Kaiser har spårat sig fram till en läckert blodig älgklöv. Helgens viltspårkurs är över. Ligger i soffan och känner mig trött - men nöjd. Det blev en riktigt bra kurs med ett härligt gäng hundägare och hundar.
Deltagarna lärde sig snabbt att lägga spår, men det var inte alltid lätt att hålla reda på älgklöv, blodflaska, snitslar och samtidigt räkna antal metrar. För den ovane hamnar blodet ofta inte bara på marken. Några såg ut som att de just begått ett mord och dumpat liket i skogen när de kom ut med blod på händer, skor och kläder...
Själv har jag utvecklat en teknik som innebär att jag som mest brukar ha några droppar på ena handen. Har med tiden också lärt mig att våtservetter, papper och en vattendunk är bra grejer att ha med i spårskogen.
Vad har då hänt under kursen? Här är några hårda fakta...
- Mängd nötblod som gått åt: 5 liter
- Antal spår jag knallat: 33 st
- Antal korvskivor jag slukat: 6 perfekt grillade
- Tillbringad tid i skogen: 15,5 timmar
- Helgens pulshöjare: högen med björnspillning som en deltagare såg
- Helgens bottennapp: lerdiket vars vattendjup precis översteg min stövel
Under intensiva helgkurser blir ibland de egna hundarna lite försummade. Men i helgen har jag inte dåligt samvete. I går var hundarna hemma med husse som gick en långpromenad med dem. När jag kom hem åkte vi iväg och lade var sitt spår åt dem.Käck bär stolt sin klöv tillbaka till bilen.
I dag följde hundarna med mig. Under dagen fick de bara korta rastningar, så när jag kom hem tog jag dem på en härlig skogsvandring på 1,5 timme. Nu ligger grabbarna och slappar, utspridda i och runt soffan. Också trötta och nöjda. Nice!Xhazi pustar ut efter spårning i tuff terräng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar