Hexxa på inskolning för nya hundjobbet

Hexxa, Kaiser och Käck spanar ut från köket på Hundhuset.

Det är mycket nytt att upptäcka i en valps värld. Lilla Hexxa har fått uppleva flera olika nya miljöer de senaste dagarna. Som hund på en hundskola får man självklart följa med och jobba. Hexxa är lite för ung för att arbeta ännu, men har nu påbörjat sin inskolning.

På tisdagen följde hon med till Hundhuset i Luleå där jag hade lektioner för två valpkursgrupper. Hexxa fick spana in en massa hundar av alla storlekar. Spännande! Innan kurserna hann hon också träffa kullsyster Hazta, som kom förbi och hälsade på med matte Lisa och bergern Doris. Systrarna hade en rolig lekstund, men lät ibland som riktiga ragator mot varandra. Det finns minsann temperament hos de brudarna!

Hexxas kullsyster Hazta kom på besök.

Den enda bilden där båda syrrorna nästan syns helt. De flesta bilderna blev på halva hundar...

Söta Doris var med för att hålla koll på nya flockmedlemmen.

I dag har Hexxa varit med på en doggywalking i stan. Hon fick sitta i min bärväska under promenaden som var för lång för att hon skulle få gå själv. Vi gjorde ett stopp vid min förra arbetsplats, Piteå-Tidningen för att visa upp oss och möttes av ett glatt gäng tidigare kollegor. Hexxa charmade förstås alla! Efter stadspromenaden hälsade vi på hos min mormor, som gärna ville beskåda underverket. Mormodern blev också överförtjust i henne.

I kväll var Hexxa med under en konsultation här hemma med ett par blivande hundägare som ville ha råd inför hundvalet. Men då var hon trött efter en lång och händelserik dag och sov sött under köksbordet.

Hexxa möter Atlas och tycke uppstår

Den snygge fransosen Atlas kom på visit i dag.

Det har varit en spännande och rolig dag för valpen Hexxa.

På eftermiddagen kom Pelle på visit med sin franska bulldogg Atlas, 6 månader. Jippie! Äntligen någon som vill busa, tyckte Hexxa, som genast satte de synålsvassa i Atlas. Hjälp, vilket litet monster vi har fått hem! Tur att Atlas är både tålig och snäll. Emellanåt hamnade det lilla rivjärnet också i underläge, men hon hade ingen lust att ge sig utan sprattlade, morrade, tuggade och var snart på tassarna igen. Atlas verkade också väldigt road av leken, som pågick en bra stund.

Efter att ha vilat ett par timmar var det dags för nästa nya upplevelse. Hexxa fick följa med till ridhuset och den sista agilityträningen där. Hon följde med stort intresse hundarna som hoppade och sprang på banan. Det verkar lovande! Hon upptäckte också (helt själv) att hästskit är en delikatess som heter duga!

När vi kom hem trodde jag att batterierna definitivt skulle vara urladdade, men Hexxa orkade härja runt ett ganska bra stund innan hon sjönk i hop i en pälshög på golvet. Nu ska jag väcka henne för sista kvällskissningen och sedan blir det nattning.

Spana in det första mötet med Atlas:

Det började lite lugnt...

... men snart gick den lilla häxan till attack...

... och satte tänderna i Atlas. Här verkar hon fått ett grepp om hans öra.

Här har hon fått honom på fall (eller om han var gentleman och lade sig själv).

Hexxa smakar på ett hundben.

Det lilla monstret tog en rejäl tugga av småfrallan.

Men ibland fick Atlas också ett grepp om Hexxa.

En svalkande paus i leken.

Snart: på'n igen!

Full fart med bus och bitlekar!

Det märks att vår lilla Hexxa känner sig hemmastadd nu. Hon har börjat göra skäl för sitt namn...

Första dagen var hon ganska lugn, andra dagen lite mer fart. I dag har hon gett järnet! Kaiser ställer upp på jaktlekar, men vill inte så gärna ha en uppsättning synålsvassa valptänder i svansen. Käck är inte heller road av bitlekarna utan drar sig värdigt undan när Hexxa försöker dra honom i svansen.

Vi har kommit in i valprutinerna med rastning, mat, bus och sovstund och sedan rastning igen. Nätterna är lugna och Hexxa sover gott (i sängen) tills jag vaknar, skönt.

Det fina vårvädret i dag inspirerade mig till att dammsuga och skura (allt grus på golvet avslöjades skoningslöst i solen). Hexxa undersökte först dammsugaren försiktigt men lade sig sedan att sova. Måns har bytt till sommardäck, tvättat bilen och i farten även cykeln. Så nu börjar vi få lite vårfint här!

Ett säkert vårtecken - Måns tvättar cykeln.

Hexxa är intresserad av Käcks grävande i snön.

Kaiser och Hexxa leker.

Snö är spännande.


Full fart framåt!

Hexxa är inte bara busig. Hon är söt också!

Sista dan med gänget

Det blev full fart på valparna när vi släppte den lösa på Märsta BK i går. Jag fick en massa suddiga bilder och foton på halva hundar. Men efter ett tag tog batterierna slut och det blev några bilder med skärpa också. Det var ett gäng glada och nyfikna valpar som tog klubben i besittning. I morgon åker en av de svarta tikarna, Hippie, till Norge. Om tre veckor flyttar Heera till Danmark och Hyzz åker till Uppsala.

De tre harlekinsystrarna vilar tillsammans; Hexxa, Hazta och Hicka.

Wilma gosar med hela valpkullen.

Någon hittade något spännande som måste undersökas.

Mari pussar på Hexxa.

Vår fina flicka!

Hexxa och Hicka.

Lisa med Hazta som flyttat till Sunderbyn.

Hazta poserar.

Sötnosen Hexxa!

Ett vackert valpgäng; Hexxa tillsammans med Heera, Hyzz och Hippie.

Kullens enda kille, Hyzz. Vilken blick!

Hazta funderar över vilken väska hon ska välja.

Första natten avklarad

Jag funderade över var jag skulle inrätta Hexxas sovplats, men Måns (som är en klok husse) sa: Hon kommer väl att sova i sängen som de andra hundarna?

Därför fick hon lägga sig i sängen med oss. Först var hon lite orolig och fundersam, men snart hittade hon en bekväm sovplats - på min kudde med sitt huvud i mitt ansikte. Efter en liten stund hittade vi dock en sovställning som var bekväm för oss båda och somnade.

Vid tretiden vaknade jag av att hon flåsade. "Kissdags" tänkte jag och drog på morgonrocken och tog valp under armen. Men hon var inte alls kissnödig. Istället lade hon sig ute på marken och tänkte fortsätta sova där. Det hade helt enkelt blivit för varmt i sängen.

Tillbaka i sovrummet placerade jag istället Hexxa på en bädd på golvet där hon somnade.

Allt har gått otroligt bra hittills. Käck och Kaiser har accepterat den nya flockmedlemmen. Hexxa verkar också tycka att den nya flocken är helt okej. Skönt!

Valplycka!

Äntligen är hon hemma - vår lilla Hexxa. Vilken lycka! Det är en himla härlig tjej vi har fått. Hon är kelig, nyfiken, framåt och samtidigt riktigt cool.

Mari kom och hämtade oss på Arlanda och hade med sig hela kullen i bilen. Vi åkte till närliggande Märsta brukshundklubb där valparna rejsade runt tills de slocknade. Bra, då fick de göra av med lite energi innan flygresan. Lisa åkte samma flyg som oss och hämtade hem lilla Hazta som nu ska bo i Sunderbyn. Roligt att ett syskon hamnade så nära!

Resan gick jättebra. Hexxa och Hazta fick åka i varsin väska på flyget och accepterade det utan problem. Hexxas första möte med sin nya flock, Käck och Kaiser skedde på neutral mark intill flygplatsen. Kaiser blev väldigt intresserad och var till en början lite för närgången tyckte lilla fröken som daskade till honom över nosen med en tass. Hon nafsade också efter Kaiser som då förstod att dämpa sig. Käck konstaterade lugnt det var en liten valp matte hade med sig, och att hon nu ingår i flocken.

Kort efter hemkomsten provade jag servera Hexxa lite mat. Hon åt, men hade inte tid att tömma skålen. Det var för mycket att upptäcka i nya hemmet. Senare smaskade hon med god aptit i sig A-fil och ett par kex. Ett par små gnäll har hon gav hon ifrån sig under de första timmarna, men nu verkar hon känna sig trygg här.

Snön som ligger kvar på gården var spännande, tyckte Hexxa och klättrade upp på högen. Hon och Kaiser har också busat lite tillsammans. Just nu ligger damen och snusar på ett fårskinn i soffan med huvudet på husses arm. Båda två ser mycket belåtna ut!

Nu hoppas att hon kommer att sova tryggt i natt. I morgon ska jag lägga upp några bilder som jag tog av valparna i dag.

Väntans tid är över - äntligen!

I dag har det varit fullt upp. Hade en utredning under dagen och två kurser i kväll. Tur det. Annars hade nog denna dag blivit väldigt låååång i väntan på morgondagen.

För nu är äntligen väntans tid över. I morgon flyttar vår lilla Hexxa hem! Ska bli så spännande att se hur hon tar flygresan, vad hon tycker om nya hemmet och nya flocken. Och vad de tycker om henne. Jag tror faktiskt att grabbarna kommer att bli överförtjusta.

Nu är det dags att lägga sig. Återkommer med första valprapporten imorgon.

Får vi presentera: Jomgarden's Hexxa

Här är vår lilla Hexxa! Det blev "fröken Gul", den ljusaste av harlekinerna, som flyttar till Piteå. Kvar på kenneln stannar den mörkaste, fröken Röd, eller Jomgarden's Hicka som hon ska heta. Den tredje harlekintiken, Hazta, hamnar hos Lisa i Luleå. I den flocken finns också en berger sedan tidigare, Doris.

Fröken Gul var från början den valp jag var mest svag för. Men jag har också hunnit byta favorit eftersom de alla är så fina. Efter att ha träffat valparna andra gången var jag väldigt förtjust i fröken Lila (Hazta). Hon var väldig pigg, glad och social. Senare har jag tyckt väldigt mycket om den mörkaste tjejen. Så jag förstår att Mari haft svårt att bestämma sig för vilken hon behåller.

Men nu är det alltså klart! I dag har vi handlat lite godis, tuggpinnar och en leksak till Hexxa. I morgon ska hemmet gås igenom och "valpsäkras" och i övermorgon kommer hon!

Bilden på Hexxa tog Mari under en solig skogspromenad häromdagen. Här nedan kommer en till. Visst är hon fin, vår lilla tjej?

Mycket spännande på gång...

Min älskade mamma överraskade med att bjuda med mig på bio idag. Mycket trevligt, tack!

Vi såg Män som hatar kvinnor, en film som jag faktiskt funderat på att se i helgen tillsammans med Måns. Men eftersom han blev tvungen att jobba helg (igen) hade jag slagit bort planerna på att se hinna den på bio. Jobbar måndag och tisdag kväll och på onsdag kommer ju lilla valpen!

Filmen då? Jag tycker att den var riktigt bra! Tät handling och bra skådespelarinsatser. Har ju läst Stig Larssons Millenium-triologi och gillade böckerna väldigt mycket. Tyvärr har jag blivit besviken flera gånger när jag sett en film byggd på en bok. Inte denna gång! Ska bli roligt att se de andra två filmerna som också går upp på bio och sedan släpps i längre versioner i samlad DVD-box.

Måndag och tisdag blir det jobb både dag och kvällstid. Därefter: Valpmys! Mari har nu bestämt vilken av harlekintikarna hon kommer att behålla. Det är också klart vilken av tjejerna som blir vår lilla Hexxa! Men jag håller er på halster ett litet tag till ... Det eftersom Mari inte lagt ut infon på sin sida ännu och jag inte vill förekomma henne.

Det rör också på sig i lokalfrågan. Fick ett samtal i fredags från fastighetsägaren som meddelade att de justeringar i lokalen vi pratat om skulle gå bra att genomföra. Det handlar bland annat om att bygga till ett par toaletter och en liten köksdel. Om vi kan komma överens om resten, däribland hyran, blir det hur bra som helst! Tyvärr måste jag vara lite hemlig även här eftersom vi inte har något avtal ännu.

Så tills vidare: Håll ut, kära bloggläsare. Jag lovar att stilla all nyfikenhet så fort jag kan =)

Våren är på väg!

Bofiken har gästat vårt fågelbord (som inte är ett bord, utan en syrenbuske). Det är väl ett vårtecken? Svanarna har också kommit i stor utsträckning till trakten, även om det inte finns så mycket öppet vatten ännu.

Snömängden på vår gård minskar stadigt. Nu väntar jag bara ivrigt på att snön på min agilityplan ska smälta bort. Åtminstone väntar jag tills det är så pass tunnt snötäcke att man klarar att skotta bort det.

Sköna vår, välkommen!

Kände mig som världens värsta matte

Det gick inte att tömma Käcks vätskefyllda öra med bara lokalbedövande salva. När veterinären skulle sticka gjorde det för ont och vi avbröt.

Istället blev det sövning, men han hade ändå reagerat på sticket. Jag hörde på avstånd en hund som skrek till och det lät som Käck. Stackare! Vilken ågren jag fick. Känner mig som världens värsta matte som utsatte honom för denna smärta. Usch! Men jag ville ju inte heller att örat skulle förvärras och det skulle orsaka ännu mer obehag för honom.

Käck var groggy flera timmar efter sederingen. Nu är han sig själv igen. Skönt! Det gör verkligen ont i mattehjärtat att se honom så slokig. Nu ska jag ta hundarna på en sista rastning och sedan bädda ner oss. Det blir en extra godnattpuss på Käcks lurviga nos. Hoppas att han förlåtit mig för dagens otäcka upplevelser!

I dag: exakt en vecka kvar till vår lilla Hexxa flyttar hem!

Premacks princip ett effektivt redskap

Käck har varit hos veterinären i dag och undersökt sitt blodöra. Han fick en kortisonspruta och ska tillbaka i morgon för ännu en spruta. Veterinären ska även sticka hål och tömma örat på vätskan (blodet) som samlats under brosket. Det kan man tydligen göra under lokalbedövning, vilket låter bra. Jag vill inte låta Käck sövas under narkos om det inte är absolut livsnödvändigt.

Båda grabbarna har varit och jobbat med mig i kväll. Det var Kaiser som fick vara demohund när valparna på kurserna skulle läras stanna kvar i position. Jag har lagt ner en del grundträning på att få ett bra stanna kvar på Kaiser. Detta för att få stabila agilitystarter. Det räcker med en hund som vill tjuvstarta ibland (Käck).

Jag har valt stående för Kaisers startposition. Små hundar med ganska tunt pälsklädda bakdelar brukar inte vara så villiga att slå ner rumpan på blöta eller kalla underlag. Om Kaiser står i starten slipper jag bråka med honom att sitta ner de gånger vädret inte är det bästa. Nackdelen är ju att en hund som sitter är lite mer "stabil". Skulle hunden vara på väg att resa sig har man en halvsekund på sig att hinna se detta. På en stående hund minskar möjligheten till att få "reaktionstid" under vilken jag kan stoppa en tjuvstart.

Därför har jag tränat mycket stadga på stående med Kaiser. När hunden blir motiverad att köra agility blir det svårare att vänta på startsignal. Men även om man gjort mycket grundträning utanför banan är det viktigt att också träna starter vid varje agilityträning. Dessutom bör man vara konsekvent och aldrig acceptera en tjuvstart! Varken på träning eller tävling.

Jag upplever att ganska många är lite slarviga med sina startrutiner på träning. Man är fokuserad på att köra agility, inte träna hunden att sitta stilla. På mina kurser försöker jag göra deltagarna uppmärksamma på detta. För hunden blir det mycket enklare om startrutinerna är tydliga och alltid ser likadana ut. Detta oavsett om man startar tillsammans med hunden eller lämnar den för inkallning. De gånger jag gör undantag är om jag vill träna sug på något specifikt hinder eller träna släpp, till exempel i en velodromövning. De gångerna kan hunden bli lite hindrad av alltför mycket "stanna kvar-krav" i starten. Då kör jag hellre "flygande" start.

Stanna kvar-träningen kan man göra som en rolig lek där det är hundens ansvar att bli kvar i positionen, trots att du kanske "frestar" med godbitar och leksaker. Lyckas hunden stå emot frestelserna blir den rikligt belönad. Själva beteendet att stanna kvar blir också förstärkt om hunden vet att den efteråt får tillåtelse att ta ett agilityhinder, bollen som rullar iväg, godbiten på marken eller något annat.

Detta helt enligt Premacks princip - ett mindre sannorlikt beteende kan bli förstärkt av ett mer sannorlikt beteende. Alltså, "För att få göra som du vill, gör först som jag vill". Funkar också på människor! Kanske hade du en mormor som lovade dig sockerkaka om du först åt upp dina leverbiffar?

När man blir medveten om hur Premacks princip fungerar kan man använda den som ett mycket effektivt redskap i träningen. Testa!

En lugn påskhelg

Påsken är över. För min del har den varit väldigt lugn. Måns har jobbat hela helgen och jag har varit sjuk.

I går kväll kände jag mig bättre efter ett par dagars vilande och åkte på agilityträningen. Visst var det lite tungt att andas med snortäppt näsa, men det gick utan någon större nära-döden-upplevelse.

Med Kaiser fokuserade jag på slalomträning och öva svängar (180', 260' och serpentiner). Det blev motivations- och fartövning med slalomen i tre delar med ett hopphinder efter varje del. Kaiser har fått bra sug på slalomen nu, härligt! Jag varierar min position ofta och går ungefär varannan gång på vardera sida. Försöker även ta ut avståndet från slalomet i sidled. Jag vågar ännu inte springa förbi Kaiser utan håller mig parallellt eller strax bakom honom.

Kaiser är riktigt duktig på agility när han släpper intresset för andra hundar. Han är motiverad på agilityn, men tappar fokus ofta. Det är helt enkelt väldigt svårt för honom att låta bli att springa fram till andra hundar för att hälsa. Det är här min stora utmaning med honom ligger...

Käck var mycket yster och överlycklig över att få springa agility. Det är underbart att se honom så glad. Det är en verkligen en härlig 10-åring vi har!

Träningen i går kostade på en del. Jag var inte riktigt så frisk som jag önskt. I dag fick jag betala för min optimism och var väldigt trött och matt i kroppen. Men i kväll är jag mig piggare igen. Hoppas det håller i sig.

Nu är det förkylt!

Jag trodde att jag skulle klara mig, trots att så många runt mig drabbats. Men nu har jag också åkt dit på en förkylning. Attans! Är snorig och tungandad, men blir det inte värre än så här ska jag nog överleva.

Det är lite synd om Käck också (inte för att jag tycker så synd om mig). Han har fått ett blodöra, vilket är en blodsamling i en del av örat. Det kan bildas om hunden haft en öroninflammation, eller till exempel slagit i örat. Tror inte att det rör sig om en öroninflammation, däremot hade Käck en liten sårskorpa på örat så han kan ha rivit sig på något. Efter att ha konsulterat diverse internetsidor får jag veta att blodöra är ofarligt för hunden och inget man behöver söka akutvård för. Det är jag glad över när det är storhelg. Men på tisdag ska jag ringa veterinärkliniken.

Tills dess ska jag se till att pyssla om honom ordentligt. Kanske även försöka sköta om mig själv också.

Glad Påsk!

Nyss inkommen från en lång hundpromenad i skogen i det ganska behagliga påskvädret. Jag blev lite bekymrad över att se stora snöflingor utanför fönstret imorse. Men nu börjar denna nya blötsnö luckra upp den gamla snön och då känns det betydligt bättre. Å andra sidan skulle jag inte heller tacka nej till en värmade påsksol. Vi får se vad helgen bjuder på.

Ha en Glad Påsk, kära bloggläsare. Och ät många ägg!

Två veckor lugn före stormen

14 dagar kvar. Nedräkningen till dagen V som i valp pågår för fullt här!

Det är alltså två veckor kvar att njuta av lugnet innan stormen. För visst är det en hel del jobb med en liten valp i huset. På något sätt har jag efter varje gång lyckats förtränga detta. Samtidigt är det en underbart härlig tid. Jag längtar!

Innan dess ska vi ha påsk. Det finns inga planer för påskhelgen, vilket känns ganska skönt. Jag är ledig hela helgen, men tyvärr inte kärleken. Vädret ser inte heller ut att bli så mycket att skryta om, så jag kan med gott samvete passa på att få en del jobb här hemma gjort. Ska försöka att koppla av med lite bokläsning också. Har en trave olästa böcker som väntar på sin tur.

Hipp, hipp hurra - Käck 10 år idag!

Käcks födelsedagsfrukost; hundmat med ringlad äggula, korvslantar, ostströssel och mjukosthjärta.

Vi har haft födelsedagskalas på morgonen. Käck fyller 10 år i dag och har firats med en lyxfrukost och en grön grymtande igelkott i present.

Jag hade förälskat mig i rasen berger des pyrénées, eller pyreneisk vallhund, som den då hette i Sverige några år tidigare. Måns och jag stod i begrepp att skaffa vår första gemensamma hund och jag slukade hundböcker. Den pigga energin i ögonen och det kaxiga, rufsiga utseendet hos "pyrrisen" tilltalade mig. Men så läste jag texten i en bok jag hittade på jobbet. Det stod att denna hundras var mycket energisk och "i rörelse hela sin vakna tid..."

Oj, det lät ju lite väl jobbigt! Verkade vara en nervös typ. Nej, tack!

I stället valde vi leonberger. En stor, godmodig och lugn hund. Det behövde vi inte ångra. Raham blev en jättefin hund och god läromästare som verkligen väckte mitt hundintresse. Jag gick kurser och fick upp ögonen för hundträning. Det fanns ju så mycket att lära sig och så många spännande hundsporter att prova!

Några år senare vaknade längtan igen efter en pyreneisk vallhund/berger. Jag hade blivit sugen på att prova agility. I Piteå fanns en trevlig tik av rasen, Alfa, som hade mycket energi, men inte alls var galen och nervös som rasen beskrevs i boken. När Alfa skulle paras bokade vi en valp. Tyvärr blev det inga valpar den gången. Inte heller nästa gång hon parades.

Besvikelsen var stor. Valpen var verkligen efterlängtad! Men i Hundsport som damp ner i lådan stod att det fanns pyreneiska vallhundsvalpar hos Kennel Belli Toys i Skåne. Jag kastade mig på telefonen och fick veta att det fanns en hane kvar!

Vi fick senare välja mellan kullens två hanvalpar, vilket var Käck och hans bror Dumle. Uppfödaren, Catarina Carlsson, hade skickat bilder och videofilm på valparna. Hon tyckte att Käcks egenskaper verkade passa oss, men vi fick välja brorsan om vi ville. Fram till dagen för hämtning hade vi inte bestämt oss. Båda var ju så fina! Det var Käck som avgjorde valet åt oss. När jag kom för att hämta vår blivande valp rusade han in i min famn och slickade mig över hela ansiktet. Klart.

Käck och jag tillbringade första natten hos vänner i Malmö och flög dagen därpå hem. Käck fick åka i en röd väska från Piteå-Tidningen och väckte mycket uppmärksamhet under resan. För övrigt samma väska som Raham brukade ha i uppgift att bära (bild intill). Måns mötte oss på flygplatsen och började skratta när han fick se det lurviga nylle som nyfiket stack upp ur väskan.

Under valp- och unghundstiden var det verkligen full rulle! Käck hade massor av energi. När han inte busade med Raham, högg han in de sylvassa tänderna i våra hälsenor eller flisade sönder saker. Han var påhittig och hade ständigt nya upptåg och hyss på gång. Käck tyckte också det var roligt att lära sig nya saker och upptäcka nya platser.

I dag, 10 år gammal, har Käck fortfarande mycket energi. Han är pigg, frisk och alert, älskar att följa med och tycker fortfarande det är kul att lära sig något. Agility är något han verkligen gillar, hans glädje på banan går inte att ta miste på. Så länge han vill och orkar får han fortsätta med agilityn.

Vi hoppas att Käck får vara pigg i många år till. Jag känner till en berger i USA som åtminstone blev 18 år! Så vad är då 10 år? Världen är en bättre plats så länge Käck finns där.
Grattis världens finaste och älskade Käck!

Käck öppnar med stor entusiasm sin 10-årspresent...

... som var en grön igelkott. Finns det möjligen något mer i paketet?

Ska börja ett nytt liv... imorgon, eller?

Jag ska börja ett nytt liv och bli en bättre människa!

I mitt nya liv ska jag inte skjuta upp saker och tänka att jag hinner "sen". Nej, nu blir det till att ta tag i saker på en gång! Inget blir lättare för att man väntar med att göra det. Det ska nu bli ändring på mottot: "Skjut inte upp till morgondagen vad du kan skjuta upp ännu längre".

Dessa tankar har kommit till mig i en stund av klarsyn sedan jag i kväll suttit och skrivit en artikel till tidningen Husvagn & Camping på temat att resa med hund. Artikeln sålde jag in för månader sedan och ägnade sommaren med att samla material. Visserligen har jag planerat och strukturerat artikeln i huvudet, men satte den alltså på pränt i dag. Vilket är dagen före lämning...

Jag vet ju att man inte kan vänta på inspiration när man ska få något utfört. Snarare handlar det om transpiration och att hugga i. Så därför inleder jag nu mitt nya liv. Eller kanske blir det i morgon...

En av bilderna till artikeln att resa med hund.

Var lämnar man in klagomålen?

Snön som föll i går kväll ligger ännu kvar. Jag vill inte ha snö och vinter! Jag vill ha vår! Nu. Omedelbums. Kan man klaga någonstans?

Saknad

I dag skulle min pappa, Leif, ha fyllt 64 år. Han blev bara 50 år. Samma dag, men ett par år senare somnade min farmor, Astrid, in efter många års sjukdom.

Trots att det gått så många år sedan jag förlorade pappa är saknaden ännu stor. Jag tyckte vi nyss hade lärt känna varandra, som vuxna människor. Jag gillade våra samtal. Vi diskuterade vitt spridda ämnen från jobb, teknik, politik, hundar, matlagning, tv-program till vanlig vardag. Jag saknar de samtalen. Hade velat fortsätta vår diskussion. Vad hade farsan tyckt om allt som händer i dag? Det får jag aldrig veta. Den här dikten av Bo Setterlind är både sorglig och trösterik:

Vi kunde inte veta
att samtalet den dagen
var vårt sista
att varje sådant samtal
sedan världens skapelse
är utan slut
men nu när ingen av oss
längre når den andre,
vet vi att vi deltog i ett avsked
med sällsamt ljus
och att det hjälper
- i minnet
vecklas orden ut
som tröstens vingpar

En sak jag lärde mig efter pappas bortgång var att njuta av livet. Leva det. Att ägna mig åt det som känns viktigt och väsentligt. Att strunta i resten som jag ändå inte vill eller kan påverka. Och framförallt att ta vara på tiden med nära och kära. Sköt om er!

Hundägare, se upp!

April, april ...

Blev du lurad i dag? Inte jag. Tyvärr. Det är kul med aprilskämt. Försökte också hitta på ett bra lur till bloggen, men kom inte på något.

Norrbottens-Kurirens aprilskämt var faktiskt lite roligt: "Hundägare fast i skiten". Via DNA-prov på hundbajs ska Luleå kommun bötfälla hundägare. Med hjälp av den förfinade utrustningen Shit Analyser ska ett DNA-register läggas upp. Även den specialtränade stövaren Tudor ska kunna spåra den ansvariga hundägaren, skriver reportern Finn Spets ...