Skitig men lycklig. Det var jag efter kvällens agilityträning i Grans hundhus. Underlaget lämnar (fortfarande) mycket att önska. Dammet som virvlar upp i luften efter ett par hundar liknar Londondimma. Men någon timme står man ut, särskilt om träningen går bra.
Käck, som först jobbat som demohund på rallylydnadskursen strax innan, var väldigt taggad över att även få köra agility. Han var ivrig och otålig i starten, men sedan mycket lyhörd på banan.
Det kändes spännande när det blev Kaisers tur. Skulle han nu, utan en massa testestoron i kroppen, klara att fokusera och inte bli blockerad av tikarna? Yes! Kaiser var mycket motiverad och jätteduktig, precis som han brukar vara när vi tränar själva. Jag var väldigt nöjd med vårt samarbete och flyt på banan. Oj, så roligt det var!
Nästa torsdag kör vi gemensam träning igen. Det blir "genrep" för årets sista agilitytävling, i Jokkmokk. Längtar redan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar