Det har varit en tung helg. Mina tankar har ofta gått till Xhazi.
SBK-konferensen har varit ganska bra, fast tidvis var det oerhört jobbigt att inte vara hemma. När jag kom hem kändes det skönt, men det var påtagligt att en i familjen fattades. Det ligger ingen brun kelpie i fotöljen och myser. På vår gårdsplan brinner nu istället ett ljus där han dog.
Även om vi har många ljusa minnen av stunder med Xhazi är sorgen och saknaden är stor. Men den blir lite lättare att bära när det finns många i omgivningen som stöttar. Många kramar och tack för all om tanke med fina ord här på bloggen, telefonsamtal, mail och sms. Ni är fina och goa människor. Tack för ni finns!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så vackert skrivet. Xhazi fick ett oerhört bra hundliv.
Kram E och H
Tänk om du kunde ta hand om alla hundar som lever i misär...vilket bra liv dom skulle fått då.. du har varit en bra mammsi till Xhazi glöm inte det när det känns outhärdligt.
Jag sänder tankar och mina böner till min mammi att hon ser efter honom så länge.
Kärlek/ Jenny.
Skicka en kommentar