Bakgrunden till beslutet är följande: Det dubbla kvalsystemet, "Q-systemet" med nollor och pinnar infördes efter en webbenkät där ungefär hälften svarade att man ville ha ett system med nollor och andra hälften gillade idén med SM-pinnar. Några få förespråkade att man skulle ha kvar gamla kvalsystemet och någon lanserade ett eget.
Redan från början sade vi att vi provar köra båda systemen parallellt ett tag för att sedan utvärdera och bestämma oss för att ta ett av dem, alternativt ett helt annat system. Vår tanke var också att ungefär lika många hundar som tidigare, när det var fasta antal kvalplatser, skulle komma till SM. Eller i vart fall inte färre hundar.
Det visade sig, trots våra uträkningar från tidigare års resultat, att betydligt fler hundar kvalade in till SM. Är det då ett problem? Ja, vi tycker det.
Blir det allt för många hundar tvingas arrangören köra på två banor samtidigt. Det är trist för publiken som kommit för att se Sveriges bästa hundar göra upp. Jag tror att publiken vill se alla hundar. I och för sig kommer det att vara möjligt vid årets SM eftersom vi även föreslår att ändra finalen efter VM-modell, dvs det blir ingen kvaldag (som lördagen varit). Istället får alla kvalade köra ett hopplopp och ett agilitylopp. Det sammanlagda resultatet räknas (samma som på VM).
Varför minska morötterna för klass III-förarna, frågar Linda. Tanken är inte att dra in några morötter, men ska det verkligen vara en rättighet för alla klass III-ekipage att tävla på SM?. Vill vi inte det faktiskt ska vara Sveriges bästa hundar på SM?
Nu har vi kört Q-systemet i tre år med några justeringar i antalet pinnar eller nollor. Det var dags att välja vilket ben vi skulle stå på. Det är krångligt och konstigt med dubbla system.
Varför valde vi då pinnar och inte nollor. Detta är några orsaker:
- Agility är en konkurrenssport och pinnsystemet bygger på konkurrens
- Vi har pinnar som uppflyttningssystem från klasserna, naturligt att ha samma till SM
- Senaste domarkonferensen uttalade att man tycker att SM-nivån ligger högre än nollan, dvs referenstiden på en bana ska inte motsvara gränsen för SM-nivå
- Domarna tyckte inte heller att de ska inte sätta gränsen för SM-meriter
Jag tycker att det är mycket bra att nolla i klass III, men är det verkligen SM-klass? Eller ska det krävas lite mer? Ska man komma till SM om man har möjlighet att åka på tillräckligt många tävlingar och samla nollor?
Det handlar naturligtvis inte om att vilja slå ut smallhundarna. Det stämmer inte heller riktigt att en tredjedel av small inte skulle kommit till SM på enbart pinnarna.Så här ser siffrorna ut för kvalperioden 2008-2009 (i nuläget)
Antal kvalade hundar med Q: small 67, medium 60, large 64, totalt 191
Antal kvalade med nollor: small 60, medium, 57, large 44, totalt 161
Antal kvalade med pinnar: small 44, medium 43, large 53, totalt 140
Det har alltså varit lättare för small och medium att kvala på nollor jämfört med large. Ser man på pinnarna hamnar man lite mer lika i varje storleksgrupp. Det känns mer ojämlikt att nollor gynnar small och medium, jämfört med pinnar som avspeglar den faktiska konkurrensen. I vart fall blir det lite konstigt om vi med nollor får så mycket färre largehundar, som ju sett till antalet starter faktiskt är flest. Antalet kvalade på pinnar är ligger också nära det gamla antalet SM-kvalplatser, vilket ju var målet.
Frågan är varför largehundarna har svårare att nolla? En del av förklaringen kan vara rivningar och kontaktfält. Largehundarna får ju sett till sin mankhöjd hoppa högre än small. För de små
hundarna är kontaktfälten större sett till egna storleken och därmed mindre risk för fel.Vi ser över SM-bestämmelserna varje år. Det innebär att pinnsystemet inte är låst för all evighet, bara till nästa SM. Skulle det visa sig vara åt skogen får vi ta en ny funderare. Men i nuläget verkar pinnarna vara bästa alternativet.
Bilden: Lättare för liten hund att ta kontaktfält? (foto: Hanna Lovén)
18 kommentarer:
Enligt SBKs lista finns det 23 smallhundar (av totalt 67 kvalade) som kvalat till SM 2009 med 0-systemet men inte med pinnsystemet. Dessa hundar hade alltså inte tagit sig till SM om pinnsystemet hade gällt för SM 2009 – därmed hade denna tredjedel (23/67) fallit bort. Det är en ganska stor andel och de som hade drabbats hade troligen inte varit så glada.
Blir det en jämnare fördelning med pinnsystemet? Kollar vi kvalade till SM 2009 blir svaret nej:
Antal kvalade hundar med Q: small 67, medium 60, large 64, totalt 191
Antal kvalade med pinnar: small 44, medium 43, large 53, totalt 140
Det skiljer 7 hundar mellan största och minsta grupp med Q och 9 hundar med pinnsystemet. Däremot blir large den största klassen på SM med pinnsystemet. Men är det något självändamål? Kan det inte vara så att anledningen till att det är fler small- och mediumhundar som kvalar till SM, är att det är jämnare kvalitet på dem än på largehundarna?
Självklart ska det inte vara en rättighet att kvala till SM. Alla som har tagit sig dit – även med det nuvarande systemet - har på ena eller andra sättet fått kämpa. Det är ju inte precis alla som tävlar i klass III som kommer till SM. Jag vet inte vilket antalet tävlande hundar i varje storleksklass är men sannolikt flera hundra.
Frågan som är intressant är hur omöjligt det ska vara att ta sig dit? Ju fler som det i praktiken blir omöjligt för desto färre i klass III har morötter att kämpa för. Och är det verkligen högre kvalitet på en hund som inte lyckas nolla ett agilitylopp under ett helt kvalår än en hund som inte lyckas ta nån hoppinne?
Det har varit en stor diskussion helt nyligen om bristen på morötter för de klass III-förare som inte tillhör yppersta eliten och som kan kämpa för landslagsplatser och bra SM-placeringar. Vi har också helt nyligen sett exempel på hur svårt det är när någon försöker ta initiativ till fler sådana morötter (där det visat sig svårt eller omöjligt att få auktoriserade domare att döma tävlingar på ”svartklubbar”). Jag tycker det verkar logiskt att CAG i det läget jobbar för fler morötter för klass III innan man stryper den enda morot som finns idag (för de förare med hundar som är fullcertade).
Att fler och fler hundar tar sig till SM beror främst på att sporten hela tiden växer. Men det verkar ju mycket smartare och roligare för alla att lösa det problemet så som man nu tydligen ska göra i år – genom att skippa kvaldagen och bara köra ett hopplopp och ett agilitylopp per hund. Varför måste man även dra ner på antalet startande? Kan man inte utvärdera effekten av den slopade kvaldagen först?
Om man vill ha ett enhetligt system (och inte två som nu) varför inte kräva att pinnarna ska vara felfria och dela ut pinnar till exempelvis 20 procent av startfältet istället? På så sätt stämmer systemet överens med uppklassningssystemet. Och det verkar ju också logiskt.
Nej, det är inte något självändamål att large ska bli största gruppen. Däremot är det naturligt om det blir så eftersom det är flest tävlande i den klassen.
Hur svårt det ska vara att ta sig till SM? Det kan jag inte avgöra. Det ska förstås vara möjligt för ett duktigt ekipage, även om det får kämpa.
Vad som är en bra hund är också en bra fråga. Vi har i alla fall resonerat att agilitysporten bygger både på skicklighet och konkurrens. Därför verkar det rimligt att även SM-kvalsystemet gör det.
Alternativet nollade pinnar har vi diskuterat, men tog inte det för kommande SM.
Om det skulle visa sig att smallhundarna blir drastiskt färre på SM 2010 måste vi tänka om. Men vi har märkt att det är svårt att förutsäga hur det kommer att bli genom att titta på hur det varit. Agilityn utvecklas snabbt och de tävlande blir allt fler och allt bättre. De tävlande anpassar sig också efter systemet.
Frågan om "morötter" är också svår att svara på. Vad en tävlande ser som morot kanske inte har samma betydelse för en annan. Vi har alla olika mål och motivation. Själv tävlar jag för att min hund (och jag) älskar agility. Visst är det kul att vinna, men för mig är det viktiga ändå att vi har kul tillsammans. De lopp när man upplever känslan av totalt samspel är fantastiska - även om just det loppet inte ledde till SM-kval.
Begreppet "svartklubb" tycker jag är märkligt. Jag tänker då på en klubb som sysslar med kriminell verksamhet. Men jag antar att du syftar på hundklubbar som inte är anslutna till SKK-organisationen.
Att en domare inom SKK-organisationen inte får döma för en klubb utanför är inget nytt, tvärtom. SKK har haft den regeln länge. Alla auktoriserade domare känner till detta, vilket förmodligen är orsaken till att de nekar att döma. Personligen tycker jag inte att det är så konstigt att SKK inte vill utbilda domare för att de sedan ska gynna annan verksamhet.
Det är intressant att höra dina synpunkter och jag tar dem med mig till kommande diskussioner och utvärdering. Efter nästa års SM får vi se hur kvalsystemet fungerat. Agilitygruppen får också fundera vidare på frågan om morötter. Är SM-kval det enda, eller finns det något annat som kan ses som morot? Kom gärna med förslag.
Hej,
jag blir ur ett hundträningsperspektiv mörkrädd av följande utsaga:
"Frågan är varför largehundarna har svårare att nolla? En del av förklaringen kan vara rivningar och kontaktfält. Largehundarna får ju sett till sin mankhöjd hoppa högre än small. För de små hundarna är kontaktfälten större sett till egna storleken och därmed mindre risk för fel."
Menar du alltså på allvar att det är lättare hänt att en largehund river än att en tax gör det? Och att det är lättare att lära en hetlevrad bt av Kebbans kaliber att ta ett kontaktfält än att lära en (kanske) sävlig golden att göra det? På grund av hundens storlek i förhållande till kontaktfältet?!!!
Hjälp! Du måste ju skoja!
När det gäller det nya SM-kvalsystemet håller jag med Linda. Om man vill ha ett enhetligt system kan man kräva att pinnarna ska vara felfria och delas ut till säg 20% av de startande.
Du skriver att du inte kan avgöra hur svårt det ska vara att ta sig till SM, men... det gör du ju genom att sitta i CAG och nu klubba igenom detta nya kvalsystem. Därigenom styr du tillsammans med resten av CAG också över hur det ska se ut med morötter för klass-III-tävlande framöver.
Du bestämmer också indirekt över vad "en bra agilityhund" är. En agilityhund som kvalar på pinnar istället för på nollor är en bättre agilityhund. Något annat än det kan man väl inte utläsa ur det nya förslaget, eller har jag missuppfattat något nu igen?
Åh, vad jag känner mig jobbig nu! Jag är inte så tjurig som jag låter. Jag ställer mig bara något undrande till din kommentar till Linda.
/Gudrun (som TACK OCH LOV! lever i en flock som består av hundindivider som är av precis rätt storlek för att klara kontaktfälten och dessutom kvala till SM både på pinnar och nollor tillsammans med Camilla)
Hej Gudrun!
Jag bedömde inte hundträningsperspektivet, utan konstaterade att en largehund (dock inte de största) hoppar högre i förhållande till sin mankhöjd än small/mediumhundarna. Jag spekulerade i att det kan vara en förklaring till fler rivningar. Det kan också finnas hundra andra orsaker.
Sett till kroppsstorleken är också kontaktfältet mindre och en (ivrig) hund med stora språng har troligen lättare att "missa" kontaktfältet än en liten.
Det jag pratar om är alltså fysik, inte träning. Naturligtvis går det att lära hunden ta kontaktfälten, och jag tror inte att largeförarna generellt är sämre på att träna hund än small/mediumförarna. Därför spekulerade jag i att fysiken kan vara en orsak bakom statistiken.
För visst har även fysiken betydelse för hur hunden klarar att utföra olika uppgifter, tex agility. Du vet ju också att en med korta ben och lång rygg är ett exempel på detta. Taxen får det fysiskt svårare att hoppa hinder och svänga snävt än en hund som är mer fyrkantigt byggd. Alltså påstår jag inte att en largehund river lättare än en tax.
För min dvärgpinscher som är 32 cm i manken innebär det en liten fysisk ansträngning att hoppa maxat smallhinder. Han råkade faktiskt (självmant) hoppa largehöjd en gång och kom nästan över 60 cm (från nästan stillastående)! Min berger på 48 cm får ta i lite mer när han ska hoppa maxad largehöjd.
Visst har jag makt att påverka utvecklingen genom att sitta i C-Ag. Vill man påverka får man söka sig till "maktens köttgrytor" (för att citera vår förre ordförande). Alltså vara beredd på att att jobba själv.
Men när det gäller vad vi beslutar tar vi hänsyn till många faktorer. Det handlar väldigt lite om personligt tyckande, även om det också finns med. Vår uppgift är att vara lyhörda och försöka se till vad som är bäst för utvecklingen av sporten.
I detta fall spelade domarnas åsikter även in. Domarkonferensen uttalade klart att man inte anser att en nolla är lika med SM-nivå. De talade om att en nolla är en slags "godkänt-nivå".
Nej, vi har inte själv tagit ställning till om en nollad hund är bättre än en pinne-hund eller tvärtom.
Q-systemet har funnits tre år. Med det blev det sett till antalet startande, lättare att ta sig till SM jämfört med gamla systemet. I alla fall kan vi konstatera att betydligt fler kvalar. En del i förklaringen kan förstås också vara att antalet starter i klass 3 ökar. Men jag tror inte att den procentuella ökningen på antalet startande motsvarar den faktiska ökningen på antalet SM-hundar.
Det var nu dags att besluta sig för endera pinnar eller nollor. Att ha kvar båda systemen blir inte hållbart. Vi kan inte ha hur stora SM som helst. Vi får till slut då ingen arrangör som vill ta på sig detta. Vi har hela tiden haft ambitionen att ungefär samma antal som när det var fasta antal hundar ska kvala in, kanske något fler.
I slutändan övervägde fördelen för pinnarna.
Vi har som sagt diskuterat om pinnarna ska vara nollade. Vi tog inte det beslutet till nästa år, bland annat eftersom det hade varit ytterligare en uppskruvning av kraven. Men vi får utvärdera efter nästa år när vi vet mer.
Hej Yvonne,
tack för långt svar. När det gäller nya SM-systemet så fattar ju jag också att hur ni som rör i maktens köttgrytor (fy ett sådant hemskt uttryck, förresten!) så är det alltid några som hade föredragit något annat. Det håller jag med dig om.
När det gäller hundträning så verkar vi ha helt olika syn i ämnet och jag ska inte bli lika långrandig i din blogg som jag brukar vara i min egen. Tack alltså för intressant kommentar som verkligen ger mersmak.
Funderar just på om jag ikväll ska ägna mig åt min andra favvosport i fundera: längdhopp.
Jag tänkte slå ett slag för att manliga längdhoppare helt klart har mycket svårare att träffa plankan än vad kvinnliga längdhoppare har. Det beror antagligen på att manliga längdhoppare för det mesta både har längre ben (=det blir svårare att anpassa steglängden) än sina kvinnliga dito och att de dessutom är större i förhållande till plankan än vad kvinnliga längdhoppare är.
Nä, Yvonne, jag är ledsen. Jag köper inte ditt resonemang.
Vad gäller SM-kvalsystem så menar jag att det i dagsläget finns två vettiga alternativ som inte innebär minskande av antalet morötter för klass III-förare:
1. Behåll de nuvarande Q-systemen och slopa kvaldagen på SM.
eller
2. Antag systemet med kval via nollade pinnar till de översta 20 procenten. Slopa kvaldagen på SM.
Båda alternativen leder till bibehållna morötter i klass III men drägligare SM.
Några förslag vad gäller fler morötter till klass III-förare:
1. Höj statusen på DM. Detta genom att t.ex. stödja klubbarna som arrangerar, verka för reklam kring arrangemanget, kanske något särskilt pris (via sponsorer?) till vinnare, rapportering i Brukshunden och/eller Hundsport.
2. Arrangera regionala cuper. Typ Norrlandscupen, Skånecupen, Västgöta-cupen och liknande. För att höja status – se ovan. Verka för att sponsorer ställer upp och skänker priser till cuper – typ Folksam-cup som AgIF nu arrangerar i samarbete med Folksam djurförsäkringar.
3. Arrangera temacuper – till exempel Rascup 2009. Till en sådan årlig rascup skulle bara ett visst antal hundar av samma ras kunna kvala (t.ex. tre hundar av samma ras och storleksgrupp). Kval kan ske på vanliga tävlingar. Detta leder till publikfriande finaler med många olika raser som tävlar. Och dessutom ger det morötter till folk med raser som inte har en chans mot BCs och shelties.
4. Inför meritering (med diplom från SBK) för ett visst antal nollade lopp. Till exempel Bronsnollan-agility och Bronsnollan-hopp till den som tagit 25 nollade agility- respektive hopplopp i klass III. Silvernollan – 75 nollade lopp och Guldnollan 150 nollade lopp. Dessa mål kan man dessutom sträva mot utan att konkurrera med andra och de nollade loppen registreras redan av SBK.
Ja, detta var bara några förslag, massor av andra möjligheter finns naturligvis också. Mycket inspiration finns säkert också att hämta internationell.
Hej igen Gudrun!
Du missuppfattar mig, men jag tror det är avsiktligt från din sida. Jag har förstått att du gillar att ironisera. Men detta var alltså inget resonemang om hundträning jag förde. Ska jag på samma sätt (miss)förstå ditt resonemang tycker du att largeförarna sämre på att träna hund än small/mediumförarna.
Själv tror inte det. Skulle man kunna ta fram ett generellt mediumvärde i "tränarskicklighet" tror jag inte det skiljer mellan storleksgrupperna. Min spekulation handlade därför om det finns andra förklaringar bakom att det varit svårare för largehundarna att nolla. Där kom mina funderingar om fysiken in.
Ska man snacka längdhopp spelar definitivt fysiken in. Jag med min fysik skulle till exempel inte ha en janne mot Kajsa Bergkvist!
Angående hundträning undrar jag om du har en aning om vilken min syn är? Jag tror faktiskt inte det. Därför är det lite konstigt att du kan slå fast att du och jag har olika syn på hundträning.
Hej Linda!
Tack för många bra morotsförslag! Vi ska definitivt fundera vidare i dessa banor.
Jag blir glad över att få konkreta förslag. Ibland blir jag trött på allt gnällande. Det verkar finnas ganska många som gillar att klaga på andra, men inte själva orkar göra något för att förbättra det man är missnöjd över.
När det gäller nollade SM-pinnar förstår jag inte riktigt hur du menar att det skulle vara mer motiverande? Med nollade pinnar skulle det bli ännu svårare att kvala till SM?
Eftersom procentsatsen ligger på 20 procent (istället för 15) blir det lättare. Men visst - för hundar som har svårt att gå felfritt blir det svårare (vilket förmodligen främst slår mot large). Men det är ju det agility går ut på - att banan ska tas så snabbt som möjligt utan fel.
Ett alternativ är att använda 20 procentsgränsen men inte kräva nollade lopp. Det systemet är testat tidigare också. Det väsentliga är att det system som CAG nu föreslår kommer att innebära att en stor andel tävlande i klass III, framför allt i small, slås ut från möjligheten att ta sig till SM. Att göra detta i ett läge när andra morötter (för fullcertade hundar) i klass III saknas samtidigt som agilityn fortsätter att expandera är helt enkelt inte att gynna sporten.
Det förefaller som sagt också direkt ologiskt att göra denna ändring nu när man redan i år kommer att testa en ändring som kan påverka SMs utformning – den slopade kvaldagen. Varför inte utvärdera effekten detta först innan man ändrar kvalsystemet? Är det så fruktansvärt att 60-70 hundar per storlek (av säkert minst 400-500 tävlande) tar sig till SM? Blir det verkligen olidligt att följa dessa hundar under en hoppdag och en agilitydag? Jag tror faktiskt inte det.
Bakgrunden till ändringen är har kommit fram till att det fortfarande kvalar lite för många hundar med Q, och det beror fortfarande i första hand på nollorna.
Eftersom domarna beslutat att lätta på referenstiden hoppklass 3 har det dessutom blivit lättare att nolla, vilket gör att vi kan vänta oss ännu fler kvalade om vi behåller nollorna.
Tidigare låg antalet kvalade på 45 hundar per grupp, vilket är mer rimligt än 60-70. Det både med hänsyn till arrangören och att SM bör vara en tävling där de mest framgångsrika hundarna tävlar. Blir det alltför lätt att kvala till SM tror vi att tävlingen kommer tappa i status.
20 procent är inte i linje med uppklassningsreglerna, där har vi 15 procent. Pinnar med nollakrav innebär att vi fortfarande skulle ha nollor. Vi har redan genom erfarenhet konstaterat att 20 procent är en för hög konkurrenssiffra för SM-kval individuellt. Att felfritt krävs för uppflyttningspinnar är en kvalitetssäkring: hundarna ska kunna utföra hindren, standarden är för ojämn för att dela ut pinnar på enbart konkurrens.
Antalet deltagare på SM kommer inte att minska drastiskt, det har vi statistik som visar (även om det är svårt att spå om framtiden). Om antalet tävlande och starter ökar tillsammans med ekipagens kvalitet är det naturligt att svårighetsnivån för att nå SM höjs, såvida vi inte successivt ökar antalet deltagare på SM.
Det blir inte färre morötter i klass 3, SM finns kvar. Däremot förändrar morotsvägen karaktär: försök hamna bland de bästa istället för satsa på nolla.
Hej Yvonne,
nej, nej, nej, jag missuppfattar dig inte medvetet! Det jag menade med jämförelsen till längdhoppet var inte att fysiken inte spelar någon roll för hur LÅNGT man kan hoppa. Det gör den så klart. Det jag menade var att fysiken inte spelar någon roll när det gäller att träffa plankan (läs: kontaktfältet) eller ej. Och om fysiken skulle spela någon roll för att utföra detta beteende på rätt sätt, så måste man som tränare ta hänsyn till det när man lär hunden att utföra rätt beteende.
Det hade varit intressant att diskutera vidare med dig, men det är så lätt att missuppfatta varandra i skrift, så jag avslutar med att intyga att jag inte alls valde att missförstå ditt svar.
Det är bara det att det något lättvindiga konceptet "missa" kontaktfältet inte finns i min och Camillas värld. Det var därför som jag skrev det där om att vi antagligen ser lite olika på hundträning, men jag kan så klart ha helt fel.
Jag struntade förresten i att skriva något inlägg om längdhopp i fundera. Men det saftiga uttrycket "maktens köttgrytor" kunde jag så klart inte hålla mig ifrån... Det var bara helt tvunget att kommenteras.
Skulle nästan tro att vi ser olika på det också. Så är det. Var och en har rätt till sin åsikt. Tro mig dock på mitt ord. Jag valde INTE medvetet att missförstå ditt svar i förra kommentaren.
/Gudrun
Glömde en sak. Kajsa Bergkvist hoppade höjd, inte längd.
/Gudrun
Höjd status (antar att du definierar höjd status som att ju färre som kan nå ett mål desto högre status har målet) kostar. Det kostar förar- och rasbredd. Det kostar förlorade morötter för många. Morötter som i praktiken är ouppnåeliga är nämligen inga morötter. Jag anser att priset är för högt.
Ja, det är svårt med humor och ironoi. Jag skulle skoja till det med tanken att när Kajsa hoppar höjd kommer hon ändå längre än om jag försöker mig på längdhopp.
Plankan skulle jag träffa men inte komma så mycket längre än så.
Linda: Innan Q-systemet, alltså på SM för fyra år sedan var det inte mindre bredd på raser. Då var det 40 hundar som kvalade i vardera grupp, i dagsläget (innan kvaltiden är slut) har 71 hundar kvalat, alltså har den siffran nästan fördubblats.
Var hamnar vi om vi fortsätter så? Visst kan man påstå att VM-systemet gör att det får plats fler, men vi vill att VM körs på en bana i taget och med rimliga start- och sluttider. Då är 190 (ind) + 180 (lag) = 370 starter (SBKs siffror just nu) mastigt. Med bara pinnar skulle siffran vara 320, är det en drastisk minskning?
På den "gamla" tiden fanns hörde jag aldrig heller diskussionen om att det inte fanns några morötter för klass 3-förare. Vad har ändrats nu?
Följande har ändrats:
Antalet starter har mer än fördubblats de senaste tio åren. 2007 gjordes ungefär 64 000 starter. Antalet utövare finns det, så vitt jag vet, ingen statistik över, men det har ju mångdubblats på väldigt kort tid.
Tekniken vad gällar handling och träning har utvecklats enormt. Idag krävs att utövarna kan lägga massor av tid på effektiv träning för att nå framgång. Vi har till och med agilityproffs i Sverige idag. Det vill säga människor som försörjer sig på sin agilityutövning.
Beskrivningar av och diskussioner kring denna utveckling förs kontinuerligt i forum för svensk agility (tidningar, maillistor, nätforum, etc.).
Kvalsystemet:
Diskussionen som vi fört här gäller kvalsystemet för INDIVIDUELLA starter på SM. Nu drar du plötsligt in lagstarterna i det hela. Så vitt jag förstått planeras ingen skärpning av kvalreglerna för lag (tack och lov). Allt tyder på en kraftig minskning av antalet INDIVIDUELLT kvalade hundar med det föreslagna systemet - åtminstone i small. Detta ser vi därför att 23 hundar som är hittills är kvalade till SM 2009 är kvalade enbart på nollor – de hade inte kommit till SM om pinnsystemet gällt idag.
Och som sagt – det jag protesterar mot är att detta görs i ett läge där inga andra mål och morötter tagits fram för fullcertade klass III-hundar (eller för klass III-hundar som har liten chans att ta cert). Visst kan man på sikt se till att SM blir en tävling uteslutande för en liten klick elittävlande – men CAG bör först se till att förar- och rasbredd i sporten tryggas genom attraktiva morötter även för icke-eliten.
Beakta att eliten redan har många morötter – de har landslagsuttagning, VM, NM, Årets Agilityhund och nu även Exclusive Agility Series. Dessutom är det ju eliten som vanligen tar hem SM-placeringarna.
Nu har jag läst igenom allt detta om pinnar och nollor för att kvala till SM.
MIN första tanke blir....
Ekipaget kvalar på pinnar, dessa pinnar får man ÄVEN med fel om man blir placerad inom rätt procent i resultatlistan.
Alltså kan en hund som ALDRIG gjort ett nollat klass 3-lopp kvala till SM...
Vet inte om jag förstått rätt, var bara tvungen att säga min tanke. Ska läsa mer och se om jag förstår bättre...
För mig är en DUKTIG agilityhund en som nollar lopp, och dessutom går imål på bra tid.
Hälsningar Maria
Jag tackar för alla synpunkter gällande SM. Jag lovar att de kommer att tas i beaktande.
Skicka en kommentar