torsdag 22 juli 2010

Full fart med Fröken Fluff och Fröken Fläck

Bästa vänner - Hexxa och Lycka

Det är full fart i huset! Lycka har hunnit bo in sig ordentligt. Fröken Fluff, som hon också kallas här hemma, leker gärna och ofta med Fröken Fläck, dvs Hexxa. Det är väldigt underhållande att studera de båda busbrudarna.

Här gäller det att ta ett rejält tag.

Lekarna ser ibland riktigt vilda ut.

Ibland druttar Lycka omkull.


Andra gånger lyckas hon "brotta ner" Hexxa.

Lycka har också kommit på exakt hur kul det är att gräva hål. Det är inga dåliga hål minsann! Halva valpen försvinner under marken när hon gräver. Gräsmattan, som precis hunnit repa sig efter Hexxas håltagning förra sommaren, har nu försetts med ett antal nya hål. Någon som vill komma och träna golfputtar? Be my guest!

Fröken Fluff är en liten tuffing! Hon är mer självständig än Hexxa var i den åldern. Hon är också nyfiken och går orädd på egna upptäcksfärder. Medan Hexxa gör allt för matte, verkar Lycka kunna bli en hund som gärna jobbar - om lönen är den rätta. Det är å andra sidan inte svårt att motivera henne. Hon gillar verkligen mat i alla former, har stor kamplust och är mycket föremålsintresserad.

I kväll har för övrigt Lycka fått göra sitt första arbetspassHundvis. Hon fick demonstrera inlärning av inkallningssignal och skötte sig riktigt bra. När sedan Hexxa senare fick jobba (och inte Lycka) protesterade den sistnämnda ljudligt.

En annan skillnad är att Hexxa var mer social mot främmande människor som liten valp än vad Lycka är för tillfället. Lycka är inte rädd, men inte särskilt intresserad av att ta kontakt. Får hon ta första kontakten kan hon hälsa utan problem. Hexxa har däremot nu blivit mindre intresserad av människor.

Beteendet att vara reserverad mot främlingar men mycket lojal mot ägaren är typiskt för rasen berger des pyrénées. Det är egenskaper jag uppskattar. När man jobbar med hunden tycker jag bara det är en fördel att hunden är engagerad i mig och inte bryr sig om andra. Sedan kanske en del tycker det är trist om inte hunden vill hälsa på dem, men det är ju i så fall mer deras problem än mitt. Naturligtvis är det viktigt med social träning, men jag tänker aldrig tvinga mina hundar att hälsa på någon om de inte vill det. Man måste respektera hundens vilja. En hund måste inte älska allt och alla.


Ibland kan tjejerna också ta det lugnt tillsammans...

4 kommentarer:

japp sa...

Gu så himla schmygga tjejerna är. Spännande å följa deras framsteg å framfart... Kram på er. Helen Westerberg mfl

Camilla sa...

Självständigheten känner jag igen! Syster Lyra pysslar på med sitt och bekymrar sig föga om vad resten av flocken gör...

Lyra är, än så länge, ultrasocial. Kampar glatt och har potential att bli en väldigt rolig träningskompis.

Yvonne sa...

Helen: Javisst är de fina mina flickor!

Camilla: Roligt att höra av dig och Lyra. Ska bli spännande att se hur denna kull utvecklas, får hålla koll på din hemsida för att följa Lyra. Jag kommer också att ha bra koll på Lova som hamnar hos en bekant person.

Ann-Sofie sa...

Kul att de har det så roligt ihop :) Kaos hade otur och flyttade till ett hem där ingen vill leka med honom... (förutom jag förstås!)