En riktigt blodig helg

Kaiser har spårat sig fram till en läckert blodig älgklöv.

Helgens viltspårkurs är över. Ligger i soffan och känner mig trött - men nöjd. Det blev en riktigt bra kurs med ett härligt gäng hundägare och hundar.

Deltagarna lärde sig snabbt att lägga spår, men det var inte alltid lätt att hålla reda på älgklöv, blodflaska, snitslar och samtidigt räkna antal metrar. För den ovane hamnar blodet ofta inte bara på marken. Några såg ut som att de just begått ett mord och dumpat liket i skogen när de kom ut med blod på händer, skor och kläder...

Själv har jag utvecklat en teknik som innebär att jag som mest brukar ha några droppar på ena handen. Har med tiden också lärt mig att våtservetter, papper och en vattendunk är bra grejer att ha med i spårskogen.

Vad har då hänt under kursen? Här är några hårda fakta...

• Mängd nötblod som gått åt: 5 liter
• Antal spår jag knallat: 33 st
• Antal korvskivor jag slukat: 6 perfekt grillade
• Tillbringad tid i skogen: 15,5 timmar
• Helgens pulshöjare: högen med björnspillning som en deltagare såg
• Helgens bottennapp: lerdiket vars vattendjup precis översteg min stövel
  
  

Under intensiva helgkurser blir ibland de egna hundarna lite försummade. Men i helgen har jag inte dåligt samvete. I går var hundarna hemma med husse som gick en långpromenad med dem. När jag kom hem åkte vi iväg och lade var sitt spår åt dem.


Käck bär stolt sin klöv tillbaka till bilen.





I dag följde hundarna med mig. Under dagen fick de bara korta rastningar, så när jag kom hem tog jag dem på en härlig skogsvandring på 1,5 timme. Nu ligger grabbarna och slappar, utspridda i och runt soffan. Också trötta och nöjda. Nice!

Xhazi pustar ut efter spårning i tuff terräng.

Det gäller att hitta styrspakarna

I går kväll startade jag två nya kurser på min egen träningsplan, Agility med klicker (steg I) och Rallylydnad I. Verkligen skönt att kunna jobba hemma!

Det verkar kunna bli två bra kurser. Deltagarna var entusiastiska och hundarna duktiga. På några av hundarna märktes det att miljön var ny och de andra hundarna okända. Men de kommer nog att slappna av och vänja sig framöver.

I kväll har jag haft träff 2 på fortsättningsagilityn för Piteå BK. Ämnet för kvällen var handling och byten. Det är ju när hunden lärt sig alla hinder som utmaningen (och svårigheten) med agility börjar. Nämligen att styra hunden rätt på banan - lära sig handling.

Deltagarna fick jobba med bakombyten, framförbyten, blindbyten och falska byten. Det är lätt att fastna i fällan att alltid välja samma byte, men jag tycker man ska träna hunden i alla varianterna för att kunna välja det mest optimala i varje del av en bana.

Bakom/framför/blindbyten fixade deltagarna utan större problem. Klart svårast var de falska bytena.

Vi körde dessa vid träningen av serpentiner genom "staket". Här ska hunden göra 270-graders svängar både ut från föraren och mot föraren. I ett falskt byte svänger man först som att man ska göra ett framförbyte, för att i nästa stund svänga tillbaka. Många hade svårt med att hålla rätt på kroppsriktning, armar och ben. Men när förarna gjorde rätt hade hundarna heller inga problem att springa rätt väg. Det visar hur viktigt det är att vara tydlig i sin handling.

I morgon kväll startar jag viltspårkurs i Luleå. Måste komma ihåg att plocka fram en massa älgklövar ur frysen och skaffa mera blod. Låter lite makabert, eller hur?

Alla hundar gillar att få jobba med nosen. Viltspår är en bra nosaktivitet som passar de flesta.

Trött men nöjd efter klickerutbildningen

Kaiser har varit i Stockholm och Knivsta på klickerutbildning igen. Både han och jag var väldigt trötta efter resan.

Nu var det några dagar sedan jag skrev i bloggen. Det blev helt enkelt ingen tid över under resan till Stockholm och klickertränarutbildningen i Knivsta.

Jag och Kaiser flög ner till Stockholm söndag kväll. Kaiser börjar bli riktigt van flygresenär, han ligger lugnt och tyst i sin väska under hela resan. Duktig kille!

Duktig var han också under kursen. Vi fick börja med att visa upp de grundfärdigheter vi haft i läxa. Apporteringsfärdigheterna är inte klara, så där hade vi inte mycket att visa upp. Men vi blev godkända bland annat på på backa vid vägg och följa vid sidan med kontakt.

Efter att de praktiska och teoretiska proven var avklarade började vi jobba med stimuluskontroll, alltså att sätta signal (ex kommando) på beteenden. När man är (rimligt) nöjd med ett beteende sätter man en signal på det. Syftet är att hunden bara ska utföra det särskilda beteendet när den får signaler för det, och att inget annat beteende ska utlösas av den signalen.

Dag två jobbade vi med beteendekedjor. En beteendekedja är flera olika beteenden/färdigheter som länkas samman till en helhet. Kaiser fick lära sig att springa ut och trampa med tassarna på en musmatta för att sedan sätta sig ner. Han lärde sig även att springa från mig, runt en stolpe och fram till en annan person.

Alla beteendekedjorna lärde vi in genom baklängeskedjning. Det är ett väldigt smart sätt att lära sig en kedja. Man börjar med den sista delen i kedjan och repeterar den flera gånger med ordentlig belöning. Därefter lägger man till näst sista delen, kör sista igen och belönar. Sedan kan man lägga på länk för länk fram till början.

För hunden blir varje länk i kedjan förstärkt av nästa. Hunden känner igen ordningen i det den tidigare gjort och vill gärna snabbt komma till slutet av kedjan där belöningen väntar. Det här funkar faktiskt inte bara på hundar, utan även på människor!

Som tidigare gånger var Canisutbildningen intensiv men givande. Både jag och Kaiser var trötta både igår och idag. Ska bli spännande när det är dags för den sista träffen i november. Tills dess ska vi jobba stenhårt med de återstående grundfärdigheterna. Vi ska visa hur smart en liten dvärgpinscher faktiskt är!

Roligt att jobba med Xhazi i dag!

Vaknade till mobilens enerverade väckning 06.00 i morse (måste ändra signalen). Kände mig inte utsövd eftersom jag av någon anledning vaknat flera gånger under morgonen, men studsade ändå ur sängen. Bara en timme till avfärd mot agilitytävlingen i Gagsmark.

Snabbdusch för att vakna och så ner i köket för att fixa en termos kaffe - starkt sådant. När jag en stund senare åkte hemifrån stod termosen kvar på köksbänken. Fasiken! Jag hade verkligen behövt det där kaffet.

I Xhazis agilitylopp var jag inte nöjd med att han inte, som vi gör på träning, stannade på kontaktfältet. Tog därför tillbaka honom och valde därmed en diskning. I hopploppet var jag riktigt nöjd med Xhazi. Han fick en vägran på slalomet, men i övrigt var han felfri och följsam. Roligt! Loppet gav faktiskt en tredje plats.
För Käcks del blev det bara diskningar i dag. Så kan det också gå i agility.

Hade hoppas komma hem i tid för att gå på en surströmmingsskiva hos en tidigare kollega. Men tävlingen drog ut på tiden och jag insåg till slut att jag inte skulle hinna till det högtidliga surströmmingsburksöppnandeklockslaget (sorry, Laila!).

Kanske lika bra eftersom jag förmodligen varit en tråkig festgäst. Har varit svintrött sedan jag kom hem och nu orkar jag inte vara vaken längre. I morgon ska jag packa för Stockholmsresan. Men det orkar jag inte tänka på just nu. I morgon är den annan dag. Godnatt!

Kaiser tar heller till tassar än tänder

Det blev inte mycket "panikträning" av hundarna i dag. Jag har haft fullt upp med jobb vid datorn och inte hunnit med hundarna så mycket under dagen. Tur att Måns tog med de på en milslång promenad!

Jag är ändå ganska nöjd med dagen. Har hunnit beta av det mesta av den obesvarade e-post jag hade i inboxarna. Jag är också nöjd över att äntligen ha skrivit om min kursplan för fortsättningskurs i agility. Startade en sådan kurs för Piteå Brukshundklubb i kväll, så det var ju på tiden.

Nu är klockan mycket igen. Jag som har tänkt stiga upp tidigt för hundträning. Käck och Xhazi ska få slalom- och kontaktfältsträning inför lördagens tävling. Kaiser ska förstås träna på Canis-läxan.

Bland annat måste Kaiser fortsätta träna grundfärdigheterna för apportering, vilket inte riktigt är hans grej. Kaiser tar hellre till tassarna än tänderna när det gäller föremål. Något som sist fick instruktör Maria att dra häftigt efter andan! Big no no för en lydnadshund! Nåja, Kaiser kommer aldrig att tävla lydnad. Han behöver inte lära sig apportering. Fixar han grundfärdigheterna så är jag nöjd. Mer än nöjd.

Apportering är inte Kaisers grej riktigt. Vår leonberger Raham var däremot duktig på att apportera och bära. Så här stilig var han då.

Det regnar - igen...

När rallarrosen blommat ut är sommaren över. Men än finns det ett par knoppar kvar i toppen.

Regn, regn, regn...

Det börjar bli som OS - för mycket! Regnet och sporten får gärna ta slut nu. Båda sakerna tar liksom över allt annat. Inte för att jag har så mycket tid över till tv-tittande. Hemmet är i kaos. Damm, papper och tvätt har samlats i högvis efter våra resor.

Dessutom ska jag ut och resa igen redan på söndag. Känns lite motigt när vi nyss kommit hem, men det blir ändå roligt. Det är dags för den tredje träffen på Canis klickertränarutbildning. Har dock ågren över att jag inte hunnit träna så mycket på läxan. Det blir panikträning de sista dagarna och sedan får jag hålla tummarna att Kaiser visar sig duktig på kursen.

Faktiskt har det varit ett par korta uppehåll i regnandet i dag. Gick ut med kameran i ett försök att fånga sommaren när den möter hösten:

Nyponrosorna är snart vissna.

Rågen mognar. Skördetiden närmar sig.

Det blev inte många blommor på våra Ölandstokar i år. Det här är en av de få stackarna i vår rabatt.

Regnsamling under svamphatt.

Hösten är här med jobb och förväntan

Semestern är över. Sommarvärmen slut. Höstmörkret här. Regnet öser. Vardag. Måndag. Jobb. Tungt? Nej, det känns faktiskt bara bra!

Jag kanske låter äckligt positiv, men jag har alltid gillat hösten. Känner förväntan och spänning inför de nya saker hösten brukar innebära. Dessutom har jag upplevt en toppensommar. Bästa semestern EVER! Vi har rest mycket och upplevt många roliga saker. Träffat kära vänner. Har kopplat av och mått gott. Levt i stunden.
Där. Här. I dag. Nu.

Jag är utvilad, men också grymt sugen på nya jobb och utmaningar. Det enda som känns lite tungt känns är att komma ikapp med e-posten. Men det är bara att hugga i och plöja inkorgarna.

I kväll har jag startat två nya kurser för Hundshuset, rallylydnad och vardagslydnad. De närmsta veckorna väntar många nya kurstarter. Det är alltid kul att dra igång en ny kurs och möta förväntansfulla deltagare.

I höst väntar också en hel del uppdrag som ordförande för SBKs centrala agilitysektor. Det blir både roliga uppgifter och förmodligen tuffa beslut. Till det roliga hör bland annat att åka på agility-VM i september. Vad de tuffa sakerna blir återstår att se.

Men visst ska livet ska vara både upp och ner? Om allt alltid vore toppen skulle man förmodligen inte kunna uppskatta det. När man hamnar i dalar ibland lär man sig uppskatta desto mer de gånger man hamnar i topp. Motgångar lär oss att njuta av medgångar.

Nej, nu är det bäst att sluta innan jag låter alltför klyschig! Godnatt.

Fjällvandring med mersmak

Saltoloukta. Vilken härlig vistelse! Jag är verkligen glad över att vi vann presentkorten som tog oss hit. Annars hade vi troligen aldrig upptäckt denna plats och tjusningen med fjällvandring. Då hade vi verkligen missat något.

Fjällstationen är en perfekt utgångspunkt om man vill göra dagsturer i väglöst land. Det finns flera fina leder att gå efter, både enklare och mer utmanande. På en del ställen går det också lätt att ta sig fram utanför lederna.

Vad är då grejen med fjällvandring? Naturupplevelsen i första hand förstås. Fjällens vidder, höga toppar, varierande miljö och växlande väder är faschinerande. Tystnaden ger sinnesro och den fysiska ansträngningen ger kroppen en skön trötthet efteråt. I kombination med den gourmetupplevelse som ges på den här fjällstationen blir det svårslagbart.

Hundarna tyckte också fjällvandring var toppen. Stora ytor att springa på. Nya platser att upptäcka. Klättra och hoppa. Livet kan inte bli bättre än så tycker Käck, Xhazi och Kaiser. De två sistnämnda lärde sig också plocka bär (kråkbär, blåbär). Bärätande i stora mängder gjorde att de bajsade blått morgonen efter!!!

Xhazi och Kaiser på en fjälltopp. I bakgrunden det spektakulära fjället Lulep Kierkau.

Det här gav oss mersmak och vi kommer att göra fler fjällvandringar. Ännu känner jag mig inte mogen för längre turer. Men så småningom... kanske.

Den förfallna kåtan. I bakgrunden finns Sareks och Stora sjöfallets nationalparker.

Lunchrast på fjället.

Fjäll med snöklädda toppar i augusti.

Dramatisk fjällnatur i väderväxling.

Det finns många leder att välja bland i Saltoloukta. Här passerar Kungsleden vidare mot Kvikkjokk i söder.

Solnedgång över Stora Lulevattnet.

Fjällstationen i Saltoloukta ligger vid sjön Langas, som är trolsk i sommarkvällen.

Kvällsmys i stugan

Efter ännu en god middag i restaurangen ligger vi på sängarna och myser med varsin bok till ljuden av hundarnas snarkningar. Det är ju inget röj här direkt på kvällarna. Tror inte ens det finns tv. Man är helt enkelt tvungen att ta det lugnt. Mycket skönt! I morgon lämnar vi Saltoloukta, men vi kommer gärna tillbaks igen. Det har varit otroligt härligt och avkopplande.

Lunch i det gröna

Soppa och mackor smakade toppen uppe på toppen. Vi har just kommit tillbaks från en skön tur upp på tre toppar där den högsta var 788 meter. Puh! Nästan nio kilometer blev vår vandring. Ganska bra för två fullständiga rookies eller hur? Hundarna har sprungit och haft helkul. Nu blir det lite vila av trötta ben innan bastu och middag.

På tur i fjällen

Vi är plats i Saltoloukta. Vilket ställe! Hann med en tur på 9 km innan middagen (toppengod mat!) Här visade vår GPS på 670 meter över havet. Naturen är vacker och faktiskt väldigt varierande. Skön känsla i kroppen i kväll efter mitt livs första fjällvandring. Ligger på sängen och skriver på bloggen via mobilen. Här i väglöst land är täckningen bättre än hemma! Imorgon blir det om vädret tillåter en längre tur än dagens. Fast innan dess ska vi allihopa sova riktigt gott.

Vi drar till fjällen...

Hjälp! Vi ska fjällvandra!

Min tidigare fjällerfarenhet består av att jag sett fjäll på avstånd. Jag har åkt bil över fjäll några gånger. Har även åkt slalom i Ammarnäs, som väl räknas som fjällort? Men sen är det stopp. Har inte heller känt någon större längtan att besöka fjällen. Tills nu.

I morgon bitti åker vi till Saltoloukta fjällstation. Jag och Käck vann ju två övernattningar på denna station, inklusive halvpension. Och med det väcktes nyfikenheten att ta en tur till fjällen.

Men att vandra skoskavslångt i flera dagar, sova i tält på knöligt liggunderlag och äta smaklös frystorkad mat lockar noll. Nej, ge mig trevliga och lagom långa promenader i vacker natur. Ge mig en varm, skön säng och god, vällagad mat. Bekvämt och avkopplande ska det vara. Annars får det vara!

Det är alltså en "fjällvandring light" vi pratar om. Efter att ha läst på lite om Saltoloukta verkar det som att fjällstationen kan erbjuda oss detta. Hundar är också välkomna, så det verkar vara ett bra ställe.

Men lite spännande känns det ju...

Agility är glädje och adrenalin!

Glädjen hos den här agilityhunden går inte att ta miste på!

Det är små marginaler i agility. Det är inte ovanligt att hundradelar i tid är avgörande för seger, cert eller championat. En aldrig så liten rörelse kan skicka hunden på fel hinder och leda till diskning istället för felfritt lopp.

Dessa små marginaler är också en stor del av charmen och spänningen med sporten. Under helgens tävlingar i Åsele och Strömsund fick jag både uppleva detta själv och se andra göra det. Marginalerna räckte inte till prispallsplaceringar, men strax under.

I helgens sista lopp, hoppklass tre, kostade en vid sväng oss förmodligen de 29 hundradelar som gav tidsfel istället för nollat. I samma klass blev det diskning för helgens vinstrikaste ekipage när föraren inte var tillräckligt tidig och tydlig i en sväng.

Visst kan det kännas snöpligt att riva sista hindret i ett annars bra lopp eller missa certet med sju hundradelar... Men en annan gång stämmer allt perfekt. Då känns det helt fantastiskt!

Känslan av att genomföra ett lopp i full fart, men ändå hitta ett samspel med hunden är oslagbar. Att se glädjen hos hunden som älskar agility är underbart! Att först planera och ladda för ett agilitylopp och sedan genomföra det i full fart ger dessutom en rejäl adrenalinkick.

Så länge agility handlar om att ha roligt tillsammans gör det inte så mycket om inte marginalerna var på vår sida. Nästa gång kanske de är det...

Hit the road again...

Tre dagar på hemmaplan. Då är det dags för en ny resa.

I morgon åker vi till Åsele och sedan vidare till Strömsund på lördag. Orsaken är (förstås) agilitytävlingar. Har tävlat på båda klubbarna en gång tidigare och det var riktigt trevligt. Hoppas det blir det i helgen också.

Nästa vecka ska vi åka till Saltoloukta och nyttja de presentkort som jag och Käck vann på agilitytävlingar tidigare. Har aldrig fjällvandrat förut, så det ska bli spännade!

Men först alltså Åsele/Strömsund som gäller. Vi har inte ens hunnit packa ur husvagnen sedan förra turen. Praktiskt. I morgon bitti är det bara att koppla på den och dra iväg. Men ska vi komma iväg i vettig tid är det dags att lägga sig nu. Natti, natti!

400 mil genom sommarlandet Sverige

Höga Kustenbron mitt i landet är imponerande!

Hemma igen. Drygt fyrahundra mil har vi åkt genom vårt vackra sommarsverige. Det har verkligen varit toppen. En semester med sol, värme, bad, shopping, god mat och dryck, upplevelser och avkoppling. Vad mer kan man önska? Inte mycket om du frågar mig =)

Vi anlände i Piteå på måndagskvällen efter att ha stannat en del efter vägen. Gårdagen gick åt till diverse pyssel och att "acklimatisera" sig i huset igen. Efter att ha bott i en fem meter lång husvagn kändes villan på 120 kvadrat plötsligt som ett slott. Skönt med lite mer utrymme och skönt att komma hem. Men jag kan inte låta bli att sakna Öland.

I dag har vi varit på Noliamässan. Spanade in årets modeller av husvagnar. Kunde konstatera att årets inredningstrend är svart. Färgen används på textiler, lister, luckor och vit(!)varor. Snyggt, men något jag tror kommer att kännas helt omodert om bara ett par år. Sveriges mest sålda husvagn, Hobby, fortsätter sin egen trend. Här liknar inredningen en nattklubb på glada 80-talet, eller möjligen en svit på Pite havsbad (som inte är känt för sin snygga inredning).

En annan trend på årets Nolia är kvistarna. Förra mässan i Piteå slog de igenom stort. Överallt sågs besökare som bar på stora, spretande och rätt anskrämliga kvistar pyntade med blommor och blad av naturliknade material. I år verkar kvistarna fortfarande vara en storsäljare. Dessutom hade de vidareutvecklats till att även omfatta belysning! Och det i själva kvisten/blomman/bladet. Mamma mia!

Lite shopping blev det för oss också. Nybakade glödkakor och rökt älgkött - mums! Godoftande grejer från Lush - mmmm! Dessutom ett kit städprodukter. Jo, du läste rätt! Hittade en sopborste som kan användas till allt, liksom de flesta "fantastiska" produkter som demostreras på mässa. Men den här universalborsten verkade vara verkligt effektiv för att samla ihop djurhår.

"Prova och lämna igen om du inte blir nöjd", lovade försäljaren.
Jag lovar. Här ska borsten få sig en hård match!

Till sist. Några udda upplevelser från resan:

Det snurrar, blinkar och låter. Denna plåtmodellen av ett tivoli står i receptionen hos Antjärns camping. Skulle bli galen av att jobba där...

Ägarna till campingen gillar modeller. Här en egenhändigt byggd modell av en bil med husvagn.

Har man passerat Härnösand kan man inte undgå att se Pehrs maskin. Mitt på en gigantisk plan står fem maskiner på prydlig rad. Aldrig fler.

Måns hittade ett fort i skogen. Fortet var gömstället för en cache. Geocaching är en sport/spel där man kan vänta sig det oväntade.

I natt bor vi bland tomtar och troll

Landsbygdsidyll i Uppland.

Från Nyköping körde vi till min kära släkting Jenny och sambon Mattias mysiga torp utanför Tierp. Där tillbringade vi gårdagen och natten. Vilket härligt ställe de fått tag på mitt på den uppländska landsbygden!

Käkade en trevlig middag på "Brorsans krog" i Tierp. Av menyn att döma hade Brorsan inte förnyat sig sedan 80-talet. Men överraskande nog var maten riktigt god!

Vid lunchtid kopplade vi på vagnen och drog vidare igen. Hela gårdagen och denna dag har det regnat. Det gör ju inte särskilt mycket när man sitter i bilen. Det är faktiskt skönare att åka bil i regn än gassande sol (även med ac i bilen). Men när man ska ta paus för hundrastning är det förstås inte lika trevligt i regn som i solvärme.

Ovan: Jenny och Järv i trädgården.

Ovan: Röjning med motorsåg ger starka muskler, påstår Mattias.

Nedan: Tittut! Järv, 2 år, kikar fram.

I natt sover vi utanför Härnösand. Det på Antjärns camping, som vi också bodde på första natten på semesterresan. De holländska ägarna var lika entusiastiska denna gång över att få nya gäster.

De verkar ha någon konstig böjelse för modeller av olika saker. Genom servicehusets kök löper en modelljärnväg. I receptionen står ett minitivoli som snurrar och låter. För att inte tala om alla tomtar, troll och andra prylar som finns lite överallt här. Mysko... Ska smyga ut med kameran i morgon och försöka fota lite innan vi åker.

Bilden: Ett minne av Öland; kroppkakor till lunch i husvagnen.

Uttråkade hundar efter transportdag

Vi har landat i Nyköping. Eller rättare sagt på en camping sju kilometer från Nyköping. Här stannar vi bara en natt innan vi drar vidare norrut. I morgon ska vi stanna till i Tierp för att hälsa på min kära släkting och kolla in deras torp. Kanske överraskar vi också vänner som bor i Nykvarn med ett besök.

Det har varit en transportdag idag. Vi checkade ut från campingen på Öland strax före tolv och efter ett par raster parkerade vi här vid 17.30-tiden.

Hundarna var lite uttråkade efter all bilåkning. Så när vi installerade dem i vår "mobila hundgård" (tack för kompostgaller!) fick de ett frispel och och röjde ordentligt. Den tidigare jämna och fina grusplätten framför husvagnen är numera... hm... rejält gropig. Nåja, de hade kul i alla fall!

Grabbarna gräver grus.