta krönikor i Hundsport. Jag har också köpt "Klickerträning för nybörjare", som är skriven av en vän, Natasja Atterbom. Har dessutom beställt en bok som jag inte alls tänkt köpa; Ceasar Millans, "Ceasar och hans hundar".

Jag gillar inte Ceasars träningsmetoder som för det mesta bara bygger på korrigeringar, ofta med våldsamma hjälpmedel som el, stackel och hans eget stryphalsband som orsakar stor smärta. Men ibland säger han något som är vettigt, om än inte nytt. Jag tänker läsa boken för att bilda mig en egen uppfattning, vilket är svårt att göra via tv.

Fick också en bokleverans från Canis, "Control Unleashed" av Leslie McDewitt. Den ser jag verkligen fram emot att läsa! Boken berättar om hennes metod (förkortat CU) att få hundar som stressar eller blir störda av andra hundar att istället känna sig säkra, trygga och bli fokuserade på uppgiften. Funderar på att lägga upp en ny kurs som bygger på CU: Kontroll och kontakt utan koppel (eller något ditåt).

På torsdag jobbar jag sista dagen innan tre veckors julledighet. Därefter ska jag djupdyka i bokhögen och förkovra mig. Härligt, härligt!

Paltkoma hela helgen

Vilken mathelg!

Denna kväll har tillbringats i soffan i paltkoma efter att ätit svärmors supergoda palt, inklusive efterrätt. Jag gick en kvällspromenad med hundarna, men det är också allt vi orkat med.

Även under gårdagskvällen befann vi oss i samma tillstånd. Det efter att ha intagit ett återigen fantastiskt julbord på Gästgivargatan. Det fanns en massa goda sorters egenlagad julmat och man vill ju testa det mesta. Vilket vi gjorde. Med ränta. Puh!

Undrar om vi kommer att bli hungriga imorgon? Det känns som att helgens matintag även räcker för hela morgondagen.

Varning: risk för valpsjuka

Här kommer ännu en bild på lilla valpknodden Atlas:

Ganska gullig, ellerhur? Jag känner en klar risk för att drabbas av valpsjukan när man ser en sådan liten raring.

Vilken charmig skrynkelnosad knubbknodd!

Får jag presentera vår vän Pelles nya hundkompis: Atlas.

Den lilla knubbiga knodden är en fransk bulldogg som precis flyttat in hos Pelle och settern Emil. Den senare är ännu lite skeptisk över den konstiga skrynkelnosade saken som pinkar inne. Men Emil har börjat bli lite nyfiken på Atlas så de ska nog komma bra överens framöver.

Ska bli spännande att få träffa lillgrabben i verkligheten. Om han bara är hälften så charmig som han ser ut är han ganska oemotstånderlig.

Jag har haft en riktigt härligt lyxig fredag. Först en trevlig lunch på Statt med vännen och förra kollegan Laila. Därefter shoppade jag loss på Vila. Det blev både kläder för vardag och fest. Det finns verkligen hur mycket snyggt som helst i butiken. Problemet var att begränsa sig.

I morgon blir det julfest på HUNDVIS hundskola. Jag och Måns ska äta julbord på Gästgivargatan. Det kommer att bli väldigt trevligt, men nog var det lite mera röj på personalfesterna på förra arbetsplatsen! =)

Brev till Tomten

Kära Tomten!

I år behöver du inte komma hem till oss på julaftonen. Vi har på allvar bestämt oss för att inte köpa några julklappar denna jul. Visst är det väldigt roligt att ge och förstås även få presenter. Men saker är ju inte det viktigaste i livet och vi har alla redan hunnit skaffa oss det vi behöver. Allra mest betyder det att träffas och umgås med nära och kära.

Varje år överträffar julhandeln tidigare rekord. Förmodligen blir det så också i år, även om det talas om finanskris i världen. Eftersom jag mycket sällan köpt julklappar tidigt hamnar jag alltid i julhandeln (som förövrigt startar allt tidigare för varje år). Julhandeln är hysterisk med sjukt långa köer, svettiga butikslokaler, stressad personal, skrikande barn och skränande bakgrundsmusik. Några timmar i julhandeln och panikångesten är nära. Köp, köp, köp!!!

I år känner jag istället ett lugn inför julen. Det är en fin högtid. Synd att den för så många bara betyder stress och överkomsumtion istället för frid och ro. Visst kan man unna sig och varandra något extra till jul men glöm inte bort att ge varandra tid. Det är den finaste gåvan.

Så därför behöver du inte komma i år, Tomten. Ge Tomtemor lite extra omtanke istället. Hon skulle säkert uppskatta en värmande glöggmugg framför den öppna spisen. Hej på dej!

I kväll blir det fest!

I kväll blir det stor fest med glitter och glamour. Jag ska delta i Nobelbanketten!

Eller... tja, jag har ju inte fått någon inbjudan (i år heller) men jag följer den med stort intresse på tv. Jag är barnsligt förtjust i denna fest som verkligen har mycket av allt. Det är otroligt att det går att få ett sådant stort arrangemang att fungera.

Fyrtio kockar lagar den hemliga menyn. 200 servitörer serverar maten. Tiotusen blommor har levererats från Italienska San Remo för att smycka Blå hallen. 1300 gäster är inbjudna och kommer att äta på den speciella Nobelservisen där en tallrik kostar 1500 kronor och en hel servis 15000. Kvällens klädkod är långklänning och frack. Årets tema på festen är Kärlek.

För egen del blir det nog fleecetröja och mysbyxor under festen. Middagen blir inte heller riktigt av samma kaliber som i stadshuset, men jag planerar faktiskt en trerätters; vitlöksbröd till förrätt, hemgjord lasagne därefter och Ben & Jerryglass till efterrätt. Mums! Maten ska förstås avnjutas framför tvn tillsammans med kungen och de andra gästerna.

Men först ska jag klä mig för en hundpromenad i kylan, sedan börja med maten. När man är Nobelgäst utan inbjudan får man fixa sånt själv. Men å andra sidan kan jag lägga upp fötterna i soffan efter maten och klia en hund. Nobelgästerna får finna sig i att sitta kvar till bords tills taffeln bryts 22.30.

Bygg en stadig grund för samarbetet

Fokus och följsamhet - två viktiga byggstenar för en stadig grund.

I kväll har jag kört näst sista träffen av min "nya" valpkurs. Har arbetat om kursplaner och innehåll till valp- och vardagslydnadskurserna från att tidigare varit till ganska stor del inriktade på att lära hunden olika lydnadsmoment. Istället är nu de viktiga delarna fokus och följsamhet. Syftet är att bygga kontakt och en bra grund för samarbete och vidare träning.

Jag har försökt fundera över vad den vanliga hundägaren har mest nytta av. Det viktigaste för många kanske inte är att hunden kan sitta och ligga på kommando? Däremot vill nog de flesta ha en hund som följer med i koppel utan att dra och kommer när man ropar.

Men för att det ska funka måste man först hitta vägen till ett samspel med hunden. Alltså bygga en stabil grund där hunden är motiverad att samarbeta. Många glömmer faktiskt (eller slarvar med) grundbygget och går direkt på momentträningen. Det brukar visa sig i situtioner där det finns mycket som distraherar hunden. Det vill säga de situationer där man verkligen vill att samarbetet ska fungera. För om inte grunden är stadigt byggd finns risk att huset rasar.

Vi tränar även hundarna att sitta och ligga (om hundägaren vill) på dessa kurser. Men lika viktigt är att lära hunden och hundägaren att leka och ha roligt tillsammans, och att kunna lära valpen/unghunden ta det lugnt.

Hittills har nya kursinnehållet känts väldigt bra. De nya övningar jag lagt in har fungerat bra. Valparna på "premiärkursen" har dessutom blivit väldigt följsamma och samarbetsvilliga tycker jag. Om en vecka är det avslutning med en praktisk teorilektion om hundspråk, hälsa och vård. Då får jag sedan se vad deltagarna tycker i sina utvärderingar. Blir spännande!

Städning och planering för garageagility

Det är ledig söndag och jag är uttråkad.

Det saknas inte saker att göra här hemma, men jag är väldigt sugen på att träna hund. Fast femton minusgrader ute lockar ju inte till uteaktiviteter. Träningsplanen är också rejält översnöad sedan en tid tillbaka.

Funderar därför på att bära en balansbommens nedfart och agilitybordet i garaget för att träna kontaktfält. En sektion av slalomet bör också rymmas, vi har ett stort garage. Förra vintern ägnade jag en tid i garaget och tränade grundfärdigheter med Kaiser. Funkade riktigt bra. I vinter blir det förmodligen en del garageagility i väntan på våren. Ska röja först undan en del andra grejer och göra plats för hindren. Sedan ska vi ha bra sysselsättning även smällkalla dagar.

Men allra först måste jag ta ta tag i en del hushållssysslor. Visserligen inte alls var vad jag hade lust att göra, men tvätt, disk och dammtussar försvinner inte av sig själva. Dags att hugga i ...

Dags att döda myter och betala köttbullelön!

Jag upptäckte shejping och positiv förstärkning som hundträningsmetod 1996.

Vår älskade leonberger Raham hade med husse Måns blivit godkänd på Sim- och räddningsprovet. Uppfödaren, Ulla-Britt, var stolt över sina valpköpare och för denna bedrift gav oss en present. Det var en liten bok - Shaping av Anders Hallgren.

Jag slukade boken med stort intresse och blev väldigt inspirerad! Hallgren förklarade att man kunde lära hunden förknippa ljudet av en visselpipa med belöning. När hunden sedan utförde ett önskat beteende blåste man i pipan och belönade hunden. Blev det fel struntade man i det. På så sätt kunde man stegvis forma fram beteenden genom att förstärka när hunden var på rätt väg.

Så oerhört trevligt det lät att träna hunden med enbart positiv förstärkning istället för att korrigera den! Men kunde det verkligen vara möjligt, tänkte jag. Måste man inte använda korrigeringar och bestraffningar för att få hunden att lyda när det verkligen gäller allvar? Och ska inte hunden lyda mig för att jag är dess ledare, inte för att få godis?

I dag är shejping med visselpipa vidareutvecklad till metoden klickerträning, som slagit igenom stort.

Men fortfarande möter jag ganska ofta inställningen att "Jo, klicker är nog bra till trix och tävlingslydnad. Men inte funkar den väl vardagslydnad och problemlösning?"

Nyligen sa den nye tv-hundcoachen just detta: "Klicker är ett utmärkt verktyg till inlärning, men inte till att lösa svåra problem, utan den är till för inlärning".

Härmed vill jag avliva den myten! Jag anser att om man ska lösa ett problem måste det ske någon form av inlärning. Hunden måste lära sig ett nytt beteende istället för det problematiska beteendet som vi inte vill ha. Om jag enbart med hjälp av bestraffningar och korrigeringar får hunden att sluta med problembeteendet har jag ändå inte löst problemet. Jag har bara tagit bort symptomet, inte orsaken.

Lär hunden sig inte ett nytt beteende måste jag ständigt använda bestraffningar för att få den avstå från problembeteendet. Förmodligen måste jag också snart trappa upp "staffdosen" då hundar ganska lätt vänjer sig vid obehag. Det finns också mycket stor risk att hunden blir stressad och frustrerad av bestraffningarna, vilket sannolikt utmynnar i ett nytt problembeteende.

Visst. I vissa fall är det ibland nödvändigt att använda någon form av korrigering för att avbryta ett allvarligt problembeteende, men genast måste jag börja lära hunden vad den ska göra istället. Jag måste också ändra hundens inställning i situationen. För allt detta är klickerträning verkligen en suverän metod!

Så till den andra myten jag vill avliva: Att hunden ska lyda mig enbart för att jag är dess ledare.

Hundar är egoister av stora mått. Det finns två bara anledningar till att hundar gör saker:

1. För att de får ut något positivt av det (positiv förstärkning).

2. För att slippa undan något obehagligt (negativ förstärkning).

När man förstått detta är det väldigt enkelt att välja träningsmetod tycker jag. Tänk dig själv vad som skulle motivera dig att göra ett gott arbete? Att få bra betalt för jobbet, eller att arbeta för att slippa obehag? Vad skulle göra dig trygg i ditt jobb?

Hundar funkar här på samma sätt som vi människor. När vi upplever något trevligt stimuleras hjärnans belöningscenter och vi känner oss glada och tillfredsställda. Upplever vi istället något obehagligt stimuleras hjärnans straffcentrum och vi blir rädda, arga och irriterade.

Jag vill att hunden ska samarbeta med mig för att den vet att den då får ut något positivt: mat, lek, bus, kel, beröm, mer aktiviteter eller annat den gillar.

Jag får ju ut så mycket av hundägandet. Jag har ju av egoistiska skäl skaffat hund för att få sällskap, ömhet, motionskompis, tävlingskamrat, uppvärmd säng, ett socialt liv med andra hundägare, ökad kunskap och en massa skratt.

Då kan jag väl betala en lön på några köttbullar då och då?

Advent med ljus och glitter

Det är första advent i dag och jag har julpyntat.

Jag är en snål julpyntare men gillar stjärnor och ljusstakar som gör denna mörka månad lite ljusare. Några gamla fina porslinstomtar och ett par moderna trätomtar har också tagit plats i hemmet.

Till sist tog jag fram den lilla svarta glittrande. Det vill säga en meterhög svart plastgran som är späckad med blingbling. Riktigt snygg och inte alls traditionell.

Mer pynt än så lär det inte bli. Det ska ju snart bort igen.

Tiramisu i tidens tecken

Vi har smakat årets Blossaglögg i kväll och gjort tiramisu till morgondagens middagsbjudning för föräldrarna (där fick ni en liten tjuvkik på menyn). Tiramisu måste vara världens godaste efterrätt! Jo, glöggen var också bra.

Vi åt tiramisu för första gången på en italiensk restaurang i Grekland under en båtluff. Den var krämig, kafferik och sötgod med ett sting av alkohol. Hemma i Sverige igen skulle vi försöka göra tiramisu själva. Det var inte det lättaste. Inte för att receptet är så komplicerat, men på den tiden fanns inte savoyardikex att köpa i Piteå. Istället kom vi över ett paket under en semesterresa i södra Sverige som vi faktiskt lyckades få hem ganska hela. Mascarponeosten fanns till sist att hitta på en butik i stan.

Jag minns att vår tiramisu blev god, men vi har konstigt nog inte gjort om rätten sedan dess. Fram tills i kväll. Numera finns ingredienserna i nästan vilken sketen matbutik som helst. Se där, ett tidens tecken på att globaliseringen även nått Piteå =)

Inspirerade av tv-kocken Nigella har vi spetsat vår tiramisu med Baileys istället för masalavin. Prova gärna hennes recept. Tror det blir en riktig höjdare. Längtar redan ...

80 mil nöjeskörning

Peugueoten har verkligen fått göra rätt för sig den första veckan hos oss. Den har redan hunnit gå 80 mil! Med fyra jobbresor till Luleå och tre vändor till flygplatsen t o r drar det snabbt ihop mil.

Efter denna körsträcka, som varit ett rent nöje, var det ikväll dags att för första gången tanka. Det verkar som att Pegan dragit cirka 0,5 liter/milen trots ett par kallstarter och en del stadskörning. Inte så illa! Det känns bättre både för miljön och plånboken med en bränslesnål bil. Att ha dieselmotor med bra rening ger en också lite bättre miljösamvete.

Fredag i morgon känns bra. Det blir en ledig hemmahelg. Äntligen. Så skönt!

Vinter - på riktigt

Så har vintern kommit. Med besked.

Helgens snöoväder har ersatts av mindre oväder men fortsatt snöfall. Alla dessa mängder med snö tvingade mig till sist att idag vintra agilityhindren i ladan. Känns sorgligt. Hade hoppats kunna köra lite längre. Men om man skottar planen så kanske det går ...

Två som gillar snö är Käck och Xhazi. I går kväll rusade de runt som galningar så att snön yrde i stora moln. Att titta på dem är i alla fall en sak som är rolig med vintern. Kaiser tycker däremot att vintern gör sig bäst från ett soffperspektiv.

Jag hamnade i Kiruna!!!

Resan till de Nordiska Mästerskapen i agility i Hamar blev ett riktigt äventyr, eller rättare sagt resan från Hamar. Dessutom bärgade svenska landslaget hem en ansenlig medaljskörd; tre guld och ett brons. Men mer om det senare.

Jag åkte i väg lördag morgon, men var inte framme förrän vid middagstid på hotellet i Hamar. Fyra timmars väntan på flyget till Oslo på Arlanda och ett försenat tåg till Hamar gjorde resan jobbigt lång.

Men det var bara en piss i Missisippi jämfört med hur hemresan blev. Flyget Oslo-Stockholm kom in en halvtimme sent på grund av det dåliga väder som rådde. När vi skulle gå in för landning i Stockholm var det kö till landningsbanan och vi fick cirkla runt Arlanda i flera varv innan vi till sist kunde landa. Det var minst sagt en turbulent landning med luftgropar och vinglande plan.

När planet landat sprang jag som en galning till inrikeshallen. Via SMS hade jag fått veta att Luleåfligthen var försenad till kl. 22. På Arlanda rådde ett smärre kaos med förseningar och inställda avgångar. Inte bra...

Till sist kom mitt flyg upp i luften någon gång vid 23-tiden. Flyget skulle först gå till Luleå, sedan vidare till Kiruna.

Så efter cirka 50 minuter meddelade piloten att vi skulle påbörja landningen mot Luleå flygplats. Lätt illamående på grund av allt skumpande kändes det ändå skönt att snart få vara hemma. Trodde jag. Snart hördes piloten på nytt:

"Mina damer och herrar. Ibland blir det inte som man tänkt sig. På grund av de hårda vindarna kan vi inte landa i Luleå utan går direkt vidare till Kiruna istället. Ni som skulle klivit av i Luleå får besked vid ankomsten till Kiruna".

I Kiruna gick det att landa. Så vid 01.30-tiden klev jag av på en blåsig landingsbana. Hur kul är det på en skala? SAS besked blev sedan att vi fick antingen sitta kvar på flygplatsen och vänta till 06-flyget eller så åka buss till Luleå under samma tid. H-vete!

Jag valde bussen. Det kändes osäkert om 06-flyget skulle kunna landa i Luleå. Dessutom hade jag fått nog av att vänta på flygplatser. Som plåster på såren fick alla passagerarna en värdecheck på 100 kr att handla för i kafeterian.

Bussresan gick bra, men så mycket sömn blev det inte. Vid 06.30-tiden kom jag till Kallax och blev hämtad av en stackars Måns som kvällen innan fick varit på flygplatssen, men fick vända hem ensam.

När jag äntligen kom hem hade jag varit vaken i ett dygn i sträck med undantag för någon timmes sömn på bussen. Sömbristen gav i dag en gräslig migrän som ännu inte gett sig. Usch!

I detta elände kan jag ändå glädjas åt svenska agilitylandslagets framgångar. Det blev guld i lagklasserna för small och brons för mediumlaget. Dessutom guld individuellt i både small och medium. Verkligen inte illa! Mer om NM:et på brukshundklubbens hemsida.

Nu ska jag gå och lägga mig. Natti!

Jag har blivit frälst!!!

I dag har jag nöjesåkt med nya bilen. Fast det blev inte riktigt bara nöjen utan, även jag fick även lite nytta uträttat. Efter denna dag kan jag bara konstatera att jag är frälst - Peugeotfrälst!

"Pegan" ligger som ett strykjärn efter vägen och har ett antisladdsystem som känns väldigt tryggt. Det är i princip omöjligt att få sladd på bilen. Körkonforten är mycket bra och dieselmotorn tyst, men ändå pigg. Att den också är bränslesnål och ganska schysst mot miljön är klara fördelar. Den har också mängder av praktiska och smarta finesser. Jag gillar också glastaket som ger kupén en otrolig känsla av rymd.

Jag brukar inte bli imponerad av bilar utan ser dem som ett onödigt ont. Men när det gäller Pegan känner jag faktiskt att den kommer att öka vår livskvalitet och ge betydligt ökad körglädje.

Utseendet då? Ja, vi tycker den är riktigt snygg. Säkert finns det många som inte håller med oss. Eller som försäljare Peugoet-Janne säger:

- Om man berättar att man köpt en Opel säger de flesta bara: jaha. Om man säger att man köpt en Peugeout har de flesta åsikter av alla de slag.

Tyvärr får jag nu inte köra Pegan på ett par dar. I morgon bitti åker jag till Hamar för att vara med vid Nordiska mästerskapen i agility. Det blir säkert jättespännande. Men jag ska ärligt säga att jag är faktiskt lite less på att resa. Hade gärna varit hemma denna helg. Och kört bil!

Färgen kallas "Grå Shark" och är grafitgrå men varierar i olika ljus.

Den skönt rundade rumpan.

Bilen har kommit!

Nya bilen har kommit. Äntligen!

Om några timmar åker jag iväg till Luleå med den av svärföräldrarna lånade Volvon för sista gången. När jag kommer tillbaka igen står vår Peugeot och väntar på hemma gårdsplanen. Det ska bli väldigt spännande att få åka premiärturen. För en åktur blir det ikväll. Jag är alldeles för nyfiken och otålig för att vänta en sekund längre än nödvändigt.

Nedräkningen har börjat ...

Johan - min städhjälp för dagen

Var kommer alla dammråttor ifrån? De kryper fram ur vråer på bara några dagar även om man nyligen varit där med dammsugaren.

Nu är det hög tid att jaga dammråttorna på flykt igen. Det är inte bara hundarna som rusar fram och möter en i dörren när man kommer hem. Även tvätten har samlats på hög. Det är dags att ta i med hård(städ)handskarna!

Det är trevligt att ha det nystädat, men synd bara att det är så förbaskat tråkigt och tidskrävande att städa. Men med en spännande ljudbok i lurarna går jobbet betydligt lättare. Just nu lyssnar jag på Nattfåk, en kriminalroman av Johan Theorin, som utspelar sig på Öland. Hans första bok Skumtimmen var kusligt bra och jag gillar Theorins skildringar av ett höst- och vinterödsligt landskap.

Det här är föklaringen till boktiteln:
När den kraftfulla storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig hemma. Fåken som kommer med is, snö och dimma och som drar med sig allt i sin väg.
Låter spännande va? Det är det också!

Nej, på med lurarna. Nu ska Johan få hjälpa mig att blåsa rent här hemma.

Lång 2-do list efter helgen

Jag vill också träffa späckhuggare!

Vinterkallt ute, i köksnorahn sprakar en brasa som skapar skön värme. Kaiser snarkar under yllefilten och Käck kopplar av. Xhazi är lite uttråkad eftersom det varit en lugn dag.

Jag har varit ganska trött efter en intensiv helg på brukshundklubbens kursgård Kydingeholm. Det har varit ett intressant arbete att planera för framtiden, men också mycket nytt att tänka på. Jag är trött också eftersom jag vaknat flera gånger under natten.

Vaknade när Måns blev hämtad kvart i fem för avresa mot Riksgränsen och Narvik. Hundarna var naturligtvis tvugna att högljutt tala om att någon körde in på vår gård nästan mitt i natten. Rätt tänkt men...

Måns åker på en konfererensresa och späckhuggarsafari. Konferensen är jag inte alls avundsjuk på, men späckhuggare hade jag gärna tittat på! Hoppas att vädret blir bra.

Själv ska jag samla tankarna efter helgen och skissa på vårt framtida arbete. Har en hel del nu på min 2-do list.

Inledning med mingel och mat

SBKs arbetshelg för de nya utskotten har inletts med en mjukstart bestående av mingel och mat. Som vanligt här på Kydingeholm är maten mycket bra!

Ska bli intressant att se vad helgen ska leda till. Vi kommer ju här att rita upp riktlinjerna för hur brukshundklubben centralt ska fungera framöver. Även om Svenska Brukshundklubben är en gammal organisation (90 år) finns det mycket vilja till utveckling på många håll. Att få vara en del i detta förändringssarbete känns spännande!

Nu är det dags att sova för att orka med morgondagen. Natti!

Många resor på gång

Jag har knappt landat hemma så bär det av igen. Imorgon (fredag) åker jag till Stockholm igen. Denna gång för att delta i en arbetshelg på SBKs kursgård Kydingeholm.

Svenska Brukshundklubben ska omorganiseras och alla nuvarande sektorer försvinner. Istället ska organisationen bestå av olika utskott som ligger under förbundsstyrelsen. Utskotten kan ha flera arbetsgrupper under sig, ungefär som de nuvarande sektorerna.

Jag kommer att sitta i "utskottet för medlemsaktiviteter" som spänner över all tävlings- och utbildningsverksamhet inom SBK. Hur det utskottet (och de andra) ska jobba ska vi alltså komma fram till under denna helg. Det känns inte så lockande att åka iväg när jag nyss kommit hem. Men det är nödvändigt att vara med på denna helg, som jag trots allt hoppas blir givande.

Kommer hem igen på söndag kväll. På måndag åker Måns iväg till Narvik med jobbet - på späckhuggarsafari! Gissa om jag är grymt avis!

På onsdag kommer Måns hem och på lördag samma vecka åker jag iväg igen. Då går resan till Hamar och Nordiska mästerskapen i agility.

Det blir alltså mycket resande framöver. Vi lär ju inte nöta ut varandra med andra ord ...

Första snön har fallit

I går kväll föll årets första snö hos oss. Det tunna vita täcket ligger kvar i dag. Visst blir det lite ljusare i allt mörker, men jag tycker ändå det känns trist.

Vintern här uppe är alldeles, alldeles för lång. Om man inte gillar skoter- och skidåkning är snön mest bara i vägen. Den måste flyttas från gård, bilar och gator. Den täcker över min fina agilitybana och bäddar in skogen med alla fina promenadstigar och spårmarker.

Vintern har börjat. Suck.

Examen på klickertränarutbildningen!

Hemma igen från resan till Stockholm och Knivsta. Jag och Kaiser har varit på den sista träffen av Canis klickertränarutbildning. Började på utbildningen i mars och hade alltså avslutning i går.

Det har varit en gedigen och rolig utbildning. Även om jag jobbat ganska många år med klickerträning har jag lärt mig nya saker, fått en massa idéer och inspiration. Kaiser har faktiskt också lärt sig en hel del. När vi började på kursen hade han bara lite vardagslydnad och en del agilitykunskaper. Nu har han lärt sig en massa grundfärdigheter och flera beteendekedjor.

För att bli godkänd på utbildningen krävs 100 procents närvaro, minst 60 procent rätt på de teoretiska skrivningarna, uppvisande av tränarfärdigheter under kursträffarna och att hunden har fått "flytnivå" på minst 60 procent av grundfärdigheterna. Vi blev godkända i alla delar av utbildningen, det var ju kul! Så numera är jag diplomerad klickertränare.

Att utbildningen är slut känns skönt, men samtidigt också tråkigt. Det är ju alltid roligt att lära nya saker. Att ta sig an och (förhoppningsvis) klara utmaningar ger en riktig kick. Men utmaningar finns det gott om. Det ska säkert gå att hitta nya ...

Avslutning på kursen

Stockholm sett från Tantoberget. Jag och Kaiser är tillbaka för den sista träffen på Canisutbildningen. Ska bli kul att träffa alla på kursen igen. Ikväll har vi ätit indiskt take away till middag. Suveränt gott! Här på Södermalm finns det ett antal restauranger med mat från alla jordens hörn på gångavstånd. Inte riktigt som hemma direkt . . .

En vecka har passerat - igen

Helg igen. Tiden går fort. En vecka har passerat och jag har igen känslan av att inte hunnit med. Inte hunnit med allt jag velat ha gjort.

Några saker har jag i alla fall hunnit med: jobbat (sex kurser och två utredningar) tränat hund, städat huset, läst ut två pågåeende böcker, planerat vinterns nya kurser, svarat på mail och varit på en begravning. Det sistnämnda var en sorglig men ändå ljus tillställning i dag.

Resten av helgen och början på nästa vecka blir också intensiv. Söndag flyger och och Kaiser till Stockholm. Måndag och tisdag kör vi sista träffen med Canisutbildningen i Knivsta. Det blir kul att träffas igen men samtidigt tråkigt att utbildningen snart är slut. Det har varit en blandad men väldigt trevlig grupp.

Efter att ha kommit hem på tisdag kväll åker jag ner till Stockholm (Kydingeholm) igen på fredagkväll för en organisationskonferens med brukshundklubben. Hem på söndag för att tillbringa veckan hemma. Därefter blir det ny resa, till Norge (Hamar) och Nordiska mästerkapen i Agility. Iväg lördag och hem på söndag.

Puh. Det är rätt mycket nu.

Våga och vinn

I dag har jag äntligen blivit klar med inplaneringen av sex nya, fulltecknade kurser. Att få ihop alla datum och tider innebär en del funderande och pusslande. Jag kör två kurser per kväll i Luleå tre dagar i veckan fram till i februari, och planerar även för en kurs i Piteå under vintern.

Det är otroligt roligt att det är stor efterfrågan på kurserna. Känner mig oerhört priviligerad som får jobba med mitt stora intresse och stormtrivs verkligen. Men det finns förstås också nackdelar, som mycket kvälls- och helgarbete.

Under mitt förra jobb, på PT, var det en schemalagd skillnad mellan arbete och privatliv. I dag har jag inte en arbetstid som är begränsad till vissa tider, utan jag lever med jobbet hela dygnet. Ändå känner jag en större frihet nu. Jag äger min egen tid och ägnar den åt det jag tycker är viktigt.

Jag är glad att jag tog steget och vågade satsa på en dröm. Sedan får vi se hur långt den bär, men jag har i alla fall provat.

Att våga är att förlora fotfästet en stund. Men att våga är också att vinna. Tänk på det!

Viktigt i stort och smått.

Äventyr och utmaningar i Boden

Måns utforskar ett av Bodens fort.

Måndag igen. Det känns inte alls jobbigt. Helgen har varit riktigt bra.
Fredagskvällen hos Laila och Jimmy var mycket mysig med ost, vin och trevligt snack. Tackar!

Lördag och söndag blev äventyrliga dagar i Boden. Vi hälsade på Pelle, som tog oss med på geocaching i hans hemstad. Det gav oss många spännande upplevelser och kluriga utmaningar. Vi hamnade på en massa intressanta platser, däribland de fort som tillsammans bildar Bodens fästning.


Bodens fästning är en av Sveriges mest påkostade försvarshemligheter genom tiderna. Den topphemliga fästningen bygdes i början av 1900-talet och fungerade som ett "lås i Norr" under två världskrig och det kalla kriget. Forten finns insprängda i Bergen runt Boden och ett av forten, Rödbergsfortet är i dag öppet (sommartid) för allmänheten. Men även de andra går att besöka även om man får leta efter sätt att ta sig in ...

Här är några bilder:

Leråkersfortet, byggt som en sockerbit med en "vallgrav" runt om.

Här kan man gå in ett av rummen. Det finns mycket att undersöka för den som är nyfiken - eller den som letar en gömd plastlåda.

Så här kan undersidan av en bro se ut. Ett bra gömställe för en cache.

Vissa gömmor kräver lite mod för att nå. Måns är på väg mot sin 250:e funna cache.

På lördagkvällen fick James Bond stå för äventyren. Ny Bondfilmen är den hittills mest påkostade, men tyvärr var den ingen större filmupplevelse.

Jag gillade förra filmen, men denna kändes mest obegriplig och rörig. Det var mycket action, men snabba filmklipp och konstiga kameravinklar gjorde det svårt att följa med i handlingen. James Bond jagade skurkar (och blev jagad) i bil, på motorcykel, i båt och i flygplan runt om på jorden. Mycket skjutande och glaskross blev det...

Tack och lov var Daniel Craig även denna gång bra som Bond, vilket var hela behållningen med filmen. Men det räcker tyvärr inte.

Skönt med ledig helg!

Allhelgonahelgen närmar sig med stormsteg. Och i södra Sverige med snöstorm. Tur att vi slipper det (ännu...)

Vi är två båda lediga i helgen, den första på länge som det sker. Det känns bra och jag ser fram emot en härlig helg:

Fredag ska jag tända ljus på kyrkogården för de kära som inte längre är kvar här. På kvällen är vi bjudna på ost och vin hos Laila och Jimmy.

Lördag planerar vi en tripp till Boden för att hälsa på vännen Pelle. Om han inte redan hunnit se den nya Bond-filmen "Quantum of Solace" gissar jag att det blir ett biobesök på kvällen. James Bond gör sig bäst på storduk.

Eventuellt övernattar vi till på söndag och passar även på att plocka några cachar i Boden-Luleåområdet. Där finns många gömmor som verkar kunna ge spännande upplevelser.

I övrigt tänker jag även träna hund under helgen. Kaiser är inte än klar med sina grundfärdigheter för Caniskursen som snart avslutas. Vi ska även lägga kommando på tre grundfärdigheter förutom sitt och ligg. "Hit" och "hopp" har jag klara, men behöver ett till. Funderar på att lära honom "skall" på kommando. Det för att även kunna lära in "tyst". Det kan nämligen behövas...

Ha en trevlig helg!

Skogsmulle åker till stan

Ligger i soffan och jobbar. Fakturering. Sämre arbetsställning kan man ju ha! Förutom arbetet vid datorn är jag ledig denna dag, som har varit riktigt behaglig.

Hade en trevlig lunch på stan med vännen och tidigare kollegan Laila. Kul att komma ut och se lite folk på dagtid och höra om livet på PT.

Men ett intressant problem infann sig när jag skulle klä mig inför stadsresan. Jag har ju knappt några "vanliga" kläder numera annat än gamla trasor!

Min arbetsklädsel har från tiden på tidningen till i dag ändrats från kavaj till fleecejacka. Även om fritidskläder kan vara riktigt snygga kanske man inte vill lufsa runt som en skogsmulle på stan.

Det är väldigt lätt att bli bortskämd av bekväma kläder i praktiska material. Att trippa fram i högklackat känns inte ett dugg lockande när man kan gå i sköna gympadojjor (som dessutom är vattentäta).

slaödldkrKKLä
Oj! Nu fick jag en ivrig dvärgpinscher mitt i tangentbordet. Lite svårt att fortsätta vid datorn. Tror att han tycker det är dags för en promenad. Dags att dra på sig fleecejackan. Tjing.

Någonting har hänt ...

Någonting har hänt med mig.

All research kring bilar har totalt oväntat väckt ett intresse hos mig för just bilar! Jag, som tidigare knappt kunnat skilja en Volvo från en Saab, kan numera peka ut ett flertal bilmärken, deras kännetecken och olika modeller. Har också lärt mig vad förkortningar som Hk, ABS, ESP, ASR, NCAP, FAP står för. Även bokstavskombinationen SEK tillsammans med olika bilar har jag fått bra kläm på.

I kväll kastade jag mig över Aftonbladets bilbilaga som Måns köpt hem. Läste den med stort intresse, inte minst testet som korade Peugeot 308 SW till vinnare. Har även kommit på mig själv med att stå på ICA bläddra i en biltidning istället för i ett glassigt modemagasin. Vad blir nästa steg? Gå en meckarkurs och börja skruva i motorer? Nej, så allvarligt ska det väl inte bli! Men jag kan faktiskt själv byta ett punkterat däck. Eller nåja. Ska inte överdriva. Jag har i allafall lyckats göra det. En gång.

Det blev en hungrig kines

Jag säger som Gert Fylking: Äntligen!
Bilproblemet är löst. Snart.

Efter att ha ägnat åtskilliga timmar åt letande har vi till sist hittat en bil som passar oss. Hittade faktiskt ett alternativ som båda är nöjda med, en slags kombination mellan vanlig kombi och flexibil (familjebuss). Det vill säga en väldigt flexibel kombi med rejält lastutrymme.

I dag blev det affär. Bilen, en Peugeuot 308 SW, är beställd och kommer hem till oss om 19 dagar!

Till en början tänkte vi oss inte alls köpa en ny bil. Vi har varit helt inställda på att köpa begagnat. Men efter mycket jämförande, räknande och research har vi kommit fram till att vi faktiskt får mycket för pengarna med denna bil.

Skillnaden mellan de begagnade bilar som passar våra behov och denna blev inte så stor kostnadsmässigt. I vart fall inte om man tar med i beräkningen att denna bil är otroligt bränslesnål och inte kommer kosta ett öre i reparationer, service eller besiktningar de närmsta åren. Skatt och försäkringar är inte heller jämförelsevis så dyra.

Förutom att den i billig i drift, får vi en praktisk, säker och snygg bil. I varje fall om du frågar mig. Någon bilreporter skrev att utseendet på fronten liknar en hungrig kines med mustasch... hahaha! Smaken är som baken.

Så nu nu väntar vi med spänning på den nye fransmannen (eller kinesen). Det blir en tid som förmodligen kommer att kännas lång. Väldigt lååång...

Vintertid är ju helt galet!

Här har helgen bara bestått av jobb.

Jag höll en agilitykurs i går och har i dag gett en konsultation.
Måns har jobbat från fredag kväll till och med i kväll. Inte så mycket tid tillsammans med andra ord. Nästa helg har vi däremot planer på att hitta på något. Det är enda helgen under en lång tid vi båda är lediga och har chansen att göra något tillsammans. Det känns bra.

Känner mig trött i dag. Dessutom kom mörkret fortare i kväll eftersom det numera är vintertid. Känns faktiskt ganska tungt. Dessutom är det irriterande att behöva ställa om en massa klockor.

Jag tycker hela grejen med vintertid är galen! Orsaken sägs vara att vi ska kunna utnyttja dagsljuset bättre under sommaren. Men vaddå?! Under sommaren är det ju ändå ljust en stor del av dygnet. Det är väl på vintern om någon gång man behöver längre dag och mera ljus? Nej jag tycker att vi ska införa sommartid på vintern istället. Det vore väl något?

Svenska äpplen och en fransk bil

De svenska äpplena är just nu nyskördade och goda. I ugnen står två äppelkakor och gräddas, gjorda på Aromaäpplen från vackra Österlen.

Kakorna ska fikas imorgon när Hundhusets styrelse kommer till mig för en introduktionskurs i agility. Det blir roligt!

Jag bakar inte så ofta men har ett par "paradnummer". Denna äppelkaka är ett. Receptet kommer från Djurönäsets kursgård där jag gått ett antal fackliga kurser genom Journalistförbundet. Kurserna har varit jättebra, kursgårdens läge toppen, men maten är absolut bäst. På denna kurs tror jag att alla gick upp ett par kilo i vikt just för denna äppelkakas skull! Här är receptet:

Amerikansk äppelkaka

2½ dl vetemjöl
2½ dl socker
1½ tsk salt (kan uteslutas)
1 tsk bakpulver
1 ägg
100 g smör
6 äpplen

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 180 grader. Smörj en eldfast form.
2. Smält smöret, låt det svalna.
3. Blanda under tiden mjöl, socker, ev salt och bakpulver. Blanda i det uppvispade ägget, samt det smälta smöret.
4. Skala, kärna ur äpplena och skär dem i klyftor. Täck botten av formen med äppelklyftorna och bred över smeten.
5. Grädda i 40-45 minuter.
God både kall och ljummen. Servera gärna med grädde, glass eller vaniljsås.

Slutligen. I dag har vi varit och provkört ytterligare en bil, en Peugeut 308 SW. Fantastiskt fin och fiffig fransk bil! Nu fick vi en hel del att fundera över i helgen...

Sorg

Det är en vacker höstdag i dag.

Jag är ledsen över att en vän, och vår omtyckta klubbordförande inte får uppleva denna dag. Cancern tog hans liv. Han saknas oss redan.

Jag känner mig också ledsen för min kära vän, hans hustru, som nu blivit ensam. Hoppas att jag kan göra något för att hjälpa i sorgen som blir när en älskad försvinner. Sorg är en inte bara en känsla utan lika mycket en fysisk smärta. Det gör ont - men måste så få göra.

Känner också med Carolins anhöriga. I dag har de fått var på frågan "vad". Kanske kommer de också att få veta "varför". Familjen har fått visshet, men har en lång tid av sorg framför sig.

Så viktigt att det är att ta vara på livet. Att njuta av allt det vackra och goda som finns. Ägna sig åt det och dem som betyder mycket. Resten kan få vara.

Ska det vara så himla svårt?

Jag har varit hos brukshundklubben i Arvidsjaur under helgen och hållit agilitykurs. En mycket trevlig upplevelse!

Det var glada deltagare med duktiga hundar, bra väder, toppengod mat och fint boende. Enda nackdelen är att det inte blir så mycket tid över för de egna hundarna. Men lite fick de göra i alla fall. Jag missade tyvärr Måns personalfest som hölls i Lycksele och där även respektive var inbjudna. Det var synd, men jag hade redan blivit bokad på kursen den helgen.

Hela gårdagen ägnade vi åt att dammsuga bilmarknaden i Luleå. Tyvärr utan någon större lycka. Ska det verkligen vara så himla svårt att hitta en bil?

Utbudet av bilar är enormt, men de flesta bilar blir för små. Behoven har ju vuxit med åren. Förutom att hundburen ska rymmas transporterar jag en hel del utrustning till och från kurserna. Som ikväll blir bilen vi lånat av svärföräldrarna proppfull med agilityhinder, pärmar och papper. Utöver det ska hundarna och två passagerare få plats.

Det är svårt att få en vanlig kombi att räcka till numera. Dessutom ska bilen vara stark nog att dra husvagn, trafiksäker och bekväm att köra långt, men inte ohyggligt dyr i drift. Eftersom jag/vi kör ganska många mil per år verkar en dieselbil vara ett lönsamt och mer miljövänligt alternativ. Men att hitta en bilmodell som båda gillar verkar vara stört omöjligt. Jag kan tänka mig de flesta varianter, från kombi till skåpbil. Måns vill inte ha annat än kombi eller möjligen SUV.

Så lämna gärna tips! Tack så mycket för de kommentarer jag fått hittills.

Slutligen: Funderar på om en Honda CR-V diesel kan vara något? Finns en -06:a i Luleå för en ganska rimlig peng. Det finns ingen bild på just den bilen, men detta är samma färg och årsmodell:

Köpa bil - inget större nöje

Att vara i bilköpartagen är faktiskt inget större nöje. Utbudet är stort, men vad ska man välja? Eftersom blir påtvingade ett bilköp har vi inte hunnit fundera så mycket på vad vi vill ha. Har inte heller hunnit läsa på om olika märken och modeller. Dessutom behöver vi en bil inom kort.

I dag har vi varit runt Piteås samtliga bilhandlare i jakten på det optimala fordonet. Våra krav är: Stort utrymme för hundbur och annan utrustning, pigg och stark nog att dra husvagn, bekväm i långkörning och hög trafiksäkerhet. Det begränsar urvalet något men det finns fortfarande mycket att välja på.

Någon ny bil blir det inte. Det handlar om för mycket pengar som genast tappar i värde. Samtidigt vill vi inte ha en gammal bil som är billig, men istället kostar i reparation.

Vi har provkört tre bilar i dag: stora kombimodeller av Passat och Opel, samt Peugeot familjebussmodell. Har dessutom tittat på ytterligare ett stort antal bilar. I nuläget gillar Måns Opeln som var rymlig och pigg att köra, medan jag håller på den ännu rymligare Peugeoten som kändes trygg och bekväm.

Fler förslag, någon?

Peugeout 807 - säker, bra sikt, rymmer det mesta. Min favorit hittills.

Den här gillar Måns: Opel Vectra - pigg och kraftfull. Bra lastutrymme.