Hipp, hipp hurra - Käck 10 år idag!

Käcks födelsedagsfrukost; hundmat med ringlad äggula, korvslantar, ostströssel och mjukosthjärta.

Vi har haft födelsedagskalas på morgonen. Käck fyller 10 år i dag och har firats med en lyxfrukost och en grön grymtande igelkott i present.

Jag hade förälskat mig i rasen berger des pyrénées, eller pyreneisk vallhund, som den då hette i Sverige några år tidigare. Måns och jag stod i begrepp att skaffa vår första gemensamma hund och jag slukade hundböcker. Den pigga energin i ögonen och det kaxiga, rufsiga utseendet hos "pyrrisen" tilltalade mig. Men så läste jag texten i en bok jag hittade på jobbet. Det stod att denna hundras var mycket energisk och "i rörelse hela sin vakna tid..."

Oj, det lät ju lite väl jobbigt! Verkade vara en nervös typ. Nej, tack!

I stället valde vi leonberger. En stor, godmodig och lugn hund. Det behövde vi inte ångra. Raham blev en jättefin hund och god läromästare som verkligen väckte mitt hundintresse. Jag gick kurser och fick upp ögonen för hundträning. Det fanns ju så mycket att lära sig och så många spännande hundsporter att prova!

Några år senare vaknade längtan igen efter en pyreneisk vallhund/berger. Jag hade blivit sugen på att prova agility. I Piteå fanns en trevlig tik av rasen, Alfa, som hade mycket energi, men inte alls var galen och nervös som rasen beskrevs i boken. När Alfa skulle paras bokade vi en valp. Tyvärr blev det inga valpar den gången. Inte heller nästa gång hon parades.

Besvikelsen var stor. Valpen var verkligen efterlängtad! Men i Hundsport som damp ner i lådan stod att det fanns pyreneiska vallhundsvalpar hos Kennel Belli Toys i Skåne. Jag kastade mig på telefonen och fick veta att det fanns en hane kvar!

Vi fick senare välja mellan kullens två hanvalpar, vilket var Käck och hans bror Dumle. Uppfödaren, Catarina Carlsson, hade skickat bilder och videofilm på valparna. Hon tyckte att Käcks egenskaper verkade passa oss, men vi fick välja brorsan om vi ville. Fram till dagen för hämtning hade vi inte bestämt oss. Båda var ju så fina! Det var Käck som avgjorde valet åt oss. När jag kom för att hämta vår blivande valp rusade han in i min famn och slickade mig över hela ansiktet. Klart.

Käck och jag tillbringade första natten hos vänner i Malmö och flög dagen därpå hem. Käck fick åka i en röd väska från Piteå-Tidningen och väckte mycket uppmärksamhet under resan. För övrigt samma väska som Raham brukade ha i uppgift att bära (bild intill). Måns mötte oss på flygplatsen och började skratta när han fick se det lurviga nylle som nyfiket stack upp ur väskan.

Under valp- och unghundstiden var det verkligen full rulle! Käck hade massor av energi. När han inte busade med Raham, högg han in de sylvassa tänderna i våra hälsenor eller flisade sönder saker. Han var påhittig och hade ständigt nya upptåg och hyss på gång. Käck tyckte också det var roligt att lära sig nya saker och upptäcka nya platser.

I dag, 10 år gammal, har Käck fortfarande mycket energi. Han är pigg, frisk och alert, älskar att följa med och tycker fortfarande det är kul att lära sig något. Agility är något han verkligen gillar, hans glädje på banan går inte att ta miste på. Så länge han vill och orkar får han fortsätta med agilityn.

Vi hoppas att Käck får vara pigg i många år till. Jag känner till en berger i USA som åtminstone blev 18 år! Så vad är då 10 år? Världen är en bättre plats så länge Käck finns där.
Grattis världens finaste och älskade Käck!

Käck öppnar med stor entusiasm sin 10-årspresent...

... som var en grön igelkott. Finns det möjligen något mer i paketet?