Närkontakt: Varg!

Varg - vilken vacker varelse!

Jag har sett en varg i vitögat. Eller rättare sagt sju stycken! Samtidigt. Wow, vilken häftig upplevelse!

Vi befinner oss sedan i går på Kolmårdens camping. Jag har hunnit med två besök på djurparken och ett på safariparken. Dessutom hade jag turen att få tag på den sista platsen till den guidade vargvisningen. Dyrt, men värt alla pengar!

"Ta av er alla lösa föremål, ha inget ätbart i fickorna och bli inte rädd om vargarna slickar er i ansiktet eller naggar lite på er", säger guiden till min grupp bestående av 15 personer, när står precis utanför varghägnet.

Vi får instruktioner att inte försöka hålla fast vargarna och om de kommer för nära be guiden om hjälp eller hålla dem ifrån oss med händerna på bringan.

En av de unga vargarna i Kolmården.

Några i gruppen ser lite nervösa ut. Själv känner jag mig oerhört förväntansfull. Vargarna, som står på andra sidan stängslet och tittar på oss, ser också förväntansfulla ut. Nyfikenhet i blicken och viftande svansar.

Direkt när vi kliver in i hägnet omringas vi av de unga, livliga vargarna. Flocken består av en kull på sju individer som är dryga året gamla. Två är tikar, resten hanar.

Närkontakt med varg!

De första fem minutrarna är vargarna mycket närgångna. De vill hälsa och gör det genom att slickas i ansiktet och nafsa lite i kläder och händer. En av vargarna får tag på en kameraväska och bestämmer sig för att det är en rolig leksak. Guiden får fullt upp med att montera loss väskan ur vargmunnen och hålla resten av flocken (som också vill vara med och leka) på avstånd. Jag skyndar mig att stoppa min kameraväska under tröjan och utom vargräckvidd.

Vargarna är sociala och gillar att få uppmärksamhet av besökarna.

Det blir tidvis en del upphetsning i flocken. Två av hanarna morrar åt varandra bara ett par decimeter från mitt ansikte. Pulshöjande!


Snart lugnar sig vargarna och vill gärna bli klappade och kliade. Pälsen är sträv och vintertid så tät att man inte ser skinnet genom den. En varghane väger 40-60 kilo och får en mankhöjd på 60-70 cm. Vargarnas språk är tydligt och förstås mycket likt våra hundars.

Vargarna på Kolmården är uppfödda med nappflaska. De tas bara några dagar gamla från föräldrarna och präglas på människor från början. Den här flocken har också uppfostrats av en schäfertik. Vi får också veta att de äter en häst varannan dag och är i värsta slyngelåldern just nu. Vi får också veta en massa andra intressanta fakta om våra vilda vargar, som är ungefär 150 till antalet.

Allt för snart är vår timme hos vargarna slut. Vi lämnar flocken och hägnet. Jag kan inte låta bli att le. Det är inte varje dag man klappar en varg...

Tikarna la sig ner för att sova intill oss.