Det har varit några jobbiga dagar med sorg och saknad efter Xhazi. Som hundägare vet man ju att man vid någon tid måste gå skilda vägar. Men när det sker så plötsligt och utan att man får ta farväl blir det extra svårt.
Jag är ändå glad över att det finns så många fina människor i omgivningen. Det känns bra att få stöd från er. I går fick jag en fin blomma som uppmuntran från Ulrika och Hans, två flitiga kursdeltagare och härliga människor. Jag blev mycket glad och rörd av omtanken.
Kram på er alla goa, omtänksamma människor!
onsdag 28 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad tråkigt att Xhazi inte finns mer. Vi tänker verkligen på er!
Tack Hanna!
http://www.youtube.com/watch?v=S-NziGE6DVY
till dig från mig....
kärlek/J.
Skicka en kommentar