Valparna och mamma Tindra mår utmärkt rapporterar kennelmamma Mari. Härligt! Sex fina valpar; en svart hane, två svarta tikar och tre harlekintikar blev det. Förlossningen gick problemfritt, valparna är jämna i storleken och verkar må mycket väl. Tindra verkar vara en duktig mamma.
Det finns många som väntat på tikar, men hanen kan vi få köpa om vi vill! Visst är jag väldigt svag för harlekinfärgen, men färgen känns ändå inte viktigast. Har inte heller bestämt om vi helst vill ha hane eller prova en tik denna gång... Mari planerar att inom kort para Tindras syster Lilla Blå, som är harlekin, med en svart hane. Så det kan bli en kull till med svarta/harlekinvalpar om allt går vägen.
Så en valp verkar det bli till oss, hurra! Men nu blev det ju lite svårt när det helt plötsligt fanns valmöjligheter... Måste verkligen fundera lite...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är klart att du ska ha en tjej denna gång. (Säger jag som inte vågade prova med hane). Färgen har ju inte någon betydelse egentligen, men visst vore det väl kul med en harlekin....
Kul med valp!! Ja, svårt att välja när man kan....
Det känns jätteroligt att ha valp på gång! Men faktiskt är det inte helt lätt det här... Det finns flera sidor av saken.
Det är ju insidan som är viktigast, men samtidigt gillar jag verkligen harlekin. Jag brukar sällan fastna för svarta hundar av någon konstig anledning, men helt säkert skulle man älska en sådan lika högt som någon annan färg!
Det skulle faktiskt vara kul prova tik. Ibland blir jag trött på hanhundarnas ständiga skvättande och snusande. Å andra sidan finns risken att missa tävlingar på grund av löp.
En fördel med en tik är att de är mindre än hanarna. Därmed större chans att hamna i mediumklassen i agility, vilket är en fördel för hunden som får lägre hinderhöjd. För en liten largehund på strax över 43 cm kan det vara tufft att hoppa så högt (65 cm) sett till sin storlek, jämfört med mediumhundarna som inte hoppar högre än 45 cm.
Att vänta på nästa kull innebär ju en osäkerhet då man inte kan veta om det blir några valpar alls. Dessutom är det faktiskt också jobbigt att gå vänta och längta i ovisshet. Det är en tid som känns som evighet.
Inte så lätt alltså...
Hej Agneta! Kul att du kikar in. Ser ju att du har skaffat en rackarns söt harlekintjej. Verkar vara full fart. Fina bilder!
Förstår att man velar.. Det är riktigt svårt att bestämma sig om man ska ha en tik eller hane (tycker jag ialla fall).
Håller med dig att Harlekinfärgade är något alldelens speciellt. Någon gång i framtiden så ska jag ha en sådan.
Skicka en kommentar