Nu är det stor risk för att jag ska smittas av valpsjukebacillen igen.Startade en ny valpkurs i kväll på Hundhuset. Kursdeltagarna var trevliga personer som är mattar och hussar till en salig blandning av hundar; whippet, border collie, parson russel terrier, berner sennen, labrador, lapphund och pomeranian. Kan bli riktigt bra kurs.
Eftersom första lektionen är teori var de flesta valparna hemma i kväll. Det var bara labbevalpen Ingeborg 13 veckor, som föjde med. Hon är som en karamell - söt och oemotstånderlig. Pigga ögon, stora tassar, hängande öron och ett för stort skinn att växa i. Till det också vackert brun päls (jag är svag för bruna hundar).
Oups! Valpsjukan verkar redan ha börjat komma smygande...
Tänk att man inte minns de små synålsvassa tänderna som kan demolera det mesta från skor till möbler till betongväggar. Och hur lätt det är att glömma de där kisspölarna som man ständigt trampar i.
Konstigt att det är så enkelt att komma ihåg lyckokänslan man får av att ligga i soffan intill en varm och tryggt sovande valpkropp, eller hur gullig en rosa valpmage är på nära håll. Lätt också att minnas hur spännande det är upptäcka världen tillsammans med valpen och vilken glädje och stolthet man känner när den lär sig något nytt. Och tusen andra små glädjeämnen som en valp skänker.
Jaja. Jag känner igen symptomen för valpsjuka. Synnerligen smittsam och svårbotad. Går inte att vaccinera sig från (om man inte själv är valp). Det enda som hjälpa mot valpsjukan (ett tag) är att skaffa en valp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar