Att komma hem

Man kan aldrig komma hem igen ifall man aldrig nånsin far

Textraden är från låten "Husvagnsblues" av Euskefeurat. På hemvägen från Hammarö drabbades jag av hemlängtan och lyssnade på detta underbara Piteband som lyckas förena humor, allvar, politik, och vardag med bra musik.

På söndagskvällen körde jag fram till Älvkarleby och letade mig med mycket möda i mörkret fram till mitt rum på STFs vandrarhem. Rummet låg i ett stort, knarrigt 1800-talshus där jag var enda gästen. Tur att jag hade hundarna med mig. Annars hade det varit lite kusligt att övernatta där.

Under gårdagen blev det bilåkning hela dagen. Gjorde bara ett kort stopp hemma för att sedan direkt dra vidare till Luleå och Hundhuset för att hålla kurs. Därefter till flygplatsen för att plocka upp Måns som varit på konferens. Käck och Kaiser blev överlyckliga över att se husse igen. De blev också väldigt glada när vi till sist kom hem. Liksom matte och husse.

Det är roligt att resa bort, men väldigt skönt att komma hem. Och som sagt; man kan ju inte komma hem om man aldrig åker iväg.

Firar födelsedagen på hundkurs

I dag kan ni få gratta mig. 40 år. Låter gammalt men jag känner mig inte det.
Jag är på behörigt avstånd hemifrån för firande, men brukar ju inte heller fira födelsedagar så mycket. Fast det är klart att man måste bjuda vännerna på fest när man fyller jämnt och därför smider jag planer för sommaren.

Nu ska jag packa mina grejer och dammsuga rummet. Det är dags för sista dagen på A2-kursen. I dag blir det ingen praktisk träning och det känns skönt att slippa det fuktkalla ridhuset. Så fort vi slutar för dagen börjar jag åka norrut. Får se hur långt jag hinner köra i kväll.

Hjärnmos efter lång dag

Trött i kväll. Det har varit en lång dag på A2-kursen. Dessutom blev sömnen lite störd över att persiennerna släppte in för mycket ljus framåt morgontimmarna. Jag är som vampyrerna. Tål inte ljus när jag ska sova.

På kursen har vi haft praktiska redovisningar i form av att hålla lektioner åt varandra. När vi inte själva instruerat eller blivit instruerade, har vi varit åhörare. Med nio deltagare och ännu flera hundar blir det en hel del att koncentera sig på. Det är förstås tröttande att fokusera och analysera hela tiden. Samtidigt är det ovant och lite småpirrigt att själv bli bedömd när man instuerar. Sammantaget fick det min hjärna att kännas rejält mosig mot slutet.

I brist på en vampyrkista att sova i lägger jag i natt en tröja över ögonen för att slippa morgonljuset. Behöver all sömn jag kan få inför den avslutande kursdagen. Godnatt!

Valpsjuk efter kennelbesök

Jag och grabbarna är tillbaka på vandrarhemmet i Karlstad. Fick ett mindre rum än förra gången, men med en annan utsikt. Och omväxling förnöjer sägs det ju.

Dagens höjdare var besöket på Jomgardens kennel, hos Mari och valparna i Väddika, Gimo. De små liven är sötare än socker! Jag blev alldeles valpsjuk och hade lust att stoppa ner alla sex i min väska. Fast förmodligen hade Mari märkt det...

De tre harlekintikarna är ganska olika till utseendet, men alla är jättefina. Mari har inte ännu bestämt vilken av dem hon behåller och jag förstår om hon har svårt att välja. Blir spännande att se vilken av dem som ska flytta hem till Piteå. Hon är efterlängtad lilla pyret!

Tog en massa bilder, de flesta på harlekinerna men även på de svarta. Här är några av bilderna:

Tack och hej! Dags för en tupplur.

En dag på rull

Den här dagen har bestått av bilåkning och inte så mycket annat. Började rulla från Piteå efter att ha käkat lunch och har tagit in på vandrarhem i Glada Hudik för natten.

Resan har gått problemfritt. Pegan går som en klocka och trafiken har flutit på bra. Det var bara i Umeå som varenda korsning var röd. Annars har jag haft gröna vågen genom de övriga städer man passerar.

Det är tur att det finns ljudböcker. Håller på att lyssna på "Den onda viljan" av Karin Fossum. Spännande! Men till min fasa upptäckte jag nyss att jag inte verkar ha fått med mig laddaren till min iPod! Det kanske är i-landsproblem men nog är det värdefullt att ha något bra att lyssna till när jag är ensam i bilen. Det är ju inte alla radioprogram som är så underhållande.

Nu har Käck och Kaiser somnat. Dags för mig att göra detsamma. I morgon förmiddag blir det besök hos Mari och valparna!

Min bil har blivit pimpad!

Snöslask, vägsalt och lera hade smutsat ner den fina Pegan. Jag hade mått illa i flera dagar över att vår bil i färgen "Grey Shark" varit draperad av denna hemska lackförstörande blandning. Styrde därför ikväll kosan till biltvätten. En tvätt med "extra allt" tänkte jag minsann unna vår bil!

Passade även på att handla några varor jag glömt köpa på Ica tidigare i dag. På väg från macken inser jag att ändå glömt några grejer. Förbenat! Nåja, får stanna till på Ica på hemvägen.

När jag kommer ut från affären för andra gången denna dag tittar jag beundrande på den glänsande bilen på parkeringen. Ursnygg!

Men då ser jag ...

VAD har hänt med nummerplåten?! Siffrorna är borta!

Där står istället bokstäverna HUNDVIS. Jag blir så paff att jag håller på att trilla baklänges. I sista sekunden greppar jag på nytt den nyinköpta äggkartongen innan den landar på backen.

"Jag har gått hela dagen och väntat på att du skulle ringa", säger Måns.

Plåtarna är en 40-årspresent från föräldrar och svärföräldrar. Måns monterade dem på bilen innan han for till jobbet i morse. Vilken present! Totalt oväntad. Och vilken bra marknadsföring dessutom.

Ja, det var andra gången denna vecka som jag blev fullständigt överraskad. Tack min älskade familj!

Hur fräckt är inte detta?

Fullt upp inför resan

Jag packar igen.
I helgen är det dags för den andra och avslutande helgen på A2:an i Karlstad. Har ett jobb i kväll och tänkte påbörja resan söderut imorgon förmiddag, så packningen måste göras i dag. Dagens TODO-lista är ganska omfattande (förutom packningen). Bäst att sätta fart med andra ord!

Drömmar, ljuva drömmar...

I dag har jag tittat på en lokal i Piteå. Med några justeringar skulle den bli helt perfekt för min verksamhet! Ägarna ska undersöka hur anpassningarna kan göras, men verkar positiva till att ha oss som hyresgäster. Sedan hänger det förstås också på vad hyran blir, men jag ser verkligen stora utvecklingsmöjligheter med denna drömlokal. Storleken och läget är utmärkt. Blir spännande att se vad detta leder till.

Annars upptas tankarna mycket av vår blivande valp. Har till och med drömt om henne nattetid. Lilla pyret kommer kanske att få heta Hexa eller Hexxa i stamtavlan, och i så fall även till vardags. Det är väl ett bra namn, ellerhur? Passar till en lite kaxig och självsäker tjej som jag hoppas att vi får. Ett busigt litet rivjärn... Två stavelser och ett ks-ljud gör att namnet ligger bra i munnen också. Fyra veckor kvar...

Snacka om blåst!

Hon hette Sara och hade en mops. Sara behövde hjälp med rastning av mopsen och hade hittat min hemsida. "Visst, inget problem", sa jag och vi bokade tid för en första träff.

Så i fredags stod jag utanför mopsägarinnans dörr och ringde på. Ingen öppnade. När jag kom hem igen såg jag att jag missat ett meddelande på mobilsvaret. Sara hade fått förhinder och var tvungen att ställa in träffen. Jag fick ett SMS där mopsmatten frågade om vi kunde boka in en ny tid, i dag klockan 11. "Det går bra", messade jag tillbaka.

Så i dag stod jag igen och ringde på dörren. Ingen öppnade. Jag ringde på en gång till och hann bli irriterad. Plötsligt börjar någon sjunga "Jag må hon leva" i trapphuset. Jag vänder mig om och såg där vännerna och tillika ex-kollegorna Maria och Laila komma ner för trappan.

Det fanns ingen mops! Mopsmatten hette visserligen Sara, men hon var inte matte. Istället var hon inblandad i en blåsning. Laila och Maria hade lurat dit mig för att uppvakta med en lunch och blommor. Vilken överraskning! Och vilken god lunch jag blev bjuden på.

Ja, jag fyller snart år. Blir 40 år på söndag. Eftersom jag är i Karlstad i helgen tänkte jag att denna dag skulle passera obemärkt. Planerar istället en fest senare i sommar. Nu blev jag uppvaktad i alla fall. Men det var väldigt trevligt. Så tack goa vänner!

Efter uppvaktningen åkte jag vidare och uppvaktade kära mamsen. Hon fyllde faktiskt år i dag. På riktigt. Massor av grattiskramar till dig, mamma!

Middag med svältande galningar

Solen har visat sig från sin vackraste sida i dag. Jag har haft ett jobb i dag, en privatlektion. Det var rent nöje att vara ute i vårvädret och instruera dessa intresserade och duktiga hundägare. Det blev en lektion i anti-drag, följsamhet och stanna kvar/stadgeträning.

Måns skulle ha varit ledig i helgen, men åkte på att jobba då en medarbetare på anläggningen var sjuk. Tycker lite synd om min kära. Han jobbade även hela förra helgen, samt denna vecka från morgon till kväll. Men man får väl vara glad åt att det finns jobb i dessa tider.

Därför blir det nu middag på egen hand. Jag ska laga en supergod chilikasslergratäng från LCHF-kokboken. Mums! Det finns massor av läckra recept i kokboken, kan verkligen rekommendera den. Eftersom jag mår utmärkt på den här kosten och dessutom minskar i vikt ser jag ingen anledning till att börja äta kolhydrater och socker igen.

Kanske slår jag mig ner framför teven med min middagsmat. Det kan kan säkert vara stärkande för aptiten att titta på när galningarna i Robinson svälter. Tror jag ska unna mig efterrätt också. Hallon. Med vispgrädde.

Pussel med vårens schema

Jag har lagt pussel i dag. Har nämligen försökt lägga ett schema för vårterminen. Med undantag för ett par helger och några enstaka lediga datum är nu tiden fram till midsommar bokad. Känns bra att det finns jobb, men det är inte helt enkelt att pussla ihop kurstimmarna med datum.

I grova drag ser våren ut så här:

• Vecka 20: kursstart för nya kurser på Hundhuset i Luleå - Fortsättningskurs, Miniagility, Unghundskurs och Rallylydnad I.
• Viltspårskurs i Luleå med start 1/5.
• I Piteå planerar jag Vardagslydnad med start 3/5 och Agility steg I den 13/5.
• En föreläsning/workshop på Hundhuset om hundproblem i vardagen.
• Utbildning för socialträffarna, två tillfällen.
• Fortbildning för instruktörer Piteå BK - rallylydnad och andra nya hundsporter.
• Bokat sedan tidigare är preliminärt Agility med klicker i Arvidsjaur 24-25/4.

Ännu återstår alltså bitar som ska på plats, men på det stora hela är vårens pusslande klart. Några helger är också bokade för tävlingar, och så vill jag ju också hinna vara valpledig förstås!

En månad till valphämtning!

En månad kvar!

I dag har jag bokat flygresa för hämtning av vår lilla valp den 22 april. Att ta flyget går förstås snabbare, men blir även billigare än att ta bilen. När jag åker ner till Karlstad igen nästa fredag ska jag hälsa på valparna igen. Lämnar då en transportväska som lilla pyret får bo in sig i fram tills vi ska flyga hem tillsammans. Mari kommer även att låta valparna åka bil innan leveransen, så då kommer ju väskan till nytta.

Nu finns det två nya filmer på hemsidan. Valparna är förstås bedårande söta! Det har helt klart hänt en del sedan jag såg dem för mindre än en vecka sedan. Om ytterligare en vecka lär det vara full fart på dem. Måste komma ihåg att ta med mig både kamera och videokamera.

Har konstaterat mjällkvalster på Käck och behandlat båda grabbarna i dag. Trist, men behandlingen är ju ganska enkel. Jag gjorde en behandling för en tid sedan eftersom de träffat en valp där kullen visat sig vara smittad. Antingen tog behandlingen inte då, eller så har de smittats igen på annat håll. Käck och Kaiser träffar ju många hundar via sina "jobb" på Hundhuset. Har den senaste tiden hört talas om hundar på flera håll som varit drabbade. Så nu blir det isolering för Käck och Kaiser en tid.

Det var nästan vår här hemma

I går tyckte jag lite synd om våra hundar. De fick åka bil hela dagen och genom halva landet - från Söderhamn där vi övernattade, till Luleå och Hundhuset på kvällen.

Jag gjorde ett stopp hemma i Piteå innan det blev dags att åka iväg igen. Käck verkade väldigt nöjd över att komma hem. Hela hans ansikte såg ut som ett stort leende när han greppade sin favoritleksak och hoppade upp i sängen. Så när jag kort senare bad hundarna hoppa in i bilen igen var de inte så entusiastiska över en ny resa.

Hemresan gick bra. Första etappen på söndagen blev alltså till Söderhamn. Där landade vi vid midnatt efter lite problem att hitta vandrarhemmet/campingen i mörkret. Väl framme var det bara att krypa ner under täcket och törna in.

Den första kurshelgen på A2:an har varit bra. Vi har inte kört så mycket med egen hund, men det är inte heller syftet med utbildningen. Tanken är ju att vi ska vidareutvecklas i instruktörsrollen. Det är lite ovant och faktiskt småpirrigt att bli bedömd som instruktör.

Om två veckor är det dags för den avslutande helgen. Hoppas bara att våren hunnit lite längre då. Nu var det snö och kallt i Karlstad. Faktiskt känns det betydligt mer vårlikt här hemma med sol, plusgrader och takdropp. Äntligen!

Äntligen lite kvalitet i den där tävlingen!

Oj, vilken överraskning! Har just sett Melodifestivalen på mitt vandrarhemsrum i Karlstad. Konstaterar med stor förvåning att den i mitt tycke bästa låten vann. Tror aldrig det hänt tidigare.

Malena Ernman var helt klart den bästa artisten. Ingen slog hennes utstrålning och röst. Tvåan af Ugglas låt gillade jag också, den kändes avskalat äkta. När jurygrupperna spridit sina poäng vitt och brett såg det ut som att den ständigt smilande Zelmerlöv skulle vinna. Suck! Typiskt att vi alltid ska skicka en smetig schlager, tänkte jag. Hur bra gick det egentligen förra gången? Jag öppnade en bok för att börja läsa, men plötsligt var det dags för svenska folkets röster. Och folket röstade smart! De valde kvalitet och äkthet före kvantitet och yta. Jag är glatt överraskad.

Första dagen på A2-utbildningen har varit bra. Intressanta diskussioner och trevliga människor. Hittills kanske inte så mycket nytt att stoppa i "kunskapsryggsäcken", men ändå inspirerande och roligt. Vi fick avsluta dagen med att köra hund också, kul! Det var Käck som fick springa i dag, i morgon kanske Kaiser får chansen.

Nu blir det en sista hundrastning och sedan sömn. Det gäller att vara pigg för morgondagens kurs, och därefter för att påbörja resan norrut. Tjingeling!

Små, små alldeles kompletta hundar!

Nytt vandrarhem. Nu i Karlstad. Men här stannar vi två nätter, skönt.

Har fått ett toppenfint hörnrum på fjärde våningen med utsikt åt två håll. Enda nackdelen är att gästköket är på våningsplan ett. Blir lite spring till frukosten. Nåja, skulle jag inte orka med trappmotionen finns faktiskt en hiss precis utanför mitt rum. Käck och Kaiser har bäddat ner sig för natten och alldeles snart ska jag göra detsamma. Här finns en dubbelsäng, så i motsats från förra stället blir det gott om plats för alla tre.

Jag tog en liten avtickare till Gimo och valparna. Kunde ju inte låta bli då jag var så nära. Gissa om de var söta! Än så länge är de pyttesmå, men ändå kompletta hundar med små alldeles mjuka trampdynor, små nosar, öron och allt annat som ska finnas på plats. De gör försök att tulta omkring, men benen är ännu ostadiga. På nästa resa hit om två veckor ska jag åka förbi igen och kika. Det ska bli roligt att se hur valparna utvecklats under den tiden.

I morgon börjar utbildningen. Det ska bli riktigt roligt. Måste bara kolla in vägbeskrivningen så att jag hittar till Hammarö. Sedan blir det att sova. Natti!

Nattläger i Ö-vik

Jag och grabbarna har hamnat på ett vandrarhem i Örnsköldsvik. Vi sover här i natt och åker i vidare söderut tidigt i morgon bitti. Förhoppningsvis kan vi stanna till i Gimo och kika på valparna innan färden går vidare till Karlstad.

Dagens etapp blev inte så lång då jag startade ganska sent. Men jag har gott om tid på mig att hinna fram utan brådska. Det är en ren fröjd att glida fram på vägarna i Pegan, världens bästa bil!

Käck och Kaiser har redan bäddat ner sig i enkelsängen. Får se om jag också får plats där, för nu är det dags att sova.
Godnatt!

Lilla H-tjejen två veckor gammal

Vår valpflicka är i dag två veckor gammal! I dag finns en ny film på H-kullen på Jomgardens sida. Det märks att det börjar bli mera livat i lådan nu.

I morgon börjar jag rulla söderut mot Värmland och A2-utbildningen. Ska ringa Mari och höra om jag kan komma förbi och kika lite på valparna. Visserligen blir det en liten omväg, men vad gör några mil extra för en norrlänning?

Hundarna var ju gulliga...

Bilden som Åsa Persson tog på oss.

Nu har Eftersnack gått. Jag vågade faktiskt kika upp över kanten på skämskudden ibland.

Vad ska man då säga om teveprogrammet? Ja, Åsa Persson är härlig som person och får gästerna att slappna av. För lite nervös blev jag faktiskt. Med hundar i studion kändes det som att något oväntat skulle kunna hända. Man kan ju inte riktigt regissera djur. Skönt att våra hundar är vana att vara med i olika miljöer och kan koppla av. Både Käck och Kaiser somnade faktiskt innan showen var slut.

Grabbarna skötte sig bra, tycker jag. De var riktigt gulliga. Själv kände jag mig inte så fullt så gullig... Tur att programmet går sent när de flesta gått och lagt sig. Kaiser fick visa några enkla konster som exempel på vardagsaktivering. Om jag haft lite tid att träna inför programmet så hade vi kanske kunnat sätta ihop något slags program, eller i vart fall visa något mer avancerat. Men han är ju gullig som sagt...

Det finns ju mycket att prata om när det gäller glädjen att ha hund. 24 minuter talkshow tog snabbt slut och jag hann bara säga en bråkdel. Nåja. Lite roligt i alla fall att ha provat på detta.

Beredd med skämskudden

Puh! Så har vi varit på teveinspelningen. Hur det gick? Jag vet inte riktigt... Snart börjar programmet. Jag sitter med skämskudden beredd...

Hjälp, nu ringde också TV4!

Käck och Kaiser har haft en lång arbetsdag i dag. Först fick de vara med och träna en privathund, därefter var de med på två kurser i vardagslydnad. Efter det stannade jag kvar en stund på Hundhuset och tränade lite med Kaiser inför morgondagen.

I morgon ska Kaiser få följa med till SVT och direktinspelningen av Eftersnack. Det blir spännande att se vad han tycker om det. Förhoppningsvis sköter han sig väl och ser charmig ut! Han kanske också ska få visa något trick, så därför var det ju läge att inventera hans färdigheter.

Hopp och balansövningar är han bra på. Kaiser är också bra på att erbjuda spontana beteenden när vi tränar. Men hur det kommer att funka i en sådan ovan miljö som en tevestudio återstår att se. Kanske läge med lite mer träning i morgon?

Av någon anledning vill även TV4 Norrbotten göra en grej om hundar. Jag blev tillfrågad om att vara med även på det (i morgon), men avböjde. Jag har ju redan tackat ja till SVT och en teveinspelning är fullt tillräckligt. Att göra två samma dag hade känts helmärkligt!

Jomgardenvalparna har nu öppnat ögonen! Har precis tittat på nya bilder på de små liven som blir större för var dag. Sex veckor kvar ...

Därför blev det pinnar och inte nollor

Jag fick en fråga från Linda angående agilitygruppens förslag på nya SM-kvalregler. Svarar med ett nytt inlägg istället för i kommentarsrutan.

Bakgrunden till beslutet är följande: Det dubbla kvalsystemet, "Q-systemet" med nollor och pinnar infördes efter en webbenkät där ungefär hälften svarade att man ville ha ett system med nollor och andra hälften gillade idén med SM-pinnar. Några få förespråkade att man skulle ha kvar gamla kvalsystemet och någon lanserade ett eget.

Redan från början sade vi att vi provar köra båda systemen parallellt ett tag för att sedan utvärdera och bestämma oss för att ta ett av dem, alternativt ett helt annat system. Vår tanke var också att ungefär lika många hundar som tidigare, när det var fasta antal kvalplatser, skulle komma till SM. Eller i vart fall inte färre hundar.

Det visade sig, trots våra uträkningar från tidigare års resultat, att betydligt fler hundar kvalade in till SM. Är det då ett problem? Ja, vi tycker det.

Blir det allt för många hundar tvingas arrangören köra på två banor samtidigt. Det är trist för publiken som kommit för att se Sveriges bästa hundar göra upp. Jag tror att publiken vill se alla hundar. I och för sig kommer det att vara möjligt vid årets SM eftersom vi även föreslår att ändra finalen efter VM-modell, dvs det blir ingen kvaldag (som lördagen varit). Istället får alla kvalade köra ett hopplopp och ett agilitylopp. Det sammanlagda resultatet räknas (samma som på VM).

Varför minska morötterna för klass III-förarna, frågar Linda. Tanken är inte att dra in några morötter, men ska det verkligen vara en rättighet för alla klass III-ekipage att tävla på SM?. Vill vi inte det faktiskt ska vara Sveriges bästa hundar på SM?

Nu har vi kört Q-systemet i tre år med några justeringar i antalet pinnar eller nollor. Det var dags att välja vilket ben vi skulle stå på. Det är krångligt och konstigt med dubbla system.

Varför valde vi då pinnar och inte nollor. Detta är några orsaker:

• Agility är en konkurrenssport och pinnsystemet bygger på konkurrens
• Vi har pinnar som uppflyttningssystem från klasserna, naturligt att ha samma till SM
• Senaste domarkonferensen uttalade att man tycker att SM-nivån ligger högre än nollan, dvs referenstiden på en bana ska inte motsvara gränsen för SM-nivå
• Domarna tyckte inte heller att de ska inte sätta gränsen för SM-meriter

Jag tycker att det är mycket bra att nolla i klass III, men är det verkligen SM-klass? Eller ska det krävas lite mer? Ska man komma till SM om man har möjlighet att åka på tillräckligt många tävlingar och samla nollor?

Det handlar naturligtvis inte om att vilja slå ut smallhundarna. Det stämmer inte heller riktigt att en tredjedel av small inte skulle kommit till SM på enbart pinnarna.

Så här ser siffrorna ut för kvalperioden 2008-2009 (i nuläget)

Antal kvalade hundar med Q: small 67, medium 60, large 64, totalt 191
Antal kvalade med nollor: small 60, medium, 57, large 44, totalt 161
Antal kvalade med pinnar: small 44, medium 43, large 53, totalt 140

Det har alltså varit lättare för small och medium att kvala på nollor jämfört med large. Ser man på pinnarna hamnar man lite mer lika i varje storleksgrupp. Det känns mer ojämlikt att nollor gynnar small och medium, jämfört med pinnar som avspeglar den faktiska konkurrensen. I vart fall blir det lite konstigt om vi med nollor får så mycket färre largehundar, som ju sett till antalet starter faktiskt är flest. Antalet kvalade på pinnar är ligger också nära det gamla antalet SM-kvalplatser, vilket ju var målet.

Frågan är varför largehundarna har svårare att nolla? En del av förklaringen kan vara rivningar och kontaktfält. Largehundarna får ju sett till sin mankhöjd hoppa högre än small. För de små hundarna är kontaktfälten större sett till egna storleken och därmed mindre risk för fel.

Vi ser över SM-bestämmelserna varje år. Det innebär att pinnsystemet inte är låst för all evighet, bara till nästa SM. Skulle det visa sig vara åt skogen får vi ta en ny funderare. Men i nuläget verkar pinnarna vara bästa alternativet.

Bilden: Lättare för liten hund att ta kontaktfält? (foto: Hanna Lovén)

Det blev en bra konferens

På väg hem. Skönt!

Jag sitter på Arlanda och väntar på avgången till Luleå. Har just sammanställt utvärderingarna av vår agilitykonferens i helgen. Deltagarna var nöjda, skönt. Vi fick också många bra synpunkter och idéer till nästa års konferens.

Programmet har varit ganska späckat. Vi har haft grupparbeten om den kommande regelrevideringen och hur agilityverksamheten fungerar runt om i landet (problem och problemlösningar). Vi har också gett information om Centrala agilitygruppens verksamhet under året, de etiska reglerna, SBKs nya organisation, kommande SM och föreslagna ändringar i SM-bestämmelserna. Vi har föreslagit att kvalsystemet ändras så att man kvalar på SM-pinnar enbart och att SM-nollorna därmed försvinner. Nu ska bestämmelserna fastställas av nästa instans, men vi hoppas och tror att agilitygruppens förslag går igenom.

Jag tycker det blev en bra konferens med givande diskussioner och trevlig samvaro. Jag kan inte annat än känna mig nöjd med helgen.

Men nu ska det bli skönt att snart komma hem. Dags att avsluta bloggandet och gå ombord på planet.

Agilitykonferens hela helgen

Då var jag på plats på Scandic i Upplands Väsby. Föga romantiskt med utsikt över E4 och ett gråmulet väder. Nu är jag ju inte här för romantikens skull (då hade jag stannat hemma). Vi ska ha vår årliga centrala konferens för distriktsansvariga i agility.

Satt igår och jobbade med en Power Point-presentation. Tror att jag lyckades få till det hyfsat. Det är roligare om vi har lite bilder att visa än om deltagarna bara har oss att glo på. På programmet står information från Centrala Agilitygruppen, om Brukshundklubbens nya organisation, etiska regler för funktionärer, hur agilityverksamheten fungerar runt om i landet, SM, kommande regelrevidering och en hel del annat.

Jag hoppas det blir en givande konferenshelg.

Kunde inte låta bli att shoppa...

Det var dags att handla hem hundmat i dag så jag åkte till Gunillas Hundshop. Väl där kunde jag ju inte låta bli att shoppa något åt lilla tjejen. Hon fyller ju en vecka i dag!

Köpte en Kong Wubba att sätta tänderna i. Jag vill minnas att Käck som valp gärna satte de sylvassa nålarna i våra händer och fötter, så en liten kampleksak blir nog bra. Grabbarna blev sugen på att testa leksaken, men den ska få förbli ny tills valpis kommer.

Leksaken är inte den enda presenten som denna valp redan fått. Mamsen min gav henne ett fint sele häromdagen. Vackert rött med söta blommor på. När tösen vuxit ur selet får Kaiser ärva det.

Kennelmamma Mari funderar på att spara en tik ur kullen själv, men säger att hon inte behöver ha kvar den bråkigaste. "Jag har redan flera sådana tikar". För min del får hon gärna skicka hit ett litet rivjärn med stor kamplust. En brud med lite extra skinn på nosen blir bra för att sätta grabbarna på plats!

Vi är med valp!

Nu är det klart! Det blir en liten harlekintik till oss! Oj, så roligt det känns.

Valparna i kullen växer och mår bra. Mamma Tindra är pigg, glad och stolt över sina små. Än så länge är valparna snälla och beskedliga, men om några veckor lär det bli mer livat i lådan. Kika gärna in på Maris sida och titta på bilder av H-kullen. Snacka om gulliga "småråttor". Ser redan fram emot flera bilder och att få följa kullens utveckling.

Så i slutet av april kan vi nu se fram emot en ny medlem i flocken. Jag är övertygad om att Käck och Kaiser kommer att behandla den lilla tjejen som en prinsessa. De är ju gentlemän (även om Kaiser är lite närgången ibland).

I dag kom mina visitkort från tryckeriet. De blev jättefina. Kanske lite mörkare färger än jag väntat mig från skissen, men absolut läckra.

På måndag ska jag titta på en lokal i Piteå. Får se om den passar för verksamheten. Hoppas det.

Men innan dess blir det en resa till Stockholm i helgen. Vi ska ha den årliga centrala agilitykonferensen för distriktsombuden. Programmet blir som vanligt späckat, men det brukar vara en givande och trevlig tillställning.

I kväll startar jag två valpkurser på Hundhuset, i går var det start för två kurser i vardagslydnad.

Det är ganska mycket nu. Men livet känns gott.

Att hitta rätt verktyg i träningen

Agility handlar om samspel. Rätt verktyg i träningen kan öka samarbetet. Bild tagen förra året av Hanna Lovén.

Det har blivit lite glest i våra agilityträningsgrupper på söndagarna. Vet inte om folk tappat suget, slöat till eller glömt bort tiden. Vi som är där får i alla fall mycket träningstid för våra hundar.

I fortsättningsgruppen körde vi i kväll en av förra helgens agilityklass 1-banor. Vi hann även bygga om banan och köra den ytterligare några gånger vardera.

För tävlingsgruppen gjorde jag om banan igen. Lade bland annat en tunnel under balansbommens ena uppfart. Gruppens hundar hade inget större problem med att klara den fällan. Men en svårighet som visade sig: när ekipaget kom från andra hållet på bommen hoppade flera hundar av nedfarten innan kontaktfältet. Det när föraren blev tvungen att vika av och springa ut från bommen för att inte krocka med tunneln. När föraren svängde, gjorde hunden detsamma. Det visar vikten av att lära hunden god hinderteknik, dvs säkerhet att utföra hindret korrekt. Det oavsett var föraren befinner sig.

När man jobbar med hindertekniken bör man tänka på att ett hinder kan utföras på många sätt t.ex;

* Föraren till höger eller vänster
* Föraren på olika avstånd
* Föraren gör olika byten - framför/bakom/blindbyte/falskt
* Hunden kommer rakt på hinder och från olika vinklar
* Hunden skickas framför föraren eller kallas in
* Hunden svänger direkt efter hindret åt höger och vänster
* Hunden tar hindret i full fart respektive lite mer långsamt
* Hunden utför hindret i kombination med andra hinder
* Hunden utför hindret med olika typer av störningar

Kaiser har ganska god teknik på de flesta hinder vid det här laget. Det jag i stället har slitit mitt hår över är hans svårighet att koncentrera sig på agilityn när det är andra hundar (läs: tikar) vid banan. I kväll drog han (som flera gånger tidigare) iväg i starten. Han skulle bara flirta lite först... Tidigare har jag bett de andra köra iväg honon, och sedan försökt öka motivationen for agilityn ytterligare när han kommit tillbaka. Men ikväll beslutade jag mig för en ny strategi: negativ bestraffning.

Konkret: jag kopplade och band upp Kaiser. Han gick därmed miste om chansen att köra agility och bli belönad för det. Istället bytte jag direkt till Käck, som hoppade jämfota över att det blivit hans tur.

Strategin verkade fungera. Nästa gång Kaiser fick chansen verkade han betydligt mer mån att få jobba med mig. Mot slutet av träningspasset kunde han även springa en hinderkombination med andra hundar (tikar!) som samtidigt sprang på kombinationer intill. Han klarade även stå kvar i starten när hunden intill sprang iväg. Mycket bra! Det har han inte fixat tidigare.

Jag använder mig övervägande av positiv förstärkning vid inlärning. Men även negativ bestraffning är, rätt använt, ett mycket effektivt verktyg. Blir spännande att se om detta håller i sig till nästa träningstillfälle!

HUNDVIS webb i ny design

Nu är den nya designen på HUNDVIS webb klar! Kika gärna in. Eftersom jag i grunden är nöjd med sidan räckte med att göra om startsidan. Blev riktigt snyggt tycker jag.

Det är duktiga Elin som har hjälpt mig med detta. Bakgrunden är en variant av visitkortsmönstret som Isa ritat, och den nya logon också från henne. Logon finns i en stående och en liggande variant, men på hemsidan gjorde sig den liggande bättre.

Nu ska jag bara se till att uppdatera sidan också. Hoppas snart kunna få (och lämna) besked om den eventuella lokalen.

I kväll: agilityträning! Det ska bli såååå roligt. Jag har haft abstinens hela veckan efter förra helgens tävlande i Haparanda.