Jag hamnade i Kiruna!!!

Resan till de Nordiska Mästerskapen i agility i Hamar blev ett riktigt äventyr, eller rättare sagt resan från Hamar. Dessutom bärgade svenska landslaget hem en ansenlig medaljskörd; tre guld och ett brons. Men mer om det senare.

Jag åkte i väg lördag morgon, men var inte framme förrän vid middagstid på hotellet i Hamar. Fyra timmars väntan på flyget till Oslo på Arlanda och ett försenat tåg till Hamar gjorde resan jobbigt lång.

Men det var bara en piss i Missisippi jämfört med hur hemresan blev. Flyget Oslo-Stockholm kom in en halvtimme sent på grund av det dåliga väder som rådde. När vi skulle gå in för landning i Stockholm var det kö till landningsbanan och vi fick cirkla runt Arlanda i flera varv innan vi till sist kunde landa. Det var minst sagt en turbulent landning med luftgropar och vinglande plan.

När planet landat sprang jag som en galning till inrikeshallen. Via SMS hade jag fått veta att Luleåfligthen var försenad till kl. 22. På Arlanda rådde ett smärre kaos med förseningar och inställda avgångar. Inte bra...

Till sist kom mitt flyg upp i luften någon gång vid 23-tiden. Flyget skulle först gå till Luleå, sedan vidare till Kiruna.

Så efter cirka 50 minuter meddelade piloten att vi skulle påbörja landningen mot Luleå flygplats. Lätt illamående på grund av allt skumpande kändes det ändå skönt att snart få vara hemma. Trodde jag. Snart hördes piloten på nytt:

"Mina damer och herrar. Ibland blir det inte som man tänkt sig. På grund av de hårda vindarna kan vi inte landa i Luleå utan går direkt vidare till Kiruna istället. Ni som skulle klivit av i Luleå får besked vid ankomsten till Kiruna".

I Kiruna gick det att landa. Så vid 01.30-tiden klev jag av på en blåsig landingsbana. Hur kul är det på en skala? SAS besked blev sedan att vi fick antingen sitta kvar på flygplatsen och vänta till 06-flyget eller så åka buss till Luleå under samma tid. H-vete!

Jag valde bussen. Det kändes osäkert om 06-flyget skulle kunna landa i Luleå. Dessutom hade jag fått nog av att vänta på flygplatser. Som plåster på såren fick alla passagerarna en värdecheck på 100 kr att handla för i kafeterian.

Bussresan gick bra, men så mycket sömn blev det inte. Vid 06.30-tiden kom jag till Kallax och blev hämtad av en stackars Måns som kvällen innan fick varit på flygplatssen, men fick vända hem ensam.

När jag äntligen kom hem hade jag varit vaken i ett dygn i sträck med undantag för någon timmes sömn på bussen. Sömbristen gav i dag en gräslig migrän som ännu inte gett sig. Usch!

I detta elände kan jag ändå glädjas åt svenska agilitylandslagets framgångar. Det blev guld i lagklasserna för small och brons för mediumlaget. Dessutom guld individuellt i både small och medium. Verkligen inte illa! Mer om NM:et på brukshundklubbens hemsida.

Nu ska jag gå och lägga mig. Natti!